Ulla är ständigt på resande fot

Misslyckades med att bli textillärare
Ulla Nilsson är född i Ljungsbro utanför Linköping., och det var i Linköping som skolgången spenderades i. Bland annat spenderades gymnasiet på anrika Katedralskolan. Efter det så var Ulla, som många andra, riktigt trött på att studera. Hon började istället med att ta diverse ströjobb, bland annat som sekreterare och på en resebyrå. Detta var dock inget hon ville spendera resten av sitt liv med att jobba som, utan drömmen var att få bli textillärare. Tyvärr så dog den drömmen snabbt när hon insåg att hon inte skulle komma in på textilkursen, eftersom att intagningen grundades på grundskolebetygen som tyvärr inte räckte till. 

Ulla beslutade sig istället för att söka till lärarhögskolan i Umeå, och där utbildade hon sig till lärare i samhällskunskap och historia. Hon trivdes bra och hon älskade att arbeta med barn och ungdomar, så där och då beslutade hon sig för att satsa på att bli lärare. Direkt efter examen 1986 så fick hon jobb på De Geergymnasiet, och än har hon inte skrämts iväg härifrån. 

Vägrade följa med till Paris 
När Ulla var 11 år gammal ville hennes syster åka till Paris. Deras föräldrar tyckte att det var en bra idé, men Ulla vägrade att följa med. Allt hon ville var att åka till sitt egna lilla smultronställe, Lysekil. I utbyte mot att hon följde med till Paris så blev hon lovad en vecka i Lysekil, och då beslutade hon sig för att följa med. Det är inget hon ångrar i dag. 
- När jag kom till Paris så blev jag ju helt förälskad, säger Ulla och skrattar. 

De återvände till Paris ett flertal gånger, och när Ulla var 15 år gammal började hon resa på egen hand. På den tiden var det betydligt billigare att resa än vad det är idag. För 300 kronor fick man ett tågkort som gällde i hela Europa under en månad, och med 1500 kronor i fickpengar så kunde man leva rena rama lyxlivet. Pengar fanns alltid att tillgå då Ulla hade sommarjobb, och på varje skollov var hon ute och reste. 

Anledningen till Ulla reser så mycket är ganska annorlunda. De flesta reser för att få uppleva ett land med varmare klimat där dagarna spenderas på beachen, men det är inte Ullas grej. Inte alls. Ulla reser för att få träffa nya människor. Alla länder har sin unika kultur, och det är dessa kulturer som Ulla tycker om att utforska. 
- Det är andra länders mat, kulturer och människor som är det charmiga med resandet. Människor i andra länder har inte samma bakgrund, värderingar och tankar som människor i Sverige har, man får en helt annan syn på saker och ting när man samtalar med folk utomlands. 

Inga planer eller förväntningar
När Ulla fick barn blev det inga utlandsresor på ett bra tag. Pengarna gick till annat och tid fanns det inte mycket av. Men då och då så fanns det tid över, och när det fanns en lucka i schemat så tog Ulla bilen och åkte till Västkusten, ett ställe som alltid har legat Ulla varmt om hjärtat.

Nu har Ulla börjat resa mycket igen. Förra året var hon utomlands fyra gånger, och hon passar på att resa så fort hon har tid. Anledningen till att Ulla orkar resa så mycket är för att alla hennes resor är annorlunda. Hon älskar att ge sig ut på resor där hon inte har planerat någonting alls. Det är när man ger sig ut på en resa utan att ha några som helst planer eller förväntningar som gör att det blir bra oavsett hur det blir. Hon kan stanna där hon känner för det, uppleva de platser hon vill uppleva och träffa de människor som hon vill träffa. 

På frågan om Ulla har någon favoritresa så svarar hon att det inte går att jämföra resorna med varandra. 
- Alla resor är så olika och man upptäcker nya saker hela tiden. 
När Ulla fyllde 50 åkte hon på lyxsemester till Hawaii, det var en fantastiskt resa där nära och kära var med, men trots all lyx så passade det inte Ulla. Hon tycker att man lär känna landet bäst om man lever som befolkningen gör. 

En tydlig kontrast mot resan till Hawaii var resan till Bangladesh, dit Ulla åkte tillsammans med lärare och elever från skolan. Där bodde de i en hinduisk by och fick leva hinduernas liv. Det var så genuint det kunde bli, det var Bangladesh på riktigt. 
- Det sprang råttor längs väggarna och man var tvungen att kika ned i skorna med en ficklampa för att se hur många insekter som hade gömt sig där, det var annorlunda. Man lär känna landet bäst om man lever som befolkningen gör, berättar hon vidare. 

Bodde i en hydda på stranden 
Trots att Ulla har rest oerhört många gånger så minns hon alla sina resor. Hon kanske inte minns vilka exakta datum hon var iväg, men hon minns händelserna. Resan till Bangladesh är en av resorna hon minns bäst, speciellt eftersom att det var den resa där livet skiljde sig mest från livet hemma i Sverige. Människorna där var fattiga, men trots det, lyckades de ändå hålla glädjen och lyckan på topp. Ulla berättar vidare och säger att man får ett sådant enormt perspektiv när man reser, speciellt när man reser själv. 
- Det är lättare att få kontakt med andra när man reser själv. Dels måste man närma sig andra människor, och dels vågar andra människor närma sig dig. 

Den längsta resan Ulla har varit ute på gick till Latinamerika. Hon reste till latinamerikanska länder under sju långa månader, och levde bland annat i en hydda på stranden i Mexico. Hyddan saknade både el och tak, men i hyran ingick det en liten lykta att använda när mörkret smög sig på. 

Vill kunna ha hela sitt liv i en ryggsäck 
När det är dags för Ulla att gå i pension så har hon storslagna planer. Hon vill sälja allt hon äger och sedan flytta utomlands. Vilket land det blir till har hon inte bestämt än, men troligtvis blir det Frankrike. Jag har bott och jobbat i Frankrike i två år, och jag förstår språket ganska bra, säger Ulla. Helst av allt skulle Ulla kunna vilja ha hela sitt liv i en ryggsäck. Att kunna resa omkring i världen med alla förnödenheter på ryggen och se precis det hon vill se. Hon har ett par drömresor som hon ännu inte har hunnit uppleva än, men det kommer. Hon vill bland annat hinna med att resa på världens längsta järnväg; den transsibiriska järnvägen, åka omkring på de norska fjordarna med Hurtigruten samt få uppleva det mytomspunna Machu Picchu. 

Om Ulla fick välja tre saker som hon skulle vilja ha med sig till en öde ö börjar hon att tveka. Hon skulle vilja ha med sig sina två barn, men då har hon bara en sak kvar att ta med sig. Istället väljer hon en hatt som ska skydda henne mot solen, samt ett par rejäla skor att gå i. Den tredje och sista saken är det dock inget snack om, en schweizisk armékniv är ett måste när man är ute och reser.
- Min schweiziska fickkniv är ett av mina bästa köp någonsin, man kan använda den till så mycket, det är min viktigaste pryl när jag är ute och reser, säger Ulla. Och med tanke på hur erfaren Ulla är när det kommer till resande så tycker jag att vi alla bör ha det i åtanke nästa gång vi ska ut och resa.