De Geergymnasiets tidning på webben
Förstasidan

« Föreg. Nästa »


Artiklar

Håkan har gjort kyrkan rolig


Adrian Libenhed 2012-11-14


Bara för att man har konfirmerat sig betyder det inte att man måste avlägsna sig från kyrkan. Håkan driver, tillsammans med sin kollegor, ungdomsverksamheten i S:t Olofs församling. På sitt egna lilla vis har han lyckats krossa alla fördomar och gjort kyrkan till en rolig och intressant mötesplats för ungdomar.

Unikast i Sverige

Det är onsdagseftermiddag. Utanför börjar hösten ta ut sin rätt, det börjar mörkna och löven faller sakta men säkert mot marken. Vi befinner oss i S:t Olaikyrkan i Norrköping. Det är ungdomskväll och dagen till ära har över 60 ungdomar tagit sig hit. Stämningen är god och ljudnivån är hög medan ungdomarna sitter och väntar på att maten ska serveras vid ett uppdukat långbord mitt i den mäktiga kyrkgången. Jag är ganska säker på att detta är en av få kyrkor i världen där man sitter och äter middag i kyrkgången, men det är inte det enda som är unikt med ungdomsverksamheten i S:t Olaikyrkan.
Det som gör oss unika är att vi är så många ungdomar på våra träffar. Trots att vi inte är den största kommunen i Sverige så är vi ändå en av de församlingar med flest aktiva ungdomar, säger församlingsledare Håkan Appel. 

Håkan vet vad han pratar om då han har arbetat med ungdomsverksamheten i tio år. Han berättar vidare om att det är närheten till kyrkan som är unik.
Vi sitter inte bara och äter i kyrkan, utan vi har även alla våra träffar här. Efter måltiden så går delar vi upp och i smågrupper och har samtal på olika platser i kyrkan. Vi brukar även ha övernattningar mitt i kyrkan, det är unikt och jag tror inte att det är någon församling i hela världen som kan mäta sig med oss, säger Håkan. 

Planerat allt in i minsta detalj

   För fem år sedan började Håkan Appel och hans kollegor att satsa rejält på ungdomsverksamheten i S:t Olofs församling. Tidigare hade det varit väldigt ovisst inom ungdomsverksamheten. Man visste inte riktigt vad man skulle göra på träffarna eller var man skulle ha dem. Det fanns inget tydligt mål som man strävade efter att uppnå, det var mest ett par ungdomar som under kyrkans namn.

I dag är det annorlunda. Man har alla träffar i kyrkan och man vet vad man vill uppnå med träffarna. Man har ett strukturerat program för terminerna och man har lagt upp det på ett sätt som känns bra för ungdomarna.
-
Mellan 17.00 och 18.00 har vi drop in. Då kan de som vill komma och hjälpa till med maten eller bara ta det lugnt. Vid 18.00 är det måltid och sedan sitter vi tillsammans och väntar på att alla har ätit upp. Efter maten har vi kanske samtal i smågrupper, lekar eller andra aktiviteter planerade. Klockan 20.00 har vi andakt och sedan är det drop out till 21.00, berättar Håkan. 

Men efter att ha frågat runt så får jag veta att många av de som är med i ungdomsgruppen bor utanför stan och därför brukar bege sig till kyrkan direkt efter skolan. Detta har Håkan ingenting emot, då dörrarna till kyrkan alltid är öppna för vem som helst. 

Diska efter 60 personer

   Jag beger mig, tillsammans med Håkan, till församlingsköket för att se vad som försiggår där. Det är ljust, gott om plats och jag får ett intryck av att det är fräscht i rummet, och direkt när jag kliver in möts jag av doften från gulaschsoppan som står och puttrar på spisen. Vid spisen står två grabbar i sjuttonårsåldern och rör om i soppan. Det är Alexander Hjortstig och Joakim Paulsson som har fått äran att laga maten i dag. I S:t Olofs församling hjälper alla till, oavsett ålder. Om man inte lagar maten så får man hjälpa till med att plocka fram bord, duka, blanda, planera andakten eller, det värsta tänkbara, diska.  

Vi passar på att laga maten så att vi slipper diska sen, säger Alexander och skrattar.
- Att diska efter 60 ungdomar skulle jag inte ens göra om jag fick betalt för det, lägger Joakim till. 

 

   När soppan är uppäten är det dags att plocka bort borden och återställa kyrkans utseende till det vanliga. Genast börjar alla spring omkring och syssla med olika saker. Det är saftkannor som ska sköljas ur, soppskålar som ska tillbaka till köket, bord som ska fällas ihop och bänkar som ska tillbaka till sina platser. Trots att det är mycket att göra går det förvånansvärt fort och efter bara ett par minuter är spåren efter måltiden bortblåsta och ungdomarna sätter sig vid sin samlingsplats vid ljusbäraren. Väl där tar Håkan kommandot och delar upp ungdomarna i mindre grupper. Jag följer med grupp nummer ett som består av Alexander, Joakim, Anton, Jonna och Freja. Vi går upp för en gammal stentrappa mot det som de kallar för kuddrummet, trots att avsaknaden av kuddar är tydlig.

 Samtalsämnet för dagen är ledarskap. Hur är man en bra ledare? Vad symboliserar en ledare? De sätter sig ner i en ring på den lurviga heltäckningsmattan på golvet och börjar diskutera. De är överens om det mesta och stackars Freja försöker att skriva ned allt som sägs på ett papper. Det är inte lätt då, främst grabbarna, pratar i munnen på varandra och byter ämne fort. 

Det är alltid så här, säger Freja och får samtycke av Jonna. 

Jag frågar killarna om det är jämställt i ungdomsgruppen och de blir genast tysta och börjar att fundera lite. Ett par sekunder av tystnad följs sedan av ett litet småskratt då de faktiskt inser att de inte har släppt in tjejerna i samtalet. De frågar Jonna vad hon tycker och genast blir stämningen bättre. Diskussionen fortgår och till slut inser Joakim att det är dags för sammanställning och andakt vid ljusbäraren.
Kvällens höjdpunkt, konstaterar Anton. 

Kvällens höjdpunkt 

  Runt ljusbäraren står tiden nästan still. Här kan man sitta och tänka på allt och ingenting. Man glömmer alla bekymmer och alla tankar stannar upp. 

Varenda liten lampa i kyrkan är nedsläckt och den enda ljuskällan för tillfället är ett ensamt litet ljus i mitten av ljusbäraren. Ett litet ljus i en stor kyrka är inte mycket till ljuskälla, men det kommer snart att ändra sig. 

Efter att alla har bett en gemensam bön och sjungit ett par sånger är det dags för ljuständning. Alla får varsitt litet ljus och ungdomarna går i omgångar fram och tänder ljusen. Efter ett par minuter har alla tänt sina ljus och nu ser man hur stor skillnad det faktiskt gör. Hela kyrkan blir upplyst av alla dessa små ljus och plöstligt ser man varandra igen. Som att bli uppväckt efter en lång och god natts sömn. 






Tipsa en vn Skriv ut



Sök Sökhjälp

Tipsa redaktionen
Skicka insändare

De Geers hemsida
Lärkan
Ansvarig utgivare:   Niclas Unosson
Webmaster:   Niclas Unosson
Redaktion:   Rikard, Karin