Att lämna boet vid 16 års ålder för att testa vingarna på ett Elevhem i Norrköping var för My både skönt, besvärligt och dramatiskt. Nu har hon härjat runt på Boendet i drygt ett halvår och har redan vänner för livet.
My är född och uppväxt i Hällbäck i Gislaved. Redan i åttan visste hon att hon ville studera djurpark på gymnasiet men linjen fanns inte i närheten av Småland så Norrköping var hennes nästa destination i livet.
-Jag var förbered på att flytta, alla mina syskon flyttade också i samband med gymnasiet och jag har fått strykbrädor och kastruller sedan jag var tio år av mamma. Jag tog det som en hint, säger My och skrattar.
My och hennes föräldrar tyckte det var bättre med ett elevhem än en egen lägenhet, först och främst för det inte skulle bli så ensamt men också eftersom det fanns personal där ifall My skulle behöva någon hjälp.
-Som smålänningen jag är, var det också billigare. .
Dela är glädjen
My bor inte själv i ett rum, hon delar med en annan tjej som heter Emmelie. De visste inte ens namnet på varandra förrän dagen de flyttade in, men nu är de som ler och långhalm. När Emmelie kommer in i rummet där vi sitter beter dom sig som syskon, och det känns som om de känt varann hela livet istället för sex månader.
-Emmelie och jag är raka motsatsen till varandra, hon är lång, pedant och stressad medan jag är kort, stökig och lat men ändå kommer vi väldigt bra överens.
My beskriver att de första månaderna på hemmet var alla väldigt sociala, det var stökigt på nätterna och fullt i köket, men nu, när alla vant sig med varandra är det lugnare.
”Never a mistake, always a lesson”
När man flyttar hemifrån är det mycket man behöver göra som man innan tagit för givet. Jag syftar på att handla, laga mat och tvätta.
-I början var det kul att laga mat, jag fick bestämma allt själv men failade ganska mycket, mitt motto blev ”Never a mistake, always a lesson” Men nu för tiden orkar jag inte längre, det blir mest mackor och ägg samtidigt som jag saknar mammas hemlagade mat.
My säger också det tog sin tid att komma in i rutinerna, timern på spisen tog veckor att förstå och duschen var som värsta rymdskeppet med alla spakar. Hon fortsätter att berätta om sitt första krig med tvättmaskinen.
-Det var väldigt dramatiskt! Jag satt och stortjöt eftersom jag blev så förbannad! Maskinen centrifugerade i två timmar och dessutom missfärgade jag min nya vita tröja.
Men My ser glad ut ändå och upprepar bara sitt motto.
My trivs som fisken i vattnet
På elevhemmet blir det aldrig tråkigt! Här finns både gym, pingisbord, bastu, spel och resor som anordnas av personalen. Senaste resan var en busstur till IKEA, och för någon månad sedan fixade elevhemmet biljetter till ”Talang Sverige”.
-Jo, talang var kul, men jag tror jag föredrar att ligga i sängen och kolla på serier, skrattar My. Dessutom är gymet här ganska litet så jag har skaffat ett gymkort inne i centrum där jag tränar med några vänner istället. Och om vi bortser från att plogbilen väcker en klockan sex varje morgon är jag väldigt nöjd med att jag hamnat på just detta boende.
My verkar ha lärt sig massor av saker under sin korta tid på elevhemmet. Hon tror att åren framöver kommer bli en bra erfarenhet att ta med sig ut i arbetslivet.
-Vi lär oss att samarbeta, respektera och leva med personer vi inte känner och vi blir lite som en stor familj.
