I hennes ridskor

Vid första steget innanför stalldörrarna möts jag av en välbekant doft utav halm och hästpäls. Ljudet av hästar som frustar och mumsar på ensilage, blandat med sorlet från muntra barn som räknar minuterna till ridlektionens start skapar en otroligt trivsam och varm stämning i stallet. Stallgången är full av elever som bär på sadlar, tränsar sina hästar och ivrigt diskuterar vad de kan tänkas få göra på lektionen när Mimmi gör entre. Med ett stort leende i ansiktet kliver hon fram till var och en för att hälsa på alla sina elever. 
- Det är första lektionen jag har med den här gruppen, så jag vet inte alls vad de kan. Men det ska nog gå bra, säger Mimmi muntert. 

    När alla sadlar, träns och hjälmar är på, traskar ryttarna och hästarna ut på ett led genom dörren. Utanför skiner en blek sensommarsol på anläggningen, bestående av ett stall, en stor och en liten paddock, samt två ridhus. Allt detta omges av stora hagar som för stunden bara är upptagna av ett fåtal betande hästar. Gruppen tar plats i stora paddocken och ställer upp på en lång rad längs med medellinjen. Medan eleverna förbereder hästarna och sitter upp i sadlarna går Mimmi runt och hjälper de som behöver. Sedan ställer hon sig framför allesammans och hälsar dem välkomna
- Idag tänker jag att vi ägnar oss åt dressyr, bara enkla övningar så att jag får känna på er och se hur mycket ni kan. 
Ett pärlband av svarta hjälmar nickar åt Mimmi medan de plockar med tyglar och ställer sig upp för att testa stigläder.

- Då kommer vi fram i skritt och vid staketet: vänster! 

Dammet yr om hästarnas hovar när de skrittar runt i paddocken i sakta mak. Läktaren är för tillfället tomma, men gården är full av folk. En klass från Himmelstalundsgymnasiet går runt och påtar i rabatter och rensar ogräs. I paddocken går runt och Mimmi småpratar med varje elev för sig för att lära känna dem lite grann.  

Att vara ridlärare

Norrköpingsortens ryttarförening har funnits ända sedan år 1970. Föreningen är belägen på Skälvs Gård, nära Klockaretorpet och Himmelstalund. Läget erbjuder ett flertal ridvägar i skog och mark, något som ryttarna på NORF har mycket glädje av. Stallet, som renoverades 1998 rymmer plats för 37 hästar. Föreningen består av ungefär 400 medlemmar. Här har Mimmi jobbat i ungefär fem år, och hon trivs väldigt bra. I mitten av ridbanan finner hon sig tillrätta, hon tycker det är otroligt kul att undervisa. Trots att ridläraryrket är ett mycket slitsamt jobb, gör hon det mer än gärna.

- Det sliter ju på kroppen, så är det. Det är tidiga morgnar och sena kvällar, man vistas mycket utomhus. Det har ju hänt om vintrarna att man står fem timmar i sträck i ett ridhus när det är 20 minusgrader. 

Men om Mimmi någon gång tyckt att en lektion varit jobbig, är det i alla fall inget som märkts. Jag har själv varit elev till Mimmi under flera års tid, och det finns få människor jag mött som är lika positiva som hon. Om regnet öser ner eller ridhusdörren är igensnöad, är humöret på topp och leendet lika stort som på en solig sommardag. 
- Jag tror hästarna har lärt mig att stressa av. Det är lätt att gå upp i varv när något går dåligt, men bland hästar får man inte göra det. Man måste vara ödmjuk, hästen är en varelse. 
Mimmi är inte bara en väldigt glad person, utan en fantastisk ridlärare. När jag springer på Mikaela Sällqvist som rider för Mimmi varje vecka, håller hon med mig.
 -  Hon är jättebra. Hon är väldigt duktig, man får bra tips. Hon ger alltid konstruktiv kritik.

