Första dagen på jobbet
 När vi kom in välkomnades vi av en lång man med grått hår och glasögonen långt ner på nästippen. Han verkade trevlig. Längst in i affären fanns det en liten disk där vår handledare Micky satt, han sade åt oss att ta på oss tofflorna de hade sagt att vi skulle ta med oss. Så vi gick upp för en liten trappa till vänster om den lilla disken. Där inne var det ett litet rum fullt med lådor och backar, det fanns även en liten klädstång som vi hängde upp våra jackor på. När vi hade satt på oss våra tofflor var det dags att göra kaffe, varken jag eller Yrla hade gjort det förut, men det var mycket lättare än vad det såg ut att vara. Sedan lämnades vi där, båda lite förvånade över att få stå i kassan redan första dagen. När dagen var slut ville ingen av oss gå hem, så vi båda hängde med huvudet när de sa "ni kan få gå hem nu". Vi vågade inte säga att vi ville stanna.

Nästa dag tickade på ungefär som den första, men vi kunde fortfarande inte skumma mjölken. Torsdagen närmade sig och när vi kom in stod en ny person bakom cafédisken med ett leende på läpparna. Det var Saga, hon har gått på samma skola som oss men hade gått ur 9an för några år sedan. Hon lärde oss hur man skummade mjölk och på minde oss om och om igen om att det alltid fanns något att göra. Det skulle vara en konsert på fredags kvällen. Så idag skulle vi fråga om vi kunde flytta vår arbetstid till senare på kvällen.

Nästa dag började vi kl.14:00 och slutade kl.20:00. Det kommert band och har spelning där nästan varje fredag och ibland på lördagar. Mamma, pappa och mormor kom in runt kl.18:30 för att lystna på bandet, de beställde var sin kaffe och blev mycket imponerade över att kaffet såg så proffsigt ut efter att jag bara hade praoat där i en vecka.

Nästa vecka tackade på som den första. Vi fick diska, baka, stå i kassan, duka av borden och göra kaffe. Vi gjorde även en intervju med vår handledare Mickey Norrby, 58 år gammal, han hade jobbat i ca 30 år i skivaffären varav 2år hade varit café också. "Det är skönt att inte ha någon chef för men kan göra i stort sätt vad man vill, men det är väldigt mycket jobb (speciellt som vi bakar allt som säljs i caféet själva) och man tjärnar inte inte så bra, det borde finnas fler anställda så att det inte blir för mycket jobb" han berättade även att de inte var med i facket och att 90% av alla skivor de sålde hade köpts av privatpersoner, de övriga 10% var nytt. De sista dagarna gick väldigt trögt och långsamt så jag och Yrla spelade shack nästan hela tiden. Jag skulle mycket val kunna tänka mig att jobba på café i framtiden, men det är inte precis något jag vill satsa på.