På film framstår ofta USA som landet med magnifika skyskrapor, ekonomisk överlägsenhet och möjligheter för individen som inget annat land kan erbjuda. Är det inte Manhattans iögonfallande vackra silhuett är det Hollywoods glamourösa kändisliv. Men dramafilmen Winter’s Bone, med regi av Debra Granik, visar oss en annan bild av amerikat där alla är lyckliga. En bild långt ifrån civilisationen där laglöshet, missbruk och incest går hand i hand med tvättäkta countrymusik.
Winter’s Bone utspelar sig långt ut på landsbygden i ozarkbergen i centrala USA. Bland utbredd fattigdom och misär har en närmast egen kultur växt fram, som bäst beskrivs som en laglös och missbrukande gren ur ”hillbilly-kulturen”, så långt ifrån Broadway och Wall Street att kontrasterna nästan lyser obehagligt starkt. Mitt i smeten av hemgjorda stränginstrument, metamfetamin och rostiga pickup-trucks växer 17-åriga Ree Dolly (Jennifer Lawrence) upp. Rees Mamma är oförmögen att ta hand om sina barn eller hushållet på grund av psykisk sjukdom och Ree tvingas, trots sin ringa ålder sköta om sina två småsyskon och alla sysslor i det fallfärdiga timmerhuset. Trots den fruktansvärda tillvaron går livet sin stilla gång. Tills en dag. Rees Pappa, Jessup Dolly, har pantsatt familjens hus mot borgen efter att rättvisan hunnit ikapp hans intresse för amfetamintillverkning. Jessup har därefter inte synts till. Ovetande om sin faders handling, får Ree besök av en representant från polisens borgen, som skoningslöst förklarar läget – dyker inte Jessup Dolly upp på rättegången om en vecka, kommer familjen tas ifrån sitt hem. Ree ger sig ut på en spännande jakt efter sin fader i den öde ozark-vildmarken, där den ena hemligheten efter den andra uppenbarar sig, mitt i träsket av stenhårda och samvetslösa ”hillbillys”, vilka är fullt överrens om att Ree lägger näsan i blöt.
Winter’s Bone är en minst sagt fängslande historia från början till slut, baserad på en bok med samma namn skriven av Daniel Woodreels. Regissören Debra Granik gör ett näst intill felfritt jobb och lyckas fånga den fattiga och gråa landsbygdsatmosfären imponerande bra och det är i många avseenden här filmens styrka ligger. Filmen ger en inblick i en främmande och odräglig tillvaro i en minst sagt distinkt kultur, vilket Granik onekligen skött snyggt! Faktumet att den amerikanska landsbygdsfattigdomen och den tillhörande kulturen är ett så pass outforskat område på film gör det hela mycket intressant och många gånger räddas den något svaga handlingen av detta. Även om handlingen inte är dålig, så är det den misärkantade miljön den utspelar sig i som väcker intresse. Till den fängslade berättelsen spelas stämningsfull och dyster musik eller en gråare ton av klassisk countrymusik, vilka motsvarar filmens miljö utomordentligt bra och höjer sinnesintrycket ytterliggare en nivå.
Skådespelarinsatserna är mycket bra, och den unga men ack så talangfulla Jennifer Lawrence gör ett mycket imponerande jobb som den tuffa Ree. John Hawkes medverkar även i en större roll som Rees farbror Teardrop, och Hawkes gör verkligen en kanoninsats som den stereotypiska missbrukande hillbillyn.
Winter’s Bone är verkligen en film som lämnar avtryck och bäddar för funderingar kring USA:s starka klasskillnader och vilka oerhört speciella och förfärliga levnadsförhållanden som växt fram ur den. Filmen väcker ett intresse för den starka kulturen i ozarkområdet och man kan omöjligen förstå att detta är samma land som Wall Street med sina prydligt klädda viktigpettrars. Som sagt ligger filmens stora styrka i hur väl Granik skildrar livet på landsbygden och tillsammans med fantastiska skådespelarinsatser och stämningsfull musik är atmosfären komplett. Vad som tillskrivs minusskålen är detaljen att den i grunden mycket spännande handlingen stundvis inte förvaltas på bästa sätt. Spänningsmomenten hade kunnat vara fler och mer explosiva. Viktigt att betona är dock att filmen inte på några som helst sätt är utdragen och tråkig, utan en fängslande och intressant berättelse.
Med trovärdiga och imponerande skådespelarinsatser, en mycket fin regi som på bästa sätt förmedlar atmosfären och kulturen, men aningen sämre uttrycker handlingen, och en stämningsfull musik får Winter’s Bone en stark fyra av fem!
