Krav på mänskliga rättigheter när bistånd ges

De länder vars mänskliga rättigheter inte följs är oftast de länder vars behov av bistånd är stort. Att ett krav då ska ställas från Sveriges sida, anser jag är ett rimligt koncept. För det drabbade landets invånares skull, men också för vår del. Vi vill sträva efter ett så bra Sverige så möjligt. Att ett land som ger bistånd till ett annat land, där t.ex. tortyr eller fängelsestraff för homosexuella förekommer, är något som inte skulle skapa en trevlig uppsyn. Botswana är ett exempel på ett land vars mänskliga rättigheter betraktas som goda – inte endast i jämförelse med afrikanska länder utan även internationellt. Detta står skrivet i böcker och andra källor. När man börjar gå lite närmare inpå dessa mänskliga rättigheter – förstår jag faktiskt inte hur dessa kan räknas som ”goda mänskliga rättigheter internationellt”. Landets traditionella uppsyn spelar in en stor roll i detta, då diskriminering för homosexuella, bisexuella eller transpersoner förekommer regelbundet. Vid sexuellt umgänge med samma kön, får detta konsekvensen till sju års fängelsestraff. Likaså förekommer barnarbete och våld mot kvinnor och flickor. Botswana är ett av det länder som Sverige stödjer.

Frågan vi måste ställa oss är: Ska vi som biståndsgivare kräva ändringar i biståndsländernas lagstiftning? Är inte detta något av en rättighet eller snarare en skyldighet – en plikt från vår sida? Vi får dock inte glömma den utvecklingen inom HIV och aids som skett i Botswana. Hela 85 % av HIV-drabbade är nu under behandling. Botswana var det första landet i världen som införde denna ”HIV antiretroviral drug treatment.” Väldigt mycket pengar har lagts på sjukvård. Ca 86 % av landets invånare bor ca 15 km ifrån en hälsostation och ca 80 % av barnen har tillgång till skola och undervisning. Dessa siffror tyder på en väldigt stor utvecklig, sedan Botswanas självständighet, 1966. Landet har visat ett oerhört engagemang kring dessa frågor. Det visar på fantastiska egenskaper och därför just något som landet måste ta vara på i andra situationer och handlingsplaner. Det jag inte förstår mig på är som sagt delar av landets traditionella uppsyn på homosexuella, kvinnor osv. Här brister deras mänskliga rättigheter och jag anser att det är Sveriges oskrivna plikt att föra debatt och ifrågasätta.