Klättringen är nu mer populär än vad den någonsin varit, och Norrköping har många tillgångar inom sporten och flera brinnande klättersjälar bor här. Sporten kommer att invigas i OS i Tokyo år 2020.
Välanvända klätterskor står och väntar vid ingången av Norrköpings klätterhall. Hallen är fylld med aktivitet och peppande skrik till de som klättrar. Till och med på olika språk: ”you can do this”, ”det finns ett till grepp under din vänstra fot” och när personen tillslut klarar leden fylls rummet med applåder. Det är lätt att tro att det skulle bli ett vitt moln av kalk när alla applåderar samtidigt. Det väcker en stark nyfikenhet när man får se alla duktiga klättrare. Hur är klättring som sport? Vad är deras historia och kan vem som helst klättra?
Hallvärd för Norrköpings klätterhall, Christoffer Svensson, berättar glatt om sporten klättring. Christoffer testade klättring för första gången med sitt fotbollslag, när han var runt 15 år. På gymnasiet valde han Gym och friskvård där han fick testa på ännu mer klättring. Men det var inte förrän ungefär 4 år sedan som Christoffer och några vänner beslöt sig för att klättra igen, då uppe i Stockholm. Där tog han grönt kort och köpte sedan årskort i Norrköpings klätterhall direkt när han var tillbaka i Norrköping: “Och sen i våras så började jag jobba här extra, för att sedan efter sommaren börja jobba på heltid, som hallvärd” berättar han stolt. En fråga som man ofta funderar över är om man är för gammal för att börja med en ny sport. Christoffer berättar: “Om man ska man bli proffs så är det bra att börja i tonåren. Men vill man bara ha kul kan man börja när man är bra mycket äldre”. Andra saker som man funderar över är ofta, är jag för kort, för lång, väger jag för mycket, är jag för svag, behöver jag vara vigare för att kunna börja klättra. Men Christoffer säger att detta bara är ursäkter. “Det vanligaste folk säger är just ‘jag är för svag’, ‘jag är för tung’, eller ‘jag är höjdrädd’. Visst behövs ju en viss styrka, en viss teknik och ett visst mod men jag tror att allt går. Tyngd kan till exempel kompenseras med teknik. Man kommer inte långt med styrka om man inte har teknik”. Det går alltid att bli bättre inom sporten och det finns flera saker som man kan utveckla.
En stark gemenskap
En känsla av gemenskap med en stark vi-känsla finns i hallen.En känsla som man även som ny känner att man är en del av. Det är en väldigt inbjudande miljö, så pass att man bara skulle kunna sitta här inne och beundra alla duktiga, motiverade och glada människor. Christoffer håller med kring mina tankar om gemenskapen. “Jag känner en särskild gemenskap med personerna här. När jag började så kände jag ingen, men det var ändå inga problem att gå och prata med någon. Det är inte någon rivalitet utan det är mer stöttande och det är väldigt vanligt att man hjälper varandra.” En av de viktigaste delarna i klättring är att se nya möjligheter, för att ta sig vidare upp på väggen. “Det kallas för beta, sättet du ska klättra den delen på och ofta är det det som hindrar att man ska klara en viss led. Det kan man ofta få tips om från andra klättrare.”
Man hör att han brinner för sporten när han berättar hur de jobbar på att göra sporten ännu mer populär. Det är fortfarande många som inte har hört talas om att vi har en klätterhall i Norrköping. “Vi syns nog ganska dåligt” säger Christoffer bestämt, men han har ett starkt hopp på ändring. Nu har klätterhallen i Norrköping åter startat med Studentfredagar. De har en Facebook-sida där de hoppas att sprida vidare sporten som de brinner så mycket för. “Tanken är att bjuda in bara studenter för det är en grupp vi har varit dåliga på att få hit, fast de känns som den ultimata målgruppen”. Nu har de besökt Campus i Norrköping och delat ut flygblad och berättat om studentfredagarna, i förhoppning att flera skulle komma och prova på sporten. “Vi hade ingen aning om hur många som skulle komma, kanske kommer det 10, 15 eller om vi har tur 30, och så kom det ungefär 50 personer! säger Christoffer glatt. “Det var en väldigt positiv överraskning” fortsätter han. Bergsklättring syns nu väldigt mycket i reklamen och Christoffer berättar att: “Det känns lite som att klättring är på uppgång. Som exempel har klättring blivit valt som OS sport till 2020, så vi kommer få lite mer uppmärksamhet då.”
Christoffer lyfter upp gemenskapen ännu en gång när jag frågar vad det roligaste är med sporten klättring. Men han gillar även den individuella delen när man tävlar mot sig själv: “Man vill verkligen bli bättre på en speciell led. Man kan sitta hemma och tänka igenom att där ska jag göra så och sedan så.” Han fortsätter engagerat att prata om den bästa känslan: “Det ögonblicket när man klarar någonting och känner att man blivit bättre, det är det absolut bästa”. Att klara ett mål är en stor drivkraft hos klättrare och: “Jag tror också viljan driver de riktigt duktiga klättrarna. Det finns många viljor i starka klättrare”. Självklart är vi människor alla olika förklarar Christoffer men han har själv upplevt många klättrare som naturmänniskor. “Klättrar vi utomhus så är fikat och naturupplevelsen minst lika stor som själva klättringen”.
