Vi var nu framme vid vår tredje träff i kursen Oral Production. Jag måste säga att det varit både fascinerande och motsägelsefullt att studera i Second Life. Vi har gjort helt normala studieuppgifter, muntliga presentationer och rollspel. Samtidigt har det inte alls varit normalt. Ena stunden har man varit intimt närvarande för att i nästa stund inse att man faktiskt befunnit sig väldigt långt bort från sina studiekamrater. Och så dök Cat Woman upp.
Det motsägelsefulla slog mig plötsligt då jag och tre kurskamrater satt på färglada kuddar i den lilla paviljongen och framförde ett rollspel. Runt omkring oss stod läraren och övriga klassen. De lyssnade och tittade för att senare bedöma oss. Häng med nu: Min avatar spelade alltså en tredje person – i en annan värld! Och där satt jag, med laptop hemma i sängen, och kommunicerade med de andra som också spelade sina dubbelroller med hjälp av sina digitala representanter. Och det fungerade! På något underligt sätt fungerade det faktiskt. Man engagerade sig, pratade, avbröt och försökte förmedla en känsla och dessutom med så god akademisk engelska man kunde. Avsaknaden av kroppsspråk och ögonkontakt gjorde det hela svårt. Det lustiga var dock att man ändå envist försökte spela sin roll på samma sätt som man skulle gjort i den verkliga världen.
Tidigare hade vi samlats runt lägerleden där vår lärare, David, skulle berätta fyra historier från sitt händelserika liv. Vår uppgift var att med hjälp av hans sätt att uttrycka sig hitta den berättelse som var lögn. Vi skulle också lära oss uppmuntra och kommentera berättelsen på det rätta brittiska sättet. Plötsligt dök en ny avatar upp, hon såg ut som en uppklädd Cat Woman (och hörde absolut inte till vår klass). Hon ställde sig bredvid oss och såg lite nonchalant på oss. Läraren fortsatte berätta och vi fortsatte lyssna. Efter en stund tröttnade besökaren, lättade från marken och flög sin väg. Gruppens engelska kommunikation flöt hela tiden på som om inget hänt. Ingen reagerade på en flygande kvinna i läderkläder! Det måste väl ändå ge oss vg i koncentration?
Tvåtimmarspasset i Second Life gick fort. Vi kunde sedan hitta skrivna kommentarer på hur vi uttryckt oss på kursens webbsajt samt ytterligare information i de podcast-presentationer som läraren alltid kompletterar våra sessioner i den virtuella världen med.
Att studera engelska i Second Life är både frustrerande och stimulerande, det blir dock aldrig tråkigt: Man får möjlighet att använda teknik, pedagogik, hjärna och fantasi på nya sätt. Nästa träff är det dags för individuella muntliga presentationer. Vi kommer bl.a. bli bedömda och betygsatta inom Communicative ability, Fluency och Accuracy. På återseende.
Länk till del 1,
Upprop i Second Life
Peter Carlsson jobbar som IT-pedagog/Teknikutvecklare på Humanvetenskapliga institutionen, Högskolan i Kalmar.
