Vi har precis ätit en jättegod lunch i stekhet sommarvärme på Pizza Hut's uteservering utanför en stor galleria i Krakow. Bara ett par kvarter därifrån ligger det judiska gettot, som för ungefär 60 år sedan var en fruktansvärt hemsk plats att bo på. Alla Krakows judar samlades ihop där, för de skulle inte bo tillsammans med "de vanliga människorna". I gettot bodde de sjukt trångt. Det var avsett för 3000 invånare men där bodde 20 000 judar.
När vi kommer fram till gettot och står utanför kvarterets synagoga kommer jag att tänka på filmen "Schindlers list" som vi sett i skolan, där man får se hur det såg ut i gettona och hur människorna levde. Då slår det mig att jag befinner mig i ett av de största getton som byggdes av Nazityskland under andra världskriget, som dessutom står kvar helt oförändrat. Fast jag har väldigt svårt att tänka mig in i hur det faktiskt var och hur hemskt de hade det. Det som en gång i tiden var en så hemsk plats att leva på ser idag ut som en riktigt mysig liten idyll. Synagogan som vi står utanför ligger vid ett ganska stort torg med restauranger, små glasstånd och andra turistattraktioner, som t. ex små turistbussar, som man kan åka på guidad tur med. Vilket vi också gör.


Jag kan jämföra det här med Auschwitz, där jag upplevde samma känsla. En av historiens värsta platser kändes inte alls hemsk, allt var glasmonterat och det låg pizzerior, villor och små turistshoppar runt omkring. Något som var så fruktansvärt har man nu gjort om till någonting som man vill tjäna pengar på. Det gick inte alls att föreställa sig att det var DÄR det faktiskt hände, att drygt en miljon människor mördades och där var vi och fick en guidad tur, på den plats man kallar världens största begravningsplats! Det kändes mer som att det var ett museum som man byggt upp för att visa hur det var. Det var då jag började fundera på det man idag kallar antisemitism, hat och fördomar mot judar. Varför hade judar ett så smutsigt rykte om sig från början och varför blev antisemitismen så stor i Europa? Var och när började antisemitismen egentligen och var någonstans var antisemitismen störst?
Dessa var frågorna som dök upp i mitt huvud. Jag bestämde mig för att det var detta jag ville skriva om, jag blev nyfiken på att lära mig och läsa mer om antisemitismen och ta reda på svaren på mina frågeställningar.




Antisemitismen började långt innan Nazitysklands tid. Hatet mot judar startade i samband med kristendomens födelse. Konflikten mellan kristna och judar började egentligen med Jesus. De kristna trodde att han var Messias, guds son, medan judarna sa att han bara var en vanlig man.
Kristendomen växte sig under århundradena efter Jesu död starkare och redan i Romarriket stiftades lagar som t. ex att judar förbjöds ta vissa arbeten och att judar fick inte gifta sig med kristna. Sådant kan man jämföra med alla de lagar som sedan infördes av Nazityskland. Man kan alltså säga att det var den kristna kyrkan som spred fientligheten från en början, även om den då inte var lika stor. Hatet mot judar var från början alltså en fråga om religion, men under 1800-talet blev hatet mer och mer rasistiskt och började handla om att judarna tillhörde en annan ras, en sämre och lägre stående ras som inte hörde hemma i Europa.


Under mellankrigstiden hamnade Tyskland i en stor ekonomisk kris. Efter att de hade förlorat första världskriget var de tvungna att lämna ifrån sig stora landområden och betala höga skadestånd. När krisen var som värst kom Hitler och hans nazistparti NSDAP. De påstod att allt ont som hänt Tyskland var judarnas fel och att det var deras fel att det blivit ekonomisk kris. Det tyska folket, "den ariska rasen", var enligt nazisterna överlägsna och det var de som skulle styra över alla underlägsna människor som judar, romer, slaver och kommunister. Eftersom allt som drabbat Tyskland också påstods vara judarnas fel, kan man ju bara gissa hur det blev i ett land där majoriteten var "ariska" tyskar. Sommaren 1933 efter riksdagsvalet blev NSDAP största parti och kom till makten i Tyskland. Hitler utsåg sig själv till Führer (ledare på tyska) när den gamle presidenten Hindenburg dog 1934.


Direkt när Hitler och hans parti kom till makten började förföljelsen av judar. 1939, när andra världskriget bröt ut, förvärrades förföljelsen. Judarna isolerades i getton, de fick inte längre arbeta, de fick inte gå i skolan, de fick nästan inte göra någonting. Situationen förvärrades i början av 1940-talet, förföljelsen övergick till att man försökte utrota alla judar i Europa! Detta massmord är det man idag kallar för förintelsen.


Det var i koncentrations- och förintelselägren Auschwitz-Birkenau som en stor del av förintelsen ägde rum. Drygt 1,3 miljoner människor dödades, varav 90 % var judar. De gasades ihjäl i gaskammare, de svalt ihjäl och de jobbade ihjäl sig på det slavarbete de tvingades utföra.
När transporterna kom fram till lägren skedde en selektion, där kollade man vilka som var dugliga att arbeta och vilka som inte var det. De som inte var det, mestadels kvinnor och barn som var svaga och sjuka, gasades ihjäl direkt. Medan de som var starka och friska när de kom dit fick arbeta under sjukliga förhållanden. De jobbade långa arbetsdagar, oftast utan mat. Till slut dog de av utmattning.
Man har beräknat att cirka sex miljoner judar dog under förintelsen.


När jag gick på grusgången mellan barackerna i Auschwitz försökte jag föreställa mig att det var en stor del av förintelsen skedde men det gick verkligen inte. Ännu svårare att förställa sig var det eftersom vi hade en väldigt entusiastisk guide, med endast ett par få hårstrån uppe på hjässan, med de svarta byxorna lite för högt upp på magen och med skjortan instoppad. Han pratade svenska, fast med en polsk väldigt underlig dialekt. Han gick liksom upp i falsett i slutet av varje mening. Allt blev så väldigt fel när han pratade, det lät inte alls som att han pratade om något så fruktansvärt. Hade jag bara hört hans röst och inte vad han pratade om skulle jag ha gissat på att han var en mäklare som hade visning och skulle sälja ett hus. Det gjorde det ännu svårare att ta in och förstå det som hände där för bara 70 år sedan.


Men vissa saker fick mig ända att reagera. I en av korridorerna i en av barackerna vi gick genom fanns det hundratals inramade fotografier på kvinnor och män som mördades där. Det var otroligt hemskt. Vid ett av fotografierna stannade jag till extra länge. Det var någon som hade hängt upp en röd ros. Då kände jag; men herregud det här är någons pappa, morfar, farbror, släkting. Det var då jag kände för första gången, det här hände verkligen!
Det värsta under vistelsen på Auschwitz och det som jag reagerade mest över var de enorma glasmontrarna fyllda med hår, kläder och resväskor från dem som mördades där. Tänk dig en glasmonter som är tio meter lång, tre meter bred och två meter hög, fylld med ett ton hår som rakades av kvinnorna innan de skulle in i gaskamrarna, vidrigt!