Distanslärarens vedermödor III

Startskottet
Av 20 studenter dök bara drygt hälften upp på din introduktionsträff. Du och din tekniska samarbetspartner visade dem kursens webbaserade studieplats, pratade om hur kursen var upplagd. Ni visade även hur studenterna skulle sköta det tekniska och du pratade igenom det pedagogiska upplägget. Du förklarade att en nätbaserad kurs kräver lika mycket engagemang som en campuskurs – det kommer att handla om 10 veckor och cirka 300-400 timmars arbete för 10 poäng. Studenterna undrade vad som skulle hända med dem som inte dykt upp. Du berättade att kursen var strukturerad för att även de skulle kunna klara den. Någon frågade: "Så… varför ha en fysisk träff då?" Något att fundera på till nästa kurs kanske? Dagen efter träffen gick du in på kursens webbstudieplats och fick se att där redan fanns flera inlägg där studenterna presenterat sig själva (deras första uppgift) men även hjälpt varandra genom att ha svarat på kurskamraternas frågor. Du deltog själv i ett par diskussioner för att visa din närvaro och engagemang. “Ett ömsesidigt utbyte av kunskaper och erfarenheter” hade du ju skrivit i kursplanen. Det kändes skönt att ha kommit igång.

Det rullar på
Under den följande veckan gick du in på webbstudieplatsen varje dag och tittade till forumdiskussionen några minuter varje gång. Annars fick kursen sköta sig själv och på söndagskvällen började kursens första inlämningsuppgifter visa sig i de privata forum som ni satt upp för dessa uppgifter. På måndagen kunde du till din stora glädje (och förvåning) konstatera att samtliga lämnat in sina uppgifter och du kunde ägna avsatt tid i veckan för att ta hand om dem. Du kunde även konstatera att du oroat dig för tekniska problem som aldrig dykt upp. Kursen rullade på och den statiska webbsajten med materialet gjorde sitt jobb och den interaktiva delen med forumen höll studenterna i kontakt med varandra och dig själv involverad. Du hade till och med skött en del av kursen på kvällstid hemifrån - det var ju oftast då som studenterna jobbade. Så blev det dags för Marratech!

Marratech – videokonferens
Du hade kopplat upp dig och loggat in på bokat Marratech-rum långt innan avsatt tid och ännu tidigare bekantat dig med programmet. På Marratechs whiteboard fanns hela din föreläsning upplagd och ni hade testat ljud och funktion för en stund sedan. Du var beredd och strax innan kl 18 började studenter dyka upp och efter en stund och lite teknisk hjälp såg du åtta ansikten i videofönstren till höger. 90 minuter senare kände du att studenterna och du hade fått en förnyad kontakt och förutom själva seminarieuppgiften hade ni hittat en del andra fördelar med att träffas i denna ganska intima miljö. De små abstrakta problem som studenterna presenterat hade ni lyckats reda ut och dessutom skapat en bra arbetsmodell genom att använda både skrift, tal och video på samma gång. En del studenter hade suttit hemma och ett par hade suttit på ett lärocenter. En student hade dessutom anslutit sig från Singapore – vilket gjort sessionen extra spännande.
Se bild på Marratech.

Ovanliga arbetstider
Veckorna rann iväg och du träffade dina studenter på webbstudieplatsens forum flera gånger i veckan. Ni använde Marratech fyra gånger totalt och dessutom kommunicerade ni med hjälp av mejl och vanlig telefon. Det pedagogiska upplägget förädlade du löpande under kurstiden och du lärde dig allt mer om hur mycket distanstänkande skiljer sig från campuskurser men även hur stora likheter det paradoxalt nog finns i många moment. Visst krånglade tekniken lite då och då, men det tog din tekniska samarbetspartner hand om. Dessutom hjälpte ibland studenterna varandra genom sina forumkontakter.
Kursutvärderingen som ni gjort webbaserad och lagt upp på kurshemsidan fungerade också över förväntan. Studenterna gick in på kursens webbstudieplats, precis som vanligt och klickade sedan på länken till kursutvärderingen och fyllde i webbformuläret. På din egen utvärderingssida kunde du se stapeldiagram växa fram och kommentarer droppa in. Sedan kunde du skriva ut alltihop och fick därmed hela sammanställningen gjord utan att något efterarbete blev nödvändigt. Studenterna visste att i och med att utvärderingen var ifylld så var också kursen slut.

Sammanfattning
Så vilka slutsatser kan du dra av din erfarenhet som kursledare på en nätbaserad kurs? Förhoppningsvis har du kommit in i ett nytt tänkande och är förberedd för fortsatt arbete inom området. Du känner till fallgroparna, fördelarna och du känner till vilken stor arbetsinsats som krävs både av dig och dina studenter. Du kommer förmodligen att spara en del tid nästa gång du kör din kurs. En hel del av den webbaserade infrastrukturen finns redan men även den pedagogik och metodik som du utvecklat under resans gång går att förädla och återanvända. Det tekniska samarbetet finns på plats inför din utveckling av nästa kurs och du har därmed en bra plattform att stå på inför framtida projekt. Grattis!

HÄR kan du ladda hem en PDF med samtliga tre artiklar i serien Distanslärarens vedermödor.

Peter Carlsson, IT-utvecklare
Humaniora och samhällsvetenskap
Högskolan i Kalmar