I en rykande färsk, lättillgänglig men samtidigt djuplodande avhandling fokuserar pedagogen Thérése Hartman frågor om den sociala och etniska mångfalden vid universitetet bidrar till positiv i social förändring med riktning mot ökad demokrati och delaktighet för fler grupper.
Den grundliga undersökningen baserad på intervjuer med studenter och lärare vid en institution vid UU verkar leda till att frågorna samfällt kan besvaras med ett rungande: Nej! Social och etnisk bakgrund osynliggörs och blir ett problem för studenterna.

För alla som på olika sätt arbetar med pedagogik och mångfaldsfrågor är avhandlingen värdefull. Som faktakälla och inspirationstext kan den tas som utgångspunkt för att diskutera undervisning som en socialt konserverande och/eller socialt förändrande kraft. Det är ett perspektiv saknas i många teknokratiskt inriktade diskussioner kring för- och nackdelar med olika läraktiviteter och deras konsekvenser. För visst vill vi synliggöra att utbildningar också fyller sociala (och etniska) sorteringsfunktioner?

Ur pressmeddelandet:

"Resultatet av undersökningen visar att social och etnisk bakgrund osynliggörs; studenternas tidigare kunskaper, tänkesätt och erfarenheter räknas inte, "alla stöps i samma form". Förutsättningarna att lära sig en god svenska kan, enligt några av de intervjuade lärarna, vara avhängig studenternas sociala ursprung och modersmål, och på så vis kan studenternas sociala och etniska ursprung utgöra ett hinder i undervisningen. Studenternas sätt att uttrycka sig skriftligt och muntligt resulterar i att de antingen inkluderas eller exkluderas, och där kan klass och etnicitet ha betydelse [...] Analysen är gjord med utgångspunkt ur ett feministiskt, jämlikhets- och demokratiskt perspektiv, med fokus på "connected teaching" och "banking education". Connected teaching är motsatsen till banking education, där läraren deponerar kunskap i studenterna, men äger kunskapen själv. Möjligheter till och utnyttjande av handlingsutrymme och frihetsgrader har också använts för att analysera självständighet och frihet i undervisningen, berättar Thérèse Hartman och fortsätter: - Användningen av betyg och högskoleprov som urvalsgrund till statusprogram motverkar inte social snedrekrytering, utan gynnar särskilda grupper, det vill säga barn till välutbildade föräldrar. Lägger man därtill det som denna studie visar, nämligen att studenternas sociala och etniska bakgrund kan utgöra ett hinder i undervisningen framstår inte högskolan som en kraft för social förändring."

http://www.uu.se/nyheter/nyhet.php?id=581&;typ=pm

Avhandlingen heter Problem eller tillgång?: En studie om social och etnisk mångfald i högskolan (2009) och är skriven av pedagogikforskaren Thérèse Hartman vid Uppsala universitet. Abstract finns på http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:207657

Jag rekommenderar den starkt för varje pedagogiskt bibliotek.