Lördagen den 23 juni 2018 - klockan 08:03

Välkommen till LearningNet.
Sök     Publicerade    Arkiv        Sökhjälp
Förstasidan
Artiklar
« Föreg. Nästa »


Rapport

Att skapa närvaro på distans


Åse Nygren 2008-04-01


Närvaro på distans—finns den och hur ser den i så fall ut? Om vi antar att det går att skapa närvaro på distans, hur bör vi då arbeta med begreppet närvaro på distansutbildningar? Hur påverkar denna närvaro kvalitetsarbetet?

Dessa frågor har jag ställt mig flertalet gånger sedan 1998 då jag undervisade min första distanskurs på Blekinge Tekniska Högskola (BTH). Denna artikel kommer därför ur en rad reflektioner jag har gjort genom åren, både som lärare och student på distanskurser, över det faktum att den pedagogiska uppgiften blir något annorlunda vid distansutbildning än vid campusbaserad utbildning.

Inledande reflektioner
När man kommunicerar på distans mister man oftast både det visuella (eller så begränsas detta kraftigt till en eller ett fåtal träffar på campus eller via videokonferens). Man mister därmed också den spontana möjligheten till frågor, korrigeringar och andra former av kunskapshämtning. Det skapas därmed (kan man kanske tänka) lättare kunskapsluckor och missförstånd sker oftare. Som en följd, kan man också anta, kan kvalitén komma att försämras.

I min campusbaserade undervisning har jag alltid arbetat aktivt med begreppet närvaro. Jag ser hela tiden till att hålla ett jämnt flöde i mina föreläsningar och att gester och rörelsemönster understryker viktiga ord och tankegångar. Likt vi kunde läsa i ett reportage i en av 2007 års utgåvor av Universitetsläraren samverkar verbal och icke-verbal kommunikation till en slags kairos; ett retoriskt begrepp som härrör från antiken. Kairos handlar om att hitta de rätta ögonblicken i klassrummet; när allting stämmer. Om jag som lärare ska finna dessa rätta ögonblick tror jag att det är nödvändigt att jag har självkännedom, är medveten om mina egna brister och förtjänster och anpassar framförandet därefter. En annan viktig komponent i mitt pedagogiskt förhållningssätt är visualisering. Jag är noga med att hela tiden använda pedagogiska verktyg, såsom tavlan, PowerPoint, Power Story och slides för att visualisera och konkretisera det jag lär ut. Den tredje viktiga komponenten i min undervisning är kontextualisering. Genom att hela tiden dra paralleller, använda metaforer och ge exempel försöker jag hela tiden kontextualisera uppgiften eller diskussionen. Det ökar förståelsen och ger en mer varaktig inlärning.

Vad hände då med detta mitt pedagogiska förhållningssätt när jag hamnade i en helt ny undervisningssituation där jag inte längre hade ögonkontakt med studenterna och där min närvaro som lärare inte längre handlar om en fysisk närvaro där minspel, röstläge och kroppsspråk kan bidra till att främja lärandeprocessen?

Jag märkte snabbt att jag fortfarande kunde applicera min visualiseringsteknik och min kontextualiseringsteknik. Jag använder mig i min distansutbildning av olika IT-plattformar (numera It’s Learning) och även Luvit och Marratech. Där använder jag både ”white board” och chat-funktionen. På så vis lyckas jag hela tiden visualisera och konkretisera det jag lär ut, även på mina distanskurser. Även kontextualiseringen går utmärkt via distans. Man kan fortsätta dra paralleller, använda metaforer och ge exempel för att belysa uppgiften eller diskussionen från ett större perspektiv. Men, kom jag snart fram till, den närvaro jag hade i klassrummet kunde jag inte helt okomplicerat överföra till en virtuell närvaro. Den självkännedom som gjorde att jag fann de rätta ögonblicken och den kommunikativa närvaron i klassrummet ägde jag ännu inte på distans. Jag insåg snabbt att jag behövde arbeta med min virtuella identitet (vem är jag på nätet?) och att detta arbetet var en viktig del i den pedagogiska processen.

Förutom min bakgrund som humanist har mitt aktiva bloggande och deltagande i nätbaserade grupper och diskussionsforum hjälpt mig i arbetet att utveckla en virtuell identitet. Genom åren har jag utvecklat ett för mig funderande och produktivt sätt att filtrera kunskap och personlighet enbart genom det skrivna ordet i ett virtuellt forum; ett pedagogiskt arbete som har lett fram till de tankar och reflektioner jag nu vill presentera kring distansutbildningens specifika pedagogik.

Distansutbildningens specifika pedagogik
Jag har delat in min diskussion kring distansutbildning i två delar. I den första tittar jag på vad jag har valt att kalla rumslighet—de geografiska avstånden samt det virtuella rum som fungerar som mötesplats och plattform—och i den andra tittar jag på den psykologiska aspekten av distansutbildningar; som jag främst hänvisar till som arbetsklimat.


