Temadag för årskurs 1

Anders Bernström är en man som tidigare jobbat som ambulansförare utanför Stockholm och efter ett tag började han arbeta som ambulansförare för FN där han fick uppleva vissa saker som han tar med i föreläsningen. Nu arbetar han med ungdomar som hamnat snett här i livet.

Anders börjar föreläsningen med att säga ’’ni har redan bildat er fördomar om mig.’’ Och visst var det rätt, jag hade redan skapat mig en uppfattning om en kille som skulle tala om våld, droger och krig. Jag trodde inte att han hade varit med om så mycket själv. Jag hade såklart fel. Anders är en stabil man i 40+ åldern, vars erfarenhet av våld och människor som hamnat snett i livet är slående. Han använder publiken på ett annat sätt än vad jag tidigare varit med om, genom att ställa frågor. En fråga han ställer är ’’hur många här inne, kan ärligt räcka upp handen, och säga att ni aldrig snackat skit om någon.’’ Det går ett surr genom publiken, ingen tycks vilja räcka upp handen och Anders svarar lugnt att det är såhär överallt.

Anders berättar om saker som i alla fall får mig att tänka till hur jag värderar allt jag har runt omkring mig. Det är saker som mat på bordet, en familj och materiella saker. Han berättar om när han arbetade för FN hur han träffade människor vars byar blivit nedbrända, familjer dödade och fått sina ägodelar fråntagna. Han berättar hur två bröder började gråta över att de fått vars ett kexchoklad och en cola. Han tar upp saker som vi idag anser ska vara självklara.

Ett ämne som jag skulle vilja sätta på hela denna föreläsning är faktiskt ”Människovärde”. För idag är det så att fördomar skapar krig, rasism och allmänt våld. Han tar upp att man måste börja tänka på människor som individer och inte som folk. För att generalisera en människas fel och säga att det är en hel grupps fel är helt galet. Det skapar det som Anders och förhoppningsvis alla som satt inne i aulan är emot, våld.
För våld skapar så mycket mer oreda än vad man tror. Man kan lätt förstöra någons liv och det har jag fått lära mig idag.

Något som jag finner rätt så intressant och som väckte tankar i mitt huvud som jag inte haft innan är hur illa det är i Sverige. Anders tar upp detta, han pratar om allt skitsnack som pågår på arbetsplatser, i skolor och i kompisgäng. Hur snabbt vi dömer och hur snabbt vi struntar i skolan. Han säger att han träffat människor som slutat skolan för att de inte pallar, men ändå vill de bli läkare. Han talar om att vi måste börja värdesätta skolgången och inte ta den för givet. För i vissa länder bl.a. i Bolivia och i Somalia (två länder han besökt och arbetat i) så är detta inte en självklarhet.
Han säger även att vi i skolan måste börja sluta säga att maten är äcklig, då alla länder i världen inte har skolmat. Det är något som jag i alla fall kommer sluta säga, som jag hoppas alla andra gör. För vi måste börja tänka på precis som Anders säger hur jävla bra vi har det.

Anders pratar också om något som de flesta unga är bekanta med, nämligen alkohol och droger. Alla vet i alla fall vad detta är för något. Men i detta fall så pratade Anders om det i ett sammanhang med krig. Där soldaterna drack och tog droger för att kunna hålla sig själva medvetna. De hade tappat förmågan att riktigt kunna skilja på verklighet och dröm. Detta är väldigt hemsk när man tänker på det och det bevisar endast att krig är dåligt. Inte nog med att man dödar, våldtar och hotar människor. Man blir alkoholist och drogmissbrukare också.

Men tillbaka till fördomar. Vi måste börja tänka oss för, när det gäller vad man säger till andra människor, något som Anders är tydlig på att poängtera. För det hjälper inte att kalla någon/några för elaka saker, det skapar endast problem och sår i en människas själ. Ett sår som kan ta år att läka. För det är skillnad på att bli fysiskt skadad och psykiskt skadad. Så till alla dem som är lite för stora i käften; Tagga ner! Mobbning löser ingenting, hitta en hobby istället för att skada människor.

Ett annat fint litet citat som jag tog från Anders är ’’verklig skönhet kommer inifrån… den växer inifrån.’’ Detta hör ihop med mobbningen. Vi måste sluta snacka skit och skapa fördomar om människor. Innan man pratar om andra tycker Anders att man ska lära känna människan för det är precis som det står ’’den växer inifrån.’’
Slutligen berättar han hur han hanterar alla dessa tragiska minnen. Han använder musik och avslutar hela föreläsningen med en sång som han skrivit. Den handlar just om att lägga ner mer energi på sig själv och att man ska sluta bry sig om vad andra tycker om en.

Anders retorik är väldigt vardaglig, vilket får föreläsningen i detta sammanhang att vara intressant. Han använder bilder för att vi ska bilda oss en uppfattning om vilka skador våldet leder till och är allmänt skön bara. En lirare som definitivt var värd att lyssna på.