AVDELNINGAR
Profilen
Butiken
Nyheter
Krönikörer
Recept
CITY–TV
Hälsocoachen
Växtcoachen
Kostcoachen
Kökscoachen


Annons öppettider

receptsok-head.png, 5,0kB
Sök bland våra recept
receptsok-foot.png, 6,7kB
Annons – Kökscoachen
Annons – Profilen
Annons – Recept

MATBLOGG
Linneas Skafferi

Annons – Butiken
Annons – City-tv
Annons – Hälsocoachen

Mattanterna från Bollebygdskolan minns tillbaka


Cityredaktionen 2020-08-17


Det är sommar och Corona-tider och vi har bestämt träff med två järnladys, före detta mattanter i Bollebygd. Idag är de pensionärer och mycket vitala sådana. De är noga med att vi håller avstånd och självklart sitter vi utomhus. Solen lyser, Inga-Lills trädgård är i toppskick och Eva, en av hennes gamla arbetskamrater, är på besök. De minns hur det var att vara mattanter på 80- och 90-talet. Vi uppehåller oss lite vid just begreppet mattant, var det verkligen så de kallades?

– Det mer formella namnet på oss var nog måltidsbiträde, men det var det så klart inga barn som sa, jag tror de flesta sa bambatant, säger Inga-Lill.

I över 20 år arbetade de tillsammans i Bollebygdskolans kök. Totalt var de fyra personer som såg till att måltider inspirerade av kostcirkeln serverades, kanske oftare än barnens egna favoriter. På den tiden kom själva huvudrätten från ett storkök i kommunen, men det var Inga-Lill och hennes kollegor som såg till att det fanns potatis, ris och grönsaker.

– Sedan stod vi på rad, en av oss la upp potatis, den andra kött eller fisk och den tredje sås. Hon kallades så klart såstanten. Idag får eleverna ta sin mat själva och det är ju mycket bättre.
På den här tiden var det viktigt med klädseln. Inga-Lill och Eva skrattar gott när de minns de små stärkta hättorna som skulle hålla håret på plats. Och den obekväma rocken som såg till att varken armar eller ben syntes.

Den lilla tajta gruppen i skolköket trivdes tillsammans. Allt var naturligtvis inte en dans på rosor men de stöttade alltid varandra och det var aldrig någon som var sur. De hade också bra kontakt med lärarna. Kanske var en av förklaringarna till det den uppskattade moccatårtan som de bakade och bjöd lärarna på inför varje sommarlov.

– Det var inte alla som tyckte om den gesten, men det var inget konstigt. För oss var det bara ett sätt att tacka för ett bra samarbete det gångna skolåret.

De ordnade också många personalfester, bland annat julfester för upp emot 200 personer från skolan. Det krävdes mycket förberedelser och mycket matlagning, faktiskt så mycket att de inte hann vara med på julfesten själva. Som plåster på såren fick de åka på en studieresa till Danmark.

– Det var den bästa utbildning jag någonsin varit på. Det handlade om att tänka positivt, något som jag har försökt bära med mig sedan dess. Det var så intressant att vi till och med glömde av att shoppa som vi hade tänkt, minns Inga-Lill.

Annars är det mest skolbarnen de två mattanterna minns mest och bäst.

– När det kom en ny årskurs med nya elever kunde jag se vilka som var deras föräldrar på utseendet, det blir så när samhället inte är så stort, berättar Eva.

De har många härliga berättelser från möten med alla skolbarn genom åren, men att de klagade på skolmaten har de inget minne av. En harmlös incident som är preskriberad nu minns de dock båda två med stora leenden.

– På den tiden fick man inte ta med sig någon mat från skolmatsalen. Så när en elev kom med en morot på väg ut sa jag till honom att stanna kvar och äta upp den. Då kastade han iväg moroten och bad mig stoppa upp den någonstans …

Debatten om skolmatens kvalitet känner de inte alls igen, inte ens potatisen minns de som någon ”het potatis”. Men det är klart, det var inte jubel i skolmatsalen de dagar när det serverades lever och fiskbullar. Annars åt de flesta elever med god aptit och de som inte gjorde det fick de lirka lite med.

– Hemligheten var att inte tvinga någon att äta, men om vi bad dem att bara smaka lite så kom de ofta tillbaka efter en stund och ville ha mer.