Rumslighet
En av de viktigaste skillnaderna, som de flesta som någon gång har undervisat en distanskurs säkert har märkt, är just att en större vikt måste läggas vid förberedelsearbetet. Läraren har, liksom vid campusbaserad utbildning, organisatoriska, strukturerande, sociala samt konceptuella uppgifter. Men vid distansutbildning, menar jag, krävs det mer förberedelsearbete och framför allt långt i förväg.

När kursen väl har börjat följs detta förberedelsearbete av noggranna instruktioner och välskrivna föreläsningar och ett pedagogiskt arbete som till mångt och mycket innebär att man måste vara proaktiv. Man bör kontakta de studerande och fråga hur arbetet framskrider, uppmuntra deltagarna att de verkligen får ställa frågor och ge kommentarer, visa tydligt på plattformen att någon annan student har ställt en fråga osv. Om någon har praktiskt frågor kring kursens upplägg och innehåll bör dessa besvara omedelbart, annars försvinner lätt motivationen för studenten ifråga. Man kan även engagera de medstuderande genom grupparbeten och diskussionstrådar och det är då viktigt att skapa förutsättningar för detta.

Lärarens pro-aktiva roll är direkt kopplad till feedback, vilket är en central pedagogisk uppgift för den distansundervisande läraren. Detta är också en uppmärksammad fråga i diskussionerna som förs kring distansutbildningar. Diskussioner som förs berör bland annat frågan om huruvida återkopplingen till distansstuderande är sämre, eller kanske rent av bättre, jämfört med campusstuderande. Även om man studerar på distans så kan ju studenterna komma läraren ”närmare” genom individuell handledning och arbete i mindre grupper. Detta kan leda till en mer individualiserad undervisning än vad mer traditionella klassrumsundervisning tenderar att erbjuda. På så vis blir distansutbildning också mer flexibel.

För att få en bra kvalité på distansundervisningen bör feedback ges kontinuerligt via svar på meddelande, publicering av allmänna uppmaningar och avkrävning av prestationer att t.ex. delta i diskussioner och att genomföra examination. För att få ett positivt beroendeförhållande mellan läraren och de studerande behövs en regelbunden dialog samt en planerad och tydlig återkoppling.

Feedback är också kopplat till kommunikation. För att uppnå en bra kvalité är det viktigt att fundera kring det faktum att kommunikationen, dialogen, blir annorlunda på distans. Det skrivna ordet, och därmed skrivna instruktioner, kan lätt missförstås då det inte finns rum för spontana frågor och ev. korrigeringar. Det är välkänt att information ofta uppfattas på olika sätt av olika individer. Det finns också ofta en fördröjning i kommunikationen när man kommunicerar via text. Information och instruktioner är inte helt enkla att göra tydliga. Ibland gör de studerande inte det de ska och inte heller inom utsatt, överenskommen tid, vilket kan skapa avbrott i undervisningen samt skapa missnöje bland medstuderande.

Kommunikation på distans beror på flera faktorer; de tekniska möjligheterna att kommunicera, kursens upplägg, examinationskrav, de studerandes motivation samt lärarens strategi och förmåga att initiera och vidmakthålla en givande diskussion. Den oerhört stora betydelsen av att ha fungerande teknik bör betonas. Datorförmedlad kommunikation kommer inte att användas om det är krångligt. En viktig del i planeringen av en distanskurs är valet av tekniskt stöd. Vad ska man välja att använd och varför? Det är viktigt att som lärare tänka igenom och motivera sina val av tekniska hjälpmedel, såsom videokonferens, telefonkonferens, chattar, och webbkamera. Bör man erbjuda elektroniska resurser i form av videoinspelningar av föreläsningar som de studerande kan ta del av via sin dator eller ska man satsa på nedladdningsbara ljudinspelningar? Viktigt att påpeka är att även om tekniken fungerar väl så är det långt ifrån självklart att det uppstår en produktiv kommunikation. En sådan produktiv kommunikation uppstår först när man uppfattar aktiviteten och de handlingar den kräver som meningsfull.


