Hur nya medier påverkar vår läsning

Det finns viktiga skillnader mellan att läsa en fysisk bok och att läsa information på skärmen. Vad är skillnaderna och vad innebär dem för hur vi lär oss? Vi bör akta oss för att inte polarisera denna fråga; det är inte en fråga om antingen skärmen eller boken. Men inom utbildning måste vi bli mer medvetna om olika läsformer och höja studenternas medvetenhet om skillnaderna.

Det har alltid funnits olika typer läsning: läsning av skönlitteratur skiljer sig från att läsning av till exempel facktexter. Men när vi läser på nätet hittar vi nya aspekter eftersom det handlar om en multimediemiljö. På nätet är det sällan bara text som gäller, det finns bilder, filmer, länkar och en navigeringslogik som skiljer sig från bokens.

Vi hör ganska ofta varningssignaler om barnens läsvanor som ”barn och ungdomar läser mindre än förr.” Sådana påståenden kan verka stämma men vi måste ställa flera följdfrågor: vilken sorts läsning? vilka typer texter? i vilket medium? Vi måste nyansera diskussionen och precisera vad vi menar med läsning. Barnen kanske läser mer än någonsin men vi riskerar att missa detta för att vi bedömer situationen utifrån traditionell bokläsning.

Vi läser på flera olika sätt idag; som informationshantering, som reflektion, som tidsfördriv, som upplevelse eller som flykt från vardagen. Skärmen har tagit över bokens roll som paradigm för läsande, speciellt när det gäller ungdomar. Skumläsning, aktivt sökande, navigation, social läsning och multimedial läsning gör man bäst på skärm. Dessa läsformer dominerar idag när nätet är den dominerande läsmiljön för barn och ungdomar. Men denna typ av läsning passar mindre bra när det gäller mer tidskrävande läsning av komplexa texter och kontemplativ djupläsning. Där är boken fortfarande överlägsen eftersom den inte innehåller så många distraktioner som nätet.

Barn och ungdomar föredrar förstås den aktiva utforskande läsningen och förväntar sig interaktivitet. De förväntar sig multimedieformatet och ofta upplever skolan som ”disconnected”. De är hyperaktiva med kort uppmärksamhetstid och kan känna en frustration med skolans linjära rutiner.

Gunter Kress skrev i sin bok Literacy in the new media age (2003) att vi inte kan förvänta oss att ungdomar läser på samma sätt som vi gjorde, men det är oerhört viktigt att de lär sig även djupläsning och inser varför bägge sorters läsning behövs.

Som avslutning tog Anne upp fenomenet Multitasking. Många menar att ungdomar är mästare på att göra flera saker samtidigt men ny forskning (Cognitive control in media multitaskers, Stanford Univ, sept 2009) visar att multitasking egentligen är en myt och att människor visserligen kan byta mellan flera uppgifter men att man bara kan koncentrera sig på en sak i taget. Ett nytt begrepp, CPA Continuous partial attention, har kommit fram och betyder att man är ständigt bara delvis närvarande. När vi alltid har flera uppgifter i gång samtidigt blir hjärnan stressad och blir mindre effektiv. ”Perpetual conectivity” blir en stressfaktor och stoppar oss från att verkligen fundera på saker.

När har vi tid då för kritisk självreflektion? Vi belastas med alltmer innehåll och hinner inte med allt. Något måste bort helt enkelt. Vi har blivit väldigt bra på att skumma genom texter och hitta snabbt men vi tappar förmågan till djupläsning. Därför måste vi inom utbildning se till att våra studenter inte tappar en nödvändig förmåga för djupare reflektion och insikt.

Läs mer
Forskning.no, Ikke så lett å lese på nett (11 dec 2008)
The Boston Globe,  I screen, you screen, we all screen (19 juni 2009)