Merikojn!

- Hmm, ja nu är det väl klart. Jag undrar bara när gästerna kommer ? sa mannen.
Mannen hade en son som hette Mike, han var sexton år. Gästerna som skulle komma var försenade. Mannen hörde dörren öppna sig och Mike kom in.
- Hej pappa, var är gästerna?
- Jag vet inte dom skulle....
precis då plingade det på dörren
- Kom in !
Då klev gästerna in . Därefter kom en prinsessa in med sitt blonda hår, hon sa:
- Hej jag heter Madison och jag är kungens dotter.
- Oj är kungen här ? sa mannen .
hahaha skrattade en av gästerna och sa:
- Du har ju själv skickat brev till mej .
- Just ja, jag kan vara lite glömsk .
- Mike det här är min bror Adolf.
- Hej sa Adolf och det här är min moster Katarina .
- Hej hej! sa Katarina, Och det här är ..jaa Kungen som du ser.
- Wahaoow...sa Mike
- Vadå?? frågade mannen
- Kolla vilken fin klänning hon har!!!
- Tack så mycket .! sa Madison.
När gästerna skulle gå och dom hade ätit frågade Mike om han fick följa med Madison hem!
- Jaa gärna! sa kungen.

Kapitel 2

När dom gick ut ur dörren stod kungens häst och vagn utanför.
Mike satte sig bredvid Madison.
Han tänkte ..ÅÅÅ bara att få se henne så pirrar det i magen .
När dom var framme så var slottet det finaste han hade sett.
När han öppnade porten så var hallen jättestor och golvet var blankt och tavlorna var så fina så dom nästan rörde sig.
Han gick ett kliv in och han kände sig som en prins!
Madison gick ut till trädgården och satte sig i hängmattan.
- Kom hit Mike..sa Madison.
När det började mörkna gick dom in och Mike fick sova i gäst rummet .
- God natt! sa Madison.
- God natt ses imorgon! sa Mike.
Mike hörde något där utanför .
- Vad var det? sa Mike för sig själv.
Han skakade och kände sig ensam.
Han kollade på den stora blanka klockan som visade 11.00.
Han var rädd och han skakade .
Det började blixtra och åska och ösregna.
Han gick upp för trapporna och väckte Prinsessan.
- Vad är det Mike ? frågade Madison med en trött röst.
- Jag tror att jag går hem .
- Varför ..? Neeej vänta..
Mike gick och han frös. Han hade en luvtröja med hål i .
Han sprang o sprang i regnet och han frös jättemycket.

Kapitel 3

Mike visste inte vad han skulle göra men han frös ju.
Han satte sig ner ett tag. Sen sprang han igen.
Nu var han framme och skulle ta tag i handtaget. När han kom in sa han:
- Hej pappa!
- Hej gubben, sa mannen.
- Jag går in och lägger mig, sa Mike.
- Ok, sa mannen.
Nästa morgon vaknade Mike och han hade fått ett brev.
- Det här är till dig, sa mannen.
- Ok,sa Mike.
På brevet stod det..."Hej Mike, jag är fast och vet inte vad jag ska göra.
Du vet ej vem jag är, men jag är din syster. Jag heter Merikojn. Det finns en skog här. Snälla hjälp mig!!!

Kapitel 4

- Åååå... Jag önskar jag bara visste var han är nu, sa Merikojn. Då kom det en stor svartklädd man, han sa:
- Det är du som är Merikojn och du är våran lunch.
- Vem är du? sa Merikojn.
De bar bort Merikojn i en stor bunke mot deras läger.
- Hjälp mig skrek Merikojn.
- Vad va det sa Mike.. Jag följer efter ljudet.
Han såg ett hål i marken och följde efter spåren.
När han hade gått en bit såg han Merikojn.
- Mike det är du! Ta dom där nycklarna och lås upp buren.
- Ok men nycklarna är inne i lägret, sa Mike.
- Ok göm dig här så länge. Efter en och en halv timme gick han ut för att hämta nycklarna.
Mike låste upp buren och så sprang de iväg.


Kapitel 5

- Tack så mycket för att du räddade mig sa Merikojn.
- Det var inget! Jag visste inte ens att vi var syskon.
När de gick in i huset satt pappa Adolf kungen, Katarina och Madison där.
- Vad gör ni här? Frågade Mike.
- Vi har hört talas om dig Merikojn. Och vi vill aldrig att du ska rymma och försvinna igen, sa Madison.
- Åååå Merikojn vad vi har saknat dig sa kungen. Och så kramade han henne hårt. Mike blev glad samtidigt som han inte fattade någonting. Alla blev glada och alla mådde bra.

Några år senare gifte sig Mike och Madison.
När de kom till bröllopet var allt nerrivet och förstört.
- Åååå nej sa Merikojn.
Ingen visste att Merikojn var magisk.
Merikojn sa: Libausk katronusk.....Allt blev som vanligt igen, fast ännu finare!
- Vad hände? frågade Madison.
- Du kommer ej tro mig men jag är magisk sa Merikojn.
- Oj vad coolt sa Madison.
Då halkade Madison på en vattenpöl och landade i geggan.
-O nej min klänning och mitt hår...
- Vänta..jag kan ordna det, så sa hon: Kristonisk!
Sen såg hon ut som Askungen. Bröllopet var helt underbart och alla levde lyckliga i alla sina dagar!!!