Arbetsklimat
För att kunna fylla det virtuella rummet med ett meningsfullt kunskapsutbyte bör distansundervisning inte bara uppfattas som ett geografiskt avstånd utan också som en psykologisk upplevelse. Wenger påminner oss om att viktiga ingredienser i en virtuell lärandemiljö inte bara är hur ofta man är inne i den virtuella miljön utan också arbetsgemenskap, delad repertoar, ömsesidigt engagemang, hur man ”talar” med varandra, och hur man kan känna sig trygg i att andra gör sin del av jobbet. Ramsden har funnit att bland de faktorer som är avgörande för studenternas lärande återfinns lärarnas förhållningssätt. Läraren bör finnas tillgänglig, vara öppen och lyssna till studenternas frågor och problem. Att läraren inser vilka svårigheter studenterna har bidrar till ett öppet arbetsklimat. Ramsden pekar på betydelsen av en öppen dialog och en känsla av delaktighet för att de studerande överhuvudtaget ska uppfatta en kurs som givande och meningsfull. I samtalen skapas förutsättningar för ett närmande mellan lärare och studenter som främjar ett ömsesidigt engagemang i den gemensamma uppgiften.

Här vill gärna återknyta till lärarens virtuella identitet då jag tror att ju mer man känner sig själv i den virtuella rollen, desto mer närvaro har man i studenternas lärandeprocess och desto bättre arbetsklimat kan skapas. Målet är att skapas en rik lärandemiljö där den studerande är engagerad i en mångfald av aktiviteter i strävan efter att nå uppsatta lärandemål, med tillgång till en lärare som fungerar och agerar som något av en coach; en person som underlättar lärandet.

Som pedagog vill man ju vara med att skapa ”lärandesamhällen” för att uppnå bättre och mer aktiva lärandeprocesser hos studenterna. En plats där de studerande kan arbeta tillsammans och stötta varandra samtidigt som de använder en hel rad olika verktyg och informationsresurser i sina strävande att uppnå uppsatta mål för att lärande och att undervägs ta sig an problembaserade aktiviteter. Särskilda övervägande för lärarna omfattar hur man bygger en sådan här lärprocess med syfte att handleda och höja kvalitén på undervisningen. Dessa idéer kräver att vi är medvetna om såväl individuella lärandeprocesser som grupplärandeprocesser. Det är viktigt att notera, uppmärksamma och vara medveten om att lärandeprocesser online är komplexa, sociala och interaktiva. Ansvaret för diskussionerna blir delat och alla deltagare, inklusive läraren, blir jämbördiga i diskussioner, även om lärarens roll här oftast kan liknas vi en moderator. Feedback utgör för övrigt en mycket väsentlig del av den virtuella lärandemiljön. Såväl lärare som studerande utmanas att växa och utvecklas i denna miljö. Läraren utvecklas i sin roll som mentor och handledare och de studerande växer som lärande personer.

Avslutningsvis vill jag betona att det viktigaste för att skapa en virtuell rumslighet samt ett gott virtuellt arbetsklimat (förutom lärarens inställning till distansutbildning överlag) är just insikten att lärarens roll samt dennes närvaro förändras drastiskt vid distansundervisning. Läraren antar en vida mer administrativ och teknisk roll. Kravet på närvaro förändras även den då den kvantitativa delen blir än mer viktigt på grund av den geografiska avståndet. Den kvalitativa delen av det pedagogiska arbetet är alltid lika viktigt, men det ställs vid distansundervisning högre krav på kontinuitet, återkoppling samt planering av undervisningen (en planering som måste för övrigt ske långt före kursens start) samt kontakten med studenterna på plattformen. Kvaliteten blir därmed mer beroende av kvantiteten jämfört med mer traditionell campusbaserad undervisning.

I en artikel såsom denna kan det vara svårt att ta upp alla aspekter man bör tänka på vid distansundervisning, och vissa av dessa är naturligtvis individuella och beror på hur man bedriver undervisningen. För mig har de mest grundläggande faktorerna som jag tror att man måste ha för att får en väl fungerande distansundervisning innefattat bland annat en fungerande infrastruktur, tillgängliga IT-pedagoger, en lång planerings- och förberedelsetid, en positiv inställning till distansundervisning, vilja och kunskap att skapa ett tillitsfullt klimat i gruppen, samt ge de studerande uppfattningen om att de befinner sig i ett slags rum där de har en självklart plats och där deras röst och bidrag är av värde. Endast då, anser jag, kan vi skapa närvaro på distansutbildningar.

Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut






Konferenskalender. Tipsa oss gärna om kommande arrangemang/konferenser

Det finns inga kommande händelser i kalendern.
Tipsa redaktionen
Skicka insändare


Rss-feeds


Länka till oss



Alastairs blogg


UPC-blogg


PU-blogg


George Siemens blogg


Terry Anderson


Tony Karrer blog


Elza Dunkels blogg

Connect-resurser


UR-samtiden


Studera på distans



NÄTVERK

Include


Swednet


ÖPPNA LÄRRESURSER

Digiref


Lärobjekt.se


PUBLIKATIONER

Educase Review


Horizon


Högskoleverkets rapport


Learning Net
Ansvarig utgivare:   Lasse Bourelius
Webmaster:   Lasse Bourelius
Redaktion:   Peter, Ann-Sofie, Åsa , Johan