Schackspelet

Det var en gång en pojke som var en kartläggare. Han hade fått ett uppdrag av kungen att kartlägga hela kungariket. Till slut hade pojken en by kvar. När pojken nästan var framme märkte han började sjunka. Han står i kladdig mörkbrun lera. Pojken lyfte upp sina ben och gick iväg till byn.
När han kom fram hälsade en man honom och frågade varför han var här. Pojken berättade att han var kartläggare och skulle göra en karta över skogen som dom hade i området. Då började mannen skratta och sa:
Om du tror att du kan komma ut när du gått in i den där skogen är du knäpp. Ingen har någonsin kommit ut ur den där skogen och det sägs, sa mannen med en låg röst. Att det spökar där också. Men jag tänker försöka ändå! Sa pojken och gick in i skogen. Inne i skogen var det mörkt och pojken tyckte att stigarna liksom slingrade sig som en orm.
Till slut kom han till ett öppet område där det var flera stigar. Pojken tog en av stigarna. När han var framme var han på samma ställe som förut . Men i mitten fanns en enorm staty. Men när pojken tittade bort och tittade tillbaka var statyn borta! Pojken undrade hur det kunde ha gått till men sedan provade han en ny stig. På vägen dit såg han en häststaty men när han tittade bort och sen tillbaka var den borta och pojken fortsatte gå.
När han kom till slutet av stigen var den spärrad av en stor sten . På stenen stod det ” öppna dig” . Då lyftes stenen upp i luften och när pojken hade passerat åkte stenen ner och det blev ett högt brak. Fram för honom var det ett torn. Pojken gick in i tornet och högst upp fanns det ett rum och där var en trollkarl som diskuterade med en annan trollkarl via en spegel.
Pojken sa: hej. Trollkarlen hoppade till och sa:
Hjälp! Vad du skrämde mig, du kan väl knacka på nästa gång. Vem är du? Jag är den goda trollkarlen och han i spegeln är den onda trollkarlen, men vem är du? Jag är den där kartläggaren som ska göra en karta över hela kungariket sa pojken. Jaha, just det. Förresten är det du som gör så att det dyker upp och försvinner statyer sa pojken.
Ja, det började med att den onde trollkarlen utmanade mig på schack.
Då förstår jag sa pojken. Men inte på vanligt schack sa trollkarlen sen. Han ville spela världsschack. Så han valde ut ett område och det blev den här skogen. Själva skogen är spelplanen och därför ser man statyer och stigarna. Enda sättet att bryta förtrollningen är att vinna över honom, sa trollkarlen.
Får jag se schackbrädet sa pojken.
Javisst, sa trollkarlen.
Dom gick till ett bord och på bordet stog ett schack bräde av guld och vit marmor. Pojken frågade om han fick försöka.
Det får du självklart sa trollkarlen. Pojken spelade i timmar. Till sist gjorde pojken ett drag och då blev det schackmatt. Då försvann alla statyer och stigarna blev vanliga igen och alla som var vilse hittade ut. Då sa trollkarlen tack så mycket. När han kom tillbaka till byn hurrade alla och klappade i händerna. När pojken kom till kungens slott fick han en stor belöning av kungen och belöningen var att rita kartor över hela världen.

Av Henrik 4B