Efter pratstunden om just bergsklättring visar Christoffer upp en bok: ”Klättring i Östergötland”. En guidebok som beskriver mer än 1000 leder från olika delar av Östergötland, med flera leder från just Ågelsjön. Boken är skriven av Fredrik Schlyter, en driven klättersjäl som bor här i Norrköping.
“Tjusning med klättring”
Jag ger mig iväg till Kneippen för att träffa klätterproffset. Han bor i ett hemtrevligt hus där min blick fastnar på de många fotografier på berg som hänger på väggarna. Fredrik Schlyter började klättra 1983 och han är en av Sveriges mest erfarna klättrare. Klättringen har utvecklats mycket som sport under de senaste åren och Fredrik berättar att det i början på 80-talet inte var många som kände till sporten: “På den tiden så visste knappt folk eller vi själva nästan att det fanns en sport som hette klättring”. När fritidsfrågan kom, väckte svaret att han klättrade frågor hos många, “Vadå i träd eller?”
Fredrik arbetar som fotograf, och har samarbetat med Per Calleberg som också är klättrare och även psykolog. De har skrivit boken “Klättrarens själ”, som är en bok om drivkraft, mål och utmaningar. Den bygger på intervjuer av klättrare allt från erfarna till nybörjare. Fredrik Schlyter började med klättring eftersom det kräver full koncentration “Man blir så koncentrerad och så uppslukad i det. Man glömmer bort alla problem, eftersom det inte går att tänka på något annat än dig själv och din situation.” Att Fredrik är uppvuxen i Jursla nära Ågelsjön och att det var ett delat intresse med hans vänner är några av anledningarna till varför Fredrik började med klättring. “Det området inbjöd till klättring och att kompisar runt omkring mig också tyckte att det var roligt”.
Han beskriver klättring som en väldigt bred sport. “En tjusning med klättring är att man kan göra det till vad du känner och vill utsätta dig för”. Spänningen och äventyret i klättring är något som Fredrik gillar. Att man hela tiden är medveten om att det man håller på med kan vara farligt tycker han är spänningen inom sporten. “Tjusningen är ju att minimera riskerna med sin erfarenhet och att testa på lite av varje eftersom varje gren inom klättring har sin tjusning”. Det är inte svår att märka att naturen och miljön är en stor del av klättringen för Fredrik. “Att klättra inne ger ju en jättebra träning som kan användas för hela bredden inom klättringen och det är lättillgängligt att träna inne”. Självklart går det inte att jämföra klättring inne på en vägg med att klättra ute: “För man får så mycket mer upplevelser ute, som naturen och miljön runt omkring som kan vara dramatisk, häftig och vacker.” Denna miljö som är så fin på bild.
Fredrik har klättrat flera större väggar helt själv. Kilometerhöga väggar i exempelvis i Norge, Pakistan, och i USA. Det finns leder som tar flera veckor: “Ofta har jag sovit på bergshyllor, ibland får man plats att sätta upp ett helt tält, annars sover man med ett sovtäcksöverlag eller så sover man sittandes bredvid varandra med en större dunjacka för att hålla värmen. “Flera leder är tuffa, jag tycker ju själv att ingenting slår en lång tur, för det blir en totalupplevelse. Ska man sova över på klippan, så kräver det fokusering, samtidigt som att det är en naturupplevelse”.
Kampen upp för Trollväggen
I ett tuffare väderförhållande kämpar Fredrik och hans kompis tillsammans upp på Trollväggen i Norge. Ett bra exempel på hur en tuffare led kan se ut. Snön som låg på toppen av berget började smälta och rann ner från bergstopparna. “Det var som att klättra i en bäck, kallt vatten duschade ner över en och man kände hur det rann längs med kroppen.”
Med bara en vilopaus på ca en timme klättrade dom tillsammans upp för den 800 meter långa bergväggen. Runt två på natten efter flera timmars klättring under det forsande kalla vattnet, började känslorna störa fokuset. “Man kände hur det rann, då grät man en skvätt och svor: ‘jag ska aldrig klättra den här förbannade jäkla väggen’. Sedan runt två timmar senare, efter hela femton timmars klättring så satt man på toppen och firade av glädje.”
Isklättring har han också koll på. Det skiljer sig från annan klättring: “Det är väldigt speciellt, man arbetar mycket med armarna ovanför axlarna, så blodcirkulationen försvinner och det känns som att värmen kommer tillbaka i armarna. Det finns ingen värre smärta, det är fruktansvärt!”
Precis som Christoffer tycker Fredrik att känslan att uppnå sitt mål är den bästa känslan. “Känslan när man sätter stegen rätt och klarar leden måste vara den bästa känslan”. Fredrik berättar om extrema smärtor som han möter i vissa leder men tycker ändå att det är värt det: “Man behöver lite jobbiga saker i livet för att njuta av det goda.”
FAKTA:
Grönt kort:
Ett grönt kort är ett bevis på att du har tillräckligt med kunskap för att själv och på ett säkert sätt kunna ägna dig åt topprepsklättring inomhus. Det gröna kortet är ett krav för topprepsklättring.
Trollväggen:
En känd bergvägg på fjället Trolltindan i Norge. I Rauma kommun i Romsdalen, och är Europas högsta lodräta bergvägg på 1 700 m.