  Mimmi är en av tre ridlärare på NORF, och tillsammans bedriver de undervisning för elever i alla åldrar och kunskapsnivåer. Det finns hästar av många olika storlekar och typer. På somrarna finns det ridläger att delta i, och som brukar vara mycket populära. Då och då är NORF även värd för tävlingar, både sådana inom klubben, lokala och även distriktsmästerskap. Det är ridskolechef Thereza Hallqvist som äger ridskolehästarna och är chef för själva verksamheten, men stallet arrenderar hon av en annan ägare. Hon tog över ridskolan för lite mer än ett år sedan. 
  

Hästar sju dagar i veckan

   Lektionen fortsätter med att eleverna får utföra olika dressyrövningar. Ryttarna jobbar koncentrerat hästarna medan Mimmi instruerar, korrigerar och berömmer. Alla som känner Mimmi vet att hon är ett stort fan av dressyr och kallar sig själv för ”en riktig dressyrtant”. Mimmi förstår vikten av taktkänsla, balans och koordination hos en dressyrryttare. Som yngre tävlade hon mycket, och har på sista tiden börjat så smått igen. Hennes egna häst, det tolvåriga stoet Apertif, eller Apan, som Mimmi kallar henne, är en utmaning som Mimmi tagit sig an. 

- Hon har varit skadad, men nu har vi kommit igång igen. Hon är jättekul att hålla på med, extremt bitchig, men vi kommer överens. Så det är kul.

Apan står på Hagneryd Gård, där Mimmi och hennes familj bor. På gården finns ett inackorderingsstall där flera privatryttare hyr stallplats åt sina hästar. Det är Mimmi och hennes man som äger gården, sedan de köpte den för några år sedan. Mimmi ger lektioner även på Hagneryd, dels för ryttarna som har häst där, dels för andra privatryttare runtom i Norrköping. Ibland transporterar de sina hästar dit, ibland åker Mimmi iväg till de olika stallen. I dessa fall handlar det oftast om ambitiösa tävlingsryttare med höga mål. Detta som kontrast till ridskolan, där de flesta har ridningen som en fritidshobby eller motionssätt. Mimmi själv har ridit ända sedan hon var nio år gammal, och hennes första häst köpte hon när hon var tjugo. Tidigare hade hon andra jobb, bland annat som fritidspedagog, men hon kände att hon ville kombinera sin hobby med sitt yrke. Därför skolade hon om sig till ridlärare för ett par år sedan, och detta är hon glad över att hon gjorde. Så länge Mimmi fortfarande tycker det är roligt har hon inga planer på att sluta. I framtiden kanske hon lämnar ridskolan och fokuserar på den andra undervisningen.
- Att vara egenföretagare är mycket jobb, det måste vara något man verkligen uppskattar att göra. Men vi kör på, och får se hur det går.  

Skritt på långa tyglar

När ridlektionen börjar närma sig sitt slut går Mimmi fram till varje elev för att prata om vad denne gjorde bra och vad som behövs tränas på i fortsättningen. Hon slösar med beröm och klappar belåtet på hästarna. Såväl ryttare som hästar ser aningen utmattade ut, men samtidigt nöjda och glada. Mimmi följer med dem tillbaka in i stallet, eftersom hon har en lucka på en timme fram till nästa lektion. Ridskolechef Thereza Hallqvist kommer fram till Mimmi för att höra hur det gick med nya gruppen, och Mimmi har bara bra saker att säga om den. 

   Tiden är inne för mig att dra mig därifrån, och jag tackar Mimmi för att jag fick vara med. Efter att ha bevittnat en ridlektion på NORF kliar det i fingrarna efter att få sitta upp i sadeln igen. Bakom mig lämnar jag ett stall fullt av liv och rörelse. Hästarna i hagarna betar vidare medan solen sakta sjunker på himlen. Med en sista blick på det ålderstigna stallet i vindpinad röd färg rullar jag iväg på cykeln.