Sommaren kommer och sommaren går, och just likadant med golfen som redan är här. Nu är det äntligen vår, jag tror jag är kär.
Nu är det äntligen dags för familjen att åka till Miami och se allt vad man nu kan se där. Själv stannar jag och pappa hemma och gör de sista förberedelserna inför den stadiga och generösa golfsäsongen. Vid den här tiden på det annars meningslösa året är det bara att plocka fram golfklubborna och kasta sig in i bilen och gasa iväg mot nya äventyr.
Men om vi tar det från början så att en person utan intresse för golf förstår vad jag snackar om, så anser jag att det finns två olika sorters människor: så kallade rymdvarelser och golfare. En glamorös och hoppfull personser det hela som ett enkelt och hopplöst sätt att slå iväg livet på när man egentligen skulle kunna vara hemma och se serier 23 och en halv timme om dagen i soffan med datorn i behåll.
Årets höjdpunkt förutom Vasaloppet och Wimbledonfinalen i början av juli är när man står på första tee och peggar upp med en vit pegg och en top-flite-3-boll och shoar iväg bollen 246 meter med lite högerskruv och 15 meters rull. Sen snackar man lite med spelparterna fast man egentligen inte bryr sig ett skit. ”Liksom är du medlem här?). Vilken dum fråga! Men egentligen är det bästa med golf att man bara går där och blir trött på femmans uppförsbacke på vägen upp mot green och en putt för birdie. Och när man sedan börjar fatta att det är 31 hål kvar. Pust!
Men den känslan som ändå får mig att fortsätta med golfen är de gångerna man missar ett inspel på 104 meter så man bara vill kasta klubborna i vattnet och gå hem. Men sådant är livet och just för att det är så blir det också på det visset. Att vara golfare har ändå sina fördelar, vi behöver inte lägga pengar på onödigt skit utan bara koncentrera oss på vad som egentligen betyder något här i livet, som till exempel en ny drive i ”stift” format som kan tvinga en golfboll att flyga 300 meter. Och sen så har vi ju det här med kläderna, själv ser jag inte det roliga med att strosa runt på en golfbana med ursprung av en åker i shorts och en vanlig svart tröja som konstruerades i en billig affär med kollapsande ursprung. Jo, det jag menar är att om man ska kunna kalla sig själv en golfare ska inte bara slagen sitta, utan de riktiga golfkläderna måste fram. Visst om man bara sådär får för sig att spela golf efter en tur på badhuset en solig tisdag på sommarlovet mitt under Swedish Open så tillåter jag att en spelare har icke-golfkläder, men om man går upp halv 6 en lördagsmorgon för att sedan spela i 8 timmar måste man ju ta på sig de kläder som just passar en genuin golfare.
Sen finns det ju också lite mindre bra saker med golf, men vi kan hoppa över dem och fortsätta med de bra sakerna. MIn farbror är rankad som 322 678 i Sverige och allvarligt talat tror jag inte att man ska fortsätta med golfen om man är så kass som han är. Men det är just därför som golf är så underbart. Under en tävling förra året frågade en medspelare mig varför golf just hette golf. Varken jag eller den tredje i bollen kunde ens tänka på att svara. Han sade sedan ” jo för att ordet skit redan var upptaget” och lite så kan man ju med enkla ord beskriva spelet golf. Göran Zachrisson, den vise majistern sade en gång att ” det enda jag vet om den här putten är att klockan är tre”. Jag menar att allt det här får en ju att tänka på vad man håller på med. Men det är just de här små detaljerna som gör golfen så betydande och underbar.
Förhoppningsvis har denna lilla sammanfattande historia om golf, förändrat åtskilliga människor att inse att golf är mycket mer än ett sällskapsspel med brittiska Links banor, återhämtande prestationer och skotska säckpipor.
