Prinssesan Bea

Dagarna gick och gick och Kungen blev bara äldre och äldre. Till slut blev Kungen mycket sjuk. Drottningen sa till Bea: Pappa är mycket sjuk. Prinsessan sprang ner till Kungen och tittade till honom men det var försent! Han hade somnat in! Bea sprang upp till Drottningen. Hon grät i Beatrix famn. Mamma sa att hon inte kunde klara sig själv med Bea. Hon hade slut på pengar för hon hade köpt dyra saker till den bortskämda Bea.

- Gud vad bortskämd jag är tänkte Bea. Mamma! Allt det här är mitt fel! ALLT! ! skrek Bea.
Hon blev så ledsen. Beatrix hörde folk som gick utanför! Hon kollade ut genom fönstret. Det var soldater, Onda soldater!
- Du måste ge dig av. Spring upp packa dina saker. På bakgården står det en sadlad häst. Ta den! Rid iväg ! Här får du en karta, Jag visste attdet här skulle hända så det väntar en gammal dam vid ett hus vid den utmärkta platsen på kartan. Där ska du bo tills allt har löst sig.
Bea nickade åt allt Beatrix hade sagt. Beatrix såg att det kom tårar ut Beas ögon. Soldaterna kom närmare och närmare.
- Fort iväg! sa Beatrix.
När soldaterna kom in frågade dom efter Bea. Bea var den enda tronarvingen efter drottningen. Soldaterna vill döda Bea. Soldaterna fångade Beatrix och sedan letade dom efter Bea men Bea hade redan ridit iväg.
Hon red dag o natt och en vacker dag var hon framme vid det utmärkta huset på kartan. En tant kom ut från huset.

- Där är du! Jag har väntat på dig! ! Skynda dig in nu du har sysslor att göra! ropade tanten. När Bea kom in sa tanten:
- Kom igen! Du har disk, tvätt och sängar att bädda!
När hon var klar med sina sysslor visade tanten var hon skulle sova. Uppe på den gamla knakiga vinden stod en gammal ful säng. Bea låg vaken jättelänge. Efter en stund smög hon med tysta steg upp ur sängen. Massor utav lådor var uppstaplade på golvet man kunde knappt gå där. Hon kollade på dom dammiga lådorna
- Undrar vad det ligger i alla dessa lådor, sa Bea
Men då såg hon den finaste lådan hon någonsin sett. Den var glittrig i mörkret. Hon öppnade asken och det började spela en melodi och ut kom ett stort glittrande ljus.
- En fe! skrek Bea förvånat!
- Å, tack för att släppt ut mig ur min sömn i hundra år det var väldigt varm och trångt i denna lilla ask! Som tack ska du få tre önskningar! sa fen.
- Oj! Det blir svårt sa Bea.
- Men du får bara en önskning per dag så din första önskning får du imorgon. Annars har du för kort tid på dig. Försök och sova lite nu! Jag finns i minlilla ask närdu är redo, sa fen med en pipig liten röst.

Natten gick och morgonen kom. Hon steg upp ur sängen. Hon bara väntade på att den elaka tanten skulle ropa på henne och precis då hörde man:
- Beaaa! Kom nu. Du ska äta, sen har du jobb att göra!
Bea ville inte säga något om inatt. Kanske hon bara drömde. Eller? Bea fick en jätte huvudvärk! Det bara bankade i huvudet på henne.
- Så... ät upp nu, sa tanten
Bara tanken på mat skulle få henne att spy tänkte Bea! Hon gick ut en stund för att få lite frisk luft. Genast mådde hon lite bättre. Hon kände nått vid sina fötter det var en liten groda som kollade ledsamt på henne. Det är nått med den där grodan tänkte hon tyst för sig själv. Hon tänkte att i sagor när man träffar en grodaoch pussar den så blir det en prins.
- Nee dum ide, tänkte Bea. Sånt kan ju faktiskt bara hända i sagor! Men det såg ut som att grodan ville att jag skulle kyssa den. Bea blev lite yr. hon hörde en röstviska i mitt öra. "Kyss mig! Kyss mig" Hela tiden! Så irriterande. Och till slut orkade hon inte lyssna mer så Bea gjorde som rösten sa. Hon kysste den. Och helt plötsligt stod det en prins där med krona och allt. Bea hann inte säga nått till prinsen innan Hon hörde den där elaka tantens irriterande röst.
- Beaaa!
- Jag måste gå jag är ledsen, sa Bea till prinsen
- Me. . vänta! Vadheter du? frågade prinsen Bea.
- Jag heter Bea sa hon med en glad röst. Vad heter du?
- Filip.
Bea sprang in till tanten och frågade vad det var den här gången.
- Ingenting, men jag tror att din mamma är död. Jag känner det.
- Neej du ljuger! Du ljuger! ! !
Bea sprangupp till sin säng med tårar i ögonen!

- Det kan inte vara sant! mumlade hontyst för sig själv. Hon ville gå ut en stund, rida någon annanstans bara. Hon gick ut tog sin häst och red iväg. Efter en stund träffade hon på prinsen igen.

- Hej vad gör du här? frågade prinsen
- Jag bara rider lite, sa Bea med en ledsen röst.
- Okej men vad gjorde du vid den hemska tantens hus. Hon är jätte ond vet du ! Det var hon som förtrollade mig till en groda. Hon arbetar tilsammans med onda soldater.
- Onda soldater! Det är dom som har min mamma! skrek Bea. Dom fångade henne, dom ville döda mig sa Bea Men jag hann rida iväg innan dom hittade mig.
- Okej men vi måste tillbaka till tanten om vi ska kunna rädda din mamma. Tanten har lite redskap som vi kan behöva. Hon har en fe. Det var min bästa vän.

Dom red tillbaks till tantens hus. Bea gick in och upp på sitt rum, packade alla sina saker och tog asken med fen i och smög försiktigt ut utan att tanten märkte det.
- Men vad ska vi göra med tanten då frågade Bea?
- Ingenting vi kan inte göra någonting. Vi skulle inte kunna slå henne själva.


Dom red dag o natt och till slut kom dom till slottet som Bea bodde i förut.
- Där inne har dom min mamma, sa Bea
- Okej jag vet inte hur vi ska göra än men jag kommer nog på något vänta bara.

´En timme Senare`

- Äntligen är vi inne i slottet sa Bea
- Nu behöver vi bara hitta din mamma sa prinsen

Dom gick upp för trappor och gick i korridorer tills dom kom till ett rum. Dom hörde ljud och gråt. Det var Beas mamma som satt är inne och längtade efter Bea. Och äntligen hade prinsen och prinsessan kommit och räddat henne. Dom red tillbaka till prinsens slott. Där kan dom elaka soldaterna inte hitta Bea och hennes mamma. Där gifte sig Bea och prinsen Filip. De fick två barn som hette Elisabeth och Kristian. Och dom levde lyckliga i alla sina dar!