Hugo och häxan blir ovänner

Då såg han ett hål mitt i marken. Han går in i hålet och där finns massor av guld och silver. Men det finns också en svart katt och massor kvastar. Han hör en skrikig röst.
-vad heter du?
-Jag heter Hugo, säger han lugnt för att inte den skrikiga rösten skulle göra honom rädd. Han går in i nästa rum för att slippa den där rösten. Han säger tyst, -Det är något mystiskt här.
I nästa rum finns det en stor kamin som är varm. Han hör fotsteg komma emot honom. Han gömmer sig bakom en soffa som står intill väggen. Han ser en vårtig gammal ful häxa kliva in i rummet. Han blev jätte rädd när häxan kom. Han måste komma härifrån.
–Är det någon här? Skriker häxan med sin argaste röst. -Visa dig genast i sådana fall.
-Nej, det finns dammråttor under soffan och jag är allergisk mot damm, sa Hugo tyst för sig själv. Han måste nysa men håller för näsan och munnen. Men ändå kommer det fram ett ljud från honom.
Häxan hör ljudet från Hugo. Hon går och tittar under soffan och får syn på honom. Hugo blir rädd men samtidigt arg för att han blev hittad och kommer att dö, tror han. Hugo blir nedknuffad i en fängelsehåla med 7 fönster med galler för. Han vill komma ut men vet inte hur, det är ju galler för fönstren. Kanske häxan har glömt bort att låsa dörren. Han kände på dörren, men häxan glömde inte att låsa. Han blir trött av att inte göra någonting. Han lägger sig på stengolvet och somnar.
När han vaknar upp så minns han att han drömde att en sten på golvet var magisk. Han tog upp stenen och kastade den mot ett fönster. Stenen förvandlades till en yxa som kunde slå genom metall och glas. Fönstret går sönder och han kan klättra upp. När han kommer ut så kommer han på att han är vilse och står och funderar vart han ska ta vägen. Han hör häxan komma in i fängelsehålan. Hon får syn på det trasiga fönstret. Hon klättrar upp och ut genom fönstret.
Häxan får syn på Hugo som springer för livet genom skogen. Hon visste att det inte var någon ide att springa efter honom. Hon svor och gick tillbaka till sin håla.
Hugo springer och springer tills han kommer till en korsning och där känner han igen sig. Han går på samma stig som han kom på och kom hem till sitt hus och så levde han lycklig i alla sina dagar.

Av HUGO 4B