Gymnasiets tråkiga vardag är och kommer kanske alltid förbli densamma. Tvinga sig själv att ställa klockan odrägligt tidigt på morgonen för att sedan masa sig till skolan för att tillbringa en heldag i böckernas fantastiska värld... Nej, skolan är inte det allra roligaste vi kan ägna oss åt, men ack det nödvändigaste.
Som sistaårselev på gymnasiet är det kanske inte så underligt att man är ordentligt trött på algebra, Napoleon och utilitarismen. Trots att man tillbringar i genomsnitt 4-6 timmar i skolan per dag så slutar det ju som bekant inte där. Väl hemma är det läxor och plugg som gäller och eventuellt några extrauppgifter för att man ”halkat efter”. Efter 3 år av en, minst sagt, enformig vardag känns det underbart att det snart är slut, tills man kommer på att det sedan är högskolan som gäller. Motivation i skolan är inget som existerar längre. Redan klockan 8 på morgonen bara längtar man efter skolans sista minuter och en välförtjänt tupplur hemma på soffan. Dock tror jag att vi måste bita oss själva i tungan ibland, svälja vår stolthet liksom, erkänna att skolan faktiskt är något av det bästa vi har, trots att det är svårt att tänka sig.
Skolan är för många ett rent helvete, inklusive mig. Plugg, plugg, plugg och åter plugg. Det finns ingen tid över till det man hellre hade velat ägna sig åt! Jag är inte dålig i skolan, inte bäst heller, men jag är medelmåttig nog för att kunna säga att gymnasiet kommer vara en av de tuffaste tiderna en människa går igenom i livet. Prestation är det enda som räknas i skolan och hamnar man i en formsvacka kan det vara kört för många, så tuff är skolans eländiga vardag. Och kul? Finns inte heller idag. Visserligen har vederbörande haft otroligt kompetenta och trevliga lärare genom åren som underlättat, men i många fall hjälper inte lärarnas glada nyllen. Vi måste få ha kul i skolan, vi är faktiskt inte mer än barn än så länge.
Men trots allt elände, måste vi ta i beaktning att alla inte får gå i skolan överhuvudtaget. Vi är lyckligt lottade, tro det eller ej. Tänk er en framtid utan någon som helst utbildning, addera det med antal jobbtillfällen och subtrahera med antal arbetslösa i Sverige. Ekvationslösningen talar sitt tydliga språk; hopplöshet. Vi hade inte haft en värdig framtid utan vår generösa skolgång och framförallt; vi får ju för tusan betalt för att läsa om Napoleon och utilitarismen!
Jag kommer ihåg hur det var i början av gymnasiet. Man kände enstaka äldre elever och när man samtalade med dessa berättade de att andra året var det allra värsta de varit med om i skolväg, men icke! Första året är värst, det är här man tar det lugnt, lattjar lite med skolböckerna för att se duktig ut. Men det straffar sig i längden! Anledningen till att de äldre eleverna sagt att andra året var värst var för att de lekte sig igenom det första året. Grunden är det allra viktigaste på gymnasiet, och det blir oerhört tungt att hänga med i de högre årskurserna på grund av detta. Så ta tag i det från början!
Skolan är något vi svenskar ska vara oerhört stolta över, vi måste tänka på våra medmänniskor innan vi jämrar oss allt för mycket. Och arbetslöshet; visst blir det tufft för oss som planerar ett sabbatsår, men vi fixar det. Någon gång kommer vår tur! Så tvätta bort det där sura ansiktsuttrycket när ni kommer till skolan, för det är inte så förfärligt som vi ger sken av, skolan är viktig, face it! Kom till vårt underbara Linné med ett leende istället och låt inte Heliga Birgitta förstöra din framtid bara för att hon är jobbig att läsa om. Och skoltrötthet? Måtte inte ordet finnas i Svenska Akademiens ordlista, för det förtjänar inte en plats hos oss elever, vi vet så mycket bättre.
