TEXT: SARA ÅBERG
FOTO: EMELIE MAKRILL
Den gamla barnvisan från 1980-talet har troligtvis sett sin storhetstid, men frågan om huruvida kunskapens äpple ska delas eller behållas för sig själv är i högsta grad aktuell inom den akademiska världen.
Sedan februari deltar
Högskolan i Jönköping tillsammans med åtta andra lärosäten i Sverige i ett projekt kring
Öppna lärresurser (Open Educational Resources, förkortat OER). Öppna lärresurser innebär att lärare på universitet och högskolor filmar sina föreläsningar och publicerar dessa på internet där de blir tillgängliga för andra lärare att använda i sin undervisning. Tanken är att denna gemensamma kunskapsbank ska höja kvaliteten på undervisningen i Sverige genom att studenterna får möjligheten att lyssna till de bästa föreläsarna inom sitt fält.
I projektgruppen, som främst består av IT-ansvariga och bibliotekarier, ser man stora fördelar med att lärare kan bygga ett kontaktnät och lära av varandra. Mer tid till fördjupning genom att utnyttja bra föreläsningar som redan finns tillgängliga istället för att skapa eget material är en annan fördel som nämns. Projektledare för Öppna Lärresurser på
Högskolan i Jönköping är
Karin Wennström, lektor på Högskolan för Lärande och kommunikation. Hon säger att öppna lärresurser är ett spännande projekt som förhoppningsvis leder till att fler får upp ögonen för de möjligheter som finns.
– Förhoppningen är att ett intensivt och initierat samtal kommer igång om vad det kan tänkas innebära för kunskap, kunskapssyn, studenter på campus, distans och blended learning och för arbetsgivare.
Anita Eklöf, IT-samordnare på
Högskolan i Borås, ser OER-seminariet som ett bra exempel på hur kunskap kan delas över internet.
– Vi delar på föreläsare mellan Högskolan i Borås, Högskolan i Jönköping och sedan kan alla de övriga deltagarna ta del av det via Adobe Connect. Ytterligare en dimension av att dela över nätet.
Publicering av inspelade föreläsningar har funnits i över ett decennium, bland annat i USA, men i Sverige är det fortfarande en bit kvar innan öppna lärresurser blir verklighet. Trots detta finns ett stort engagemang hos eldsjälarna som deltar i projektet.
Alastair Creelman (
Linnéuniversitetet) är projektledare för det nationella projektet
OER - en resurs för lärande och han menar att det är dags för svenska högskolor att följa med i den digitala utvecklingen, och göra internetanvändning till en lika naturlig del av studierna som det är av studenternas fritid. Han menar också att nyckelordet för projektet är öppenhet.
– Det handlar om att öppna dörren. Idag stänger man klassrumsdörren och det är läraren och studenterna och ingen annan i världen som vet vad som försiggår där. Detta är lite märkligt eftersom vi alla jobbar som statligt anställda (med undantag för anställda vid Högskolan i Jönköping som är privat anställda i en stiftelse, reds. anm.) och borde kunna visa upp vad vi gör och vara stolta över att visa upp vad vi gör.
Mattias Karlsson, grundare av webbplatsen moderskeppet.se och ansvarig för distanskurser för
Högskolan i Jönköping, menar att det krävs en förändring hos högskolornas ledning där man börjar se undervisningsmaterial som en investering som kan leda till vinst för universitetet.
– Alla andra industrier som jag mött har detta inräknat. Produktutveckling är en kostnad som man får ta igen. Om skolan ger bort det jag har skapat gratis så har det fått ett minimalt ekonomiskt värde, men det kanske har skapat ett potentiellt stort marknadsvärde i alla fall.
En annan aspekt som är viktig och som är en källa till tveksamhet och rädsla hos lärare idag är frågan om kontroll. Hur kan man kontrollera att ens material tolkas och används på rätt sätt?
Mathias Klang vid
Göteborgs universitet specialiserar sig på frågor som rör copyright och digitala rättigheter. Han menar att
Creative Commons är lösningen för att skydda materialet på bästa sätt. Genom att specificera hur materialet får användas samt att upphovsmannen ska erkännas vid användandet, gör man det möjligt för andra att ta del av ens arbete samtidigt som man själv får äran för det man gjort. Han menar också att det aldrig finns några garantier, oavsett om man skrivit en bok, gjort en powerpointpresentation eller publicerat en föreläsning på internet.
– Vi kan inte leva i någon form av intellektuellt celibat. Om du inte delar med dig av dina tankar så kommunicerar du inte. Att tro att man kan undvika att bli missförstådd, missuppfattad, missbrukad eller bara lite ledsen är naivt. Självklart finns risken. Kommunikation är en risk.
Hur Öppna lärresurser kommer påverka studenternas kunskaper och motivation är något som också diskuteras. Intresset för distanskurser har ökat under senare år och många lärare spelar idag in föreläsningar som studenterna kan titta på genom att logga in i stängda läroplattformer.
Alastair Creelman menar att Öppna lärresurser även kan fungera som ett sätt för utexaminerade studenter att hålla sig uppdaterade inom sitt område.
– Idag kastar vi ut våra studenter från skolans lärplattformar efter de är färdiga. Med Öppna lärresurser kan vi istället göra det möjligt för dem att skapa en e-portfolio och hålla sig uppdaterade.
En annan fråga som diskuteras är om det verkligen är möjligt att hålla distansföreläsningar i alla ämnen? Finns det vissa ämnen där direkt feedback är ett måste? Samhället idag är väldigt IT-anpassat, men samtidigt blir EQ och social kompetens allt viktigare. Får studenter som utbildar sig via internet utveckla alla de kvaliteter som krävs för att klara sig på arbetsmarknaden? Troligtvis kommer detta nya arbetssätt att kräva betydligt mer av läraren när det gäller struktur och information för att studenterna ska tillgodose sig informationen. Men om tiden som sparas på utveckling av föreläsningar läggs på fördjupning inom området och seminarier med diskussion så ser framtiden ljus ut.
Karin Wennström hoppas att projektet kan leda till att Öppna Lärresurser blir verklighet i Sverige.
– Förhoppningsvis leder projektet till att många utspridda entusiaster finner varandra samtidigt som personer på strategi- och policynivå börjar diskutera detta på allvar och testa det i verkligheten.
Förlusten av kontroll över sitt eget material kan vara priset föreläsarna får betala för att bidra till en bättre undervisning för landets studenter, men om skolan ska följa med i utvecklingen får man kanske bita i det sura äpplet och våga testa ändå. Syns man inte på internet så finns man inte.
Läs mer om seminariet (inklusive länkar till inspelade föreläsningar).
Reportage om seminariet från Högskolan i Borås.
