Giraffer!!

Halsen på en fullvuxen giraff kan nå upp till 5,5m över marken. Giraffens hals är så lång för att den ska nå upp till den goda maten i träden. Frambenen är längre än bakbenen, vilket gör att ryggen sluttar ned mot svansen.
Giraffen har små, förbenade horn som är täckta med päls.
Deras tunga kan bli 53 cm lång och tungan är svart. Girafferna är släktingar till slidhornsdjuren, som omfattar oxdjuren t.ex. får och getter.
Deras läppar är tunna och mycket rörliga. Dom har också stora ögon och öron.

De lever i små hjordar i skogsområden på de afrikanska savannerna.

Det finns många sorters giraffer t. ex nätgiraff, sydafrikansk giraff, massaigiraff och nubisk giraff.
Nätgiraffen har sju halskotor, precis som människorna fast giraffernas är betydligt längre.
Unga hanar tävlar med halsarna precis som armbrytning.
 
Sydafrikansk giraff har ett bra kamouflage på öppna savanner.
Massaigiraffen sparkar med frambenen för att försvara sig.

Nubiska giraffen ställer frambenen brett isär när den ska dricka, för att nå ner. I denna ställning är den ett lätt byte för rovdjuren.
Den äter bl.a. akacieblad som är en giftig växt som har mycket vassa taggar. Men med giraffens skickliga och långa tunga är det lätt för dem att fånga de små bladen. De äter detta regelbundet.
Hanen försöker befrukta så många honor som möjligt under parningssäsongen. Hanen går upp på honan för att befrukta henne.



Taget ur: Barnens djurbok
skriven av: Karin McGhee
&
George McKey