Köttfärssås och spagetti var den i särklass mest populära maträtten. På senare år introducerades ”Stjärnsmäll”, en rätt bestående av köttfärs och ris ihopblandat, det blev också en succé. Inga-Lill tycker det är synd att husmanskost håller på att försvinna, inte minst alla goda soppor de bjöd på förr.

Men båda är samtidigt rörande överens om att allt inte var bättre förr. Idag finns det alltid två rätter att välja mellan, en vanlig och en vegetarisk. Sedan har utvecklingen gått framåt när det gäller allergimat.

– Jag var ganska tidigt ute och gick flera utbildningar inriktade på allergimat, det var nytt och spännande på den tiden. Då var det inte lika vanligt med allergier som det är idag, vad det beror på har jag ingen aning om, säger Eva.

I grunden är både Inga-Lill och Eva självlärda men under årens lopp gick de många kurser och utbildningar. Det kunde handla om matlagning men också om psykologi och arbetsmiljö.

Åren går och idag är det länge sedan de arbetade tillsammans i skolbespisningen. Men det hindrar inte de tidigare kollegorna från att träffas regelbundet. Två gånger om året är det vin och räkor som står på menyn. Och en gång om året är det Ullared som gäller.

– Vi hyr en stuga bredvid varuhuset och första dagen handlar vi. På kvällen dricker och äter vi något gott och provar allt vi har köpt. Dagen efter byter vi och kompletterar i varhuset. Det blir många minnen och nya skratt under ett sådant dygn.

Båda två arbetar också ideellt på Vägkorset, en samlingsplats i Bollebygd där vem som helst kan slinka in på en fika och prata med någon en stund.

Under rådande Corona-tider har det inte blivit några längre utflykter för någon av dem i sommar. Istället har det blivit många fikastunder och goda middagar i deras trädgårdar.

– Det finns mycket god mat, bland mina favoriter som jag ofta lagar är köttfärskaka med grädde och kinesisk soja eller thaifisk och viltgrytor. Egengjort är alltid bättre än halvfabrikat, enligt Eva.

– Jag älskar att laga god mat och att baka, allt från småkakor till bullar. En god sås måste ha riktig grädde. Och i bak ska det alltid vara riktigt smör annars kan det kvitta, säger Inga-Lill och tar ett bett av de nybakade kanelbullarna.

När vi lämnar Inga-Lills trädgård sitter våra två järnladys kvar, de har mycket att prata om men inte så mycket mer att bevisa. Enligt lärare och elever får de högsta betyg.

Tipsa en vän     Skriv ut



Vinjett Profilen


Vedeldad bastu och smörstekt vitkål

I den finska matkulturen handlar allt om att våga testa.

Läs mer


28 år som vegetarian – för Florence är det mer än bara en trend

Under barndomen i Ulricehamn var Florence och hennes bror de enda vegetarianerna på skolan. Då var maten som erbjöds ofta ganska torftig och tråkig – idag är utbudet ett helt annat.

Läs mer


En äppelmust ska vara söt, syrlig och sval

Anton Björkman pressar äppelmust på släktgården

Läs mer


Ekås egen brunchdrottning

Övernattade gryn och nybakat på menyn hos Danielle Staaf.

Läs mer


Kocken som lärde sig att plocka svamp på gymnasiet

Casper Berndtsson använder gärna svamp som smakförhöjare

Läs mer


Med fokus på helhet och glädje

Tennistränaren som vill skynda långsamt med talangerna

Läs mer


Polisen som vill bygga broar

Nadim Ghazale bär uniformen med stolthet

Läs mer


Mattanterna från Bollebygdskolan minns tillbaka

”Det är alla underbara skolbarn vi minns mest och bäst."

Läs mer


Naprapaten från OS i Nagano

”Jag korrigerar muskler och leder, som att trimma en motor"

Läs mer
Annons – Butiken
Annons – Hälsocoachen
Annons – Krönikörer
Annons – City-tv
Annons – Kostcoachen
Annons – Kökscoachen
Annons – Profilen
Annons – Recept
Annons – Veckans-grönt
Till ICA.se Till ICA.se Till ICA kort och bank Om PUL Till toppen