Trots att dagen var mulen, regnkantad och smått blåsig var mitt humör på topp när jag vandrade längs Linnés aning dåligt upplysta korridorer. Datumet var någonstans i mitten av november och kalendermässigt hade jag egentligen ingenting att vara glad över, men ni vet hur det är, vissa dagar känns bara som er dag! Skuttandes som om det vore på rosa moln närmade jag mig kafeterian för att tillgodose ett ytterst viktigt sockerbehov. Jag mådde helt enkelt mycket bra. Skoldagen var snart till ända och inom loppet av ett kaninhopp skulle jag ha min kraftigt åtråvärda coca-cola hårt tryckt mellan mina giriga händer. MEN, någonting gick väldigt snett! Från att ha varit en allmänt välmående gosse med ett leende på läpparna förvandlades mitt tillstånd till krisartat med andningsnöd och hjärtklappningar som följd, allt tack vare en enda väldigt smutsig syn. Framför mina blott 18 år gamla ögon tvingades jag bevittna hur två gossar hänsynslöst hällde i sig var sin gyllene julmust – i mitten av november!
Att fira traditioner är ett allmänt beteende som troligtvis går att spåra till mänsklighetens begynnelse. Förutom att traditioner och högtider bjuder på glada skratt, dans och andra festligheter så förstärks glädjen över en högtid i och med att den firas en gång om året under en väl utvald tid. Hela spektaklet blir då avsevärt mycket mer spännande och gemytligt då själva väntan efter högtiden, som ska bryta den trista vardagens mönster, är en stor del av upplevelsen.
Under senare år har det varit omöjligt att undgå hur hårt ingjutna traditioner långsamt tycks förflyttas i tiden. Numera tycks det vara allmän lag att hälla i sig en julmust eller att ställa fram ljusstaken i mitten av november. Det är en skrämmande utvecklig, som mycket väl kan komma att förstöra högtidernas ursprungliga känsla, allt för att människor långsamt tycks spotta hederlig och gemytlig folktradition i ansiktet.
Min personliga favorithögtid är utan den minsta lilla antydan till tvekan - julen! Den mysiga julstämningen, det allmänt gladare beteendet hos människor, det utomordentligt trevliga pyntet, den älskvärda tomten, den goda maten m.m. förvandlar jultiden till min absoluta favorittid på året. Men att uppleva julstämningen innan det är dags, det vill säga från och med första advent, känns för mig inte speciellt tilltalande och något som mest förstör julkänslan.
Om den skrämmande utvecklingen grundar sig i att människor inte tycks ha samma trevliga inställning gentemot traditioner längre, tror jag inte riktigt, då högtider och traditioner tycks firas allt intensivare för varje år. Problemet är troligtvis tiden istället. Vi har inte samma respekt för tiden idag som de hade för 50 år sedan. Samhället förr var mer tidsbundet och konstruerat med skördemånader och liknande hela tiden, som förutsatte att man ständigt tog hänsyn till tiden. Det var helt enkelt mer upprutat med ständigt återkommande rutiner. Samhället idag är mer fritt och svävande, vilket troligtvis påverkat högtiderna.
Ett alternativt sätt att se det på är att jag, en snart 18-årig man, skulle vara gammalmodig. Gammal och avdankad som vägrar följa strömmen, vilket även innebär att tvingas flytta på traditioner. Hur det än ligger till gör det mig ont att se hur den älskvärda julen långsamt förflyttas från sin enda rätta tid. Snart kanske folk dansar runt midsommarstången i april och målar påskägg i februari? Det är i alla fall en utveckling jag distinkt tackar nej till!
