Hur det är att leva som en Katt(eelev)

Gymnasiet. Blotta tanken av det känns skrämmande och ni kanske funderar på att springa och gömma er i denna sekund, men gör inte det. Då missar ni denna eminenta artikel som jag lägger min fritid (läs: FRITID) på. För er som är nya eller bara konstiga så är det Freddie, Le Montes stjärnreporter och härskare som skriver. Dock utan min trogna följeslagare Hjalmar för tillfället då han påbörjade sin framtid på Spyken (*dramatisk musik*).

Jag går alltså på Katedralskolan (mjau...) och tänkte berätta lite för er oinvigda montesäribarn om hur det egentligen är.

Första veckan var hemskt snurrig. Dessa sakerna var det första som slog mig: 1. Man har skor inomhus (WTF?!) 2. Det finns VÅNINGAR 3. Man har inte lådor utan skåp med nycklar (Lisa lämnar sitt öppet jämt och man måste påminna henne om att stänga det så att hon inte blir av med nycklar och sånt) 4. Man träffar nya människor varje dag 5. Det finns flera rektorer för olika delar 6. Det är GIGANTISKT jämfört med LMG 7. Schemat är svårt att förstå och det är jättekonstigt att man inte har montetid. Kort sagt så kan man säga att jag kramade väggarna första veckan, kröp under väskor för att inte vara i vägen för någon och fick ta upp schemat var sjunde sekund för att se att jag hamnade rätt. Jag kan nästan lova att er att den första veckan kommer ni att känna er som en myra i en myrstack. Förvirrade, oroliga, spända och rädda. Lite som lärarna inför basketmatchen i våras.

Luncherna är framförallt en upplevelse. Jag bara säger, NJUT av Magnolias mat så mycket ni kan! Maten på kommunala skolor är inte att leka med. Som tur är finns det en eminent cafeteria där man kan köpa mat för en billig peng. Börja dock inte med att köpa Coca Cola, det blir lätt ett beroende och är hemskt jobbigt. Ta ett äpple istället. Annars består egentligen hela första, andra och lite in på tredje veckan av att lära känna skolan, era lärare (som kommer att få för sig att ni ska skolka så himla mycket att det inte finns ord för det men jag vet ju att ni LMG barn vet bättre, eller hur?) och bara allmänt.

De största förändringarna för mig var (förutom ovanstående punkter) att man har lektioner hela dagen, utan några ordentliga pauser. I början trodde jag att jag skulle dö så trött jag var efter en halvdag men konstigt nog så faller man snabbt in i det och lär sig ganska snart att manövrera korridorerna fearless. Det andra som slog mig var att man inte har samma koppling till lärarna, man kan inte prata om helgen efter lektionerna med dem och de är helt nya varelser som tror massa konstiga saker om den. Att man ska skolka till exempel, ni kommer få en galen predikan om hur det påverkar dig och dina studier att ni aldrig vill missa en sekund av lektionen. Det tredje var att man ser nya människor VARJE dag, jag ser hela tiden folk jag aldrig sett i hela mitt liv och det är faktiskt lite läskigt. Bara tanken av att jag aldrig kommer att ha alla lärarna i någon ämne skrämmer mig.

Eftersom man ganska lätt saknar LMG i dessa tiden brukar vi hänga i fönsterkarmar och räkna matte montessoriskt och så fort vi kan ta av oss skorna. Det sista har ännu inte inträffat dock. Det bästa med att vara gymnasiebarn då? Förutom att ha gått på montessori (jag lovar det är bäst!) så är det nog allt det nya. Känslan, människorna och sättet. Allt är nytt på ett sätt som inte riktigt går att beskriva, men det är himla härligt.

Så, kort sagt vill jag säga till er LMG:are som är kvar:
- Ta vara på LMG-tiden! Ni förstår inte hur glada ni kan vara över att ha hamnat på denna skolan och ta vara på att ni kan fråga lärarna om hjälp. Guld värt.
- Ät maten! Inga men! (Förutom möjligtvis kräkfisken då, den kan passera)
- Krama JONEN, Angie, Sara, Kitte och Bea så mycket ni bara kan för ni kommer sakna dem så mycket när ni inser att er engelskalärare inte lär er någonting och ni inte får lov att byta engelskagrupp (för det finns bara EN).
- Hoppa omkring i korridorerna så mycket ni kan.

Men en grej kan jag lova, det kommer att vara dödligt kul!

puss från en nybliven katteelev.