Visst är det skönt att åka på solsemester. En vecka vid stranden med människor man bryr sig mest om är något vi alla behöver ibland. Jag kan tänka mig att mångas drömresa är till Thailand eller liknande, vilket jag har full förståelse för. Min drömresa däremot är till en plats som lär mig hur den riktiga, grymma världen ser ut. Jag hade velat åka till ett koncentrationsläger.
En av de viktigaste sakerna för mig när jag reser är att det ska ge mig någonting. Andra världskriget har nog ingen fått lära sig om utan att bli berörd. Jag vet själv att jag får en klump i bröstet varje gång jag tänker på vad som hände i Europa för 70 år sedan. Det är så många känslor som dyker upp att jag måste stänga av en del av mig själv för att inte gå under. Att jag då vill utsätta mig för olycka genom att besöka ett koncentrationsläger kan nog för många vara svårt att förstå, men jag tror samtidigt att många känner precis som jag.
Enligt Anders Falkirks artikel i ICA-kuriren 2006:7 så ökar realityturismen. En turismprofessor i artikeln, Bengt Sahlberg, förklarar att vi människor är nyfikna och vi vill se det annorlunda. Det glädjer mig att folk vill vidga sina vyer och få en förståelse för hur andra människor kan ha det. Jag anser att det är viktigt att man ibland får se det onda i världen. Livet är långt ifrån lyckligt alltid och det måste fler människor lära sig.
En resa till ett koncentrationsläger ger ett djup i dig själv som jag tror är svårt att uppnå på ett annat sätt. Jag kan tänka mig att en del menar att en resa ska vara till ett ställe där man kan koppla av. De måste tänka om! Enligt mig tror jag man växer som människa efter en sådan resa som jag beskriver, och vad kan vara viktigare? Efter bara ett par dagar i exempelvis Sachsenhausen får man ett avtryck i själen som jag tror varar livet ut.
Jag tror att kunskap är det första steget för att kunna förändra världen. Om alla bara lär sig hur Hitler kom till makten, vad han gjorde mot så många judar och vad det verkligen innebar så minskar risken för att det ska hända igen. Jag hoppas därför att fler personer ska förstå det fina i min drömresa och att fler väljer att uppleva samma sak.
Det är inte bara för världens skull jag uppmanar folk att besöka ett koncentrationsläger. Framför allt är det viktigt för ens egen skull. Det är klart att många vill undvika att vara ledsna, men jag tror det är viktigt att tillåta sig själv att vara det ibland. Ett besök på ett ställe där så många människor förintades berör. Det väcker känslor i en när man sätter sig in i hur familjer splittrades och människor dog. De känslorna är vad som gör oss till människor och det ska man inte undvika.
Så för din och för andras skull, åk till en plats som betyder något. Det kommer öppna dörrar i dig du inte visste fanns och upplevelsen kommer finnas kvar i ditt hjärta för alltid.
Rebecka Kull S2SH
