Den sjätte augusti 1930 föddes åttaåriga Margaretas lillasyster Theodora i den holländska staden Hengelo nära tyska gränsen.
Mor Maria hade lämnat sin protestantiska familj för att kunna gifta sig med den katolska Cornelis. Även han bröt med sin släkt och blev istället socialist. Han drev ett litet tryckeri och engagerade sig mycket för att fattiga och arbetslösa skulle få det bättre under 30-talet. Maria tvingades till och med att gömma undan hans kläder så att han inte skulle ge bort dem.
Någonstans på vägen blev han nationalsocialist.

Nazister och pannkakor.
Thea och Margareta uppfostrades således till att bli nazister med särskilda skolor och Hitlerjugend på somrarna.
För stadsflickan Thea var jugendlägrena en stor besvikelse. Gruppaktiviteter utomhus och enkel levnadsstandard var inget man valde frivilligt.
Margareta däremot, tyckte väldigt mycket om hela idén med nazism och att andra raser var mindre värda.
En sak som gav somrarna i alla fall en liten guldkant var pannkakorna som serverades morgon, middag och kväll.
När Holland invaderades 1940 var Margareta och hennes fästman Evert inbitna nazister som aktivt spred sina budskap. Cornelis, som varit nazist en längre tid och hade tjänat till sig en officerspost, blev vakt i ett läger, av vilken typ är det ingen som vet.
När kriget väl var igång insåg han hur fel det egentligen var men vågade inte desertera. Dock försökte han visa mänsklighet genom att utnyttja sin rang till att smuggla brev mellan fångarna i lägret och deras familjer.
Maria var under kriget aktiv i en nazistisk kvinnoorganisation som stickade strumpor åt nazistiska soldater. Lite underligt, kan man tänka, att en holländsk kvinna stickar strumpor åt soldater från det ockuperande landet.

En ny start.
1945, när kriget äntligen var slut, dömdes Theas föräldrar, tillsammans med systern och hennes fästman, till flera års fängelse för att 'avnazifieras'. Thea, som endast var 15 år, arresterades inte. Istället fick hon under en del av fängelseperioden bo hos släktingar. Dessa var då inte nazister och placerade henne i en skola för utvecklingsstörda för att hämnas på föräldrarna.
En av Cornelis bröder hade en affär i Bussum i centrala Holland där denne sålde tavelramar.
Efter fängelsetiden flyttade familjen dit och Cornelis fick jobb i affären så att han kunde försörja dem.
Brodern hade med största säkerhet blandade känslor inför att ta emot dem i sitt hem. Han hade hjälpt judiska familjer att gömma sin konst under kriget. Inte en enda av dem kom tillbaka för att hämta sina tavlor.

Första gången på egna ben.
I tjugoårsåldern hamnade Thea i fängelse. Efter en period av kriminella aktiviteter var det tillslut fadern som angav henne, troligtvis för att hon var homosexuell. På den tiden var det olagligt och betraktades som en psykisk störning.
Hon fick en rättspsykiatrisk undersökning och berättade då om familjens förflutna. Psykiatern psykopatförklarade henne eftersom att han själv var jude och hade fått hela sin familj utplånad under kriget. Det gjorde att hon blev dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, en dom som endast erhålls av de vidrigaste massmördare etc.
Under tiden på kvinnoanstalten fick de ägna sig åt trädgårdsarbete, något som kan ha gett upphov till hennes senare stora intresse.
Arbetet leddes av en trädgårdsmästare som hon senare fick en dotter med.
Den gifte trädgårdsmästaren ville lämna sin familj men övertalades av Theas familj att inte göra det.
Därefter bestämde sig Thea för att bli friskriven innan lilla Johanna kunde gå. Det lyckades nästan.
Efter frigivningen flyttade hon hem till sina föräldrar och fick jobb i en mataffär.
I samma affär jobbade en annan kvinna som hette Jos. Hon tyckte väldigt mycket om att klä ut sig till man och de blev tillsammans. De höll ihop i flera år och åkte på motorcykelsemester i två veckor varje sommar på Jos stora motorcykel.

Det lyckliga slutet.
I början av 60-talet träffade Thea Martin Bontes. De gifte sig 1965 och flyttade kort därefter till Sverige där Martin byggde båtar i lilla Storebro i Småland.
Martin adopterade Johanna som kallade honom pappa och den 1:a december 1966 fick han och Thea en dotter som de döpte till Solveig.

Någorlunda lyckligt...
I slutet av 70-talet träffade Thea och Martin en holländsk familj på en camping i grannstaden. De blev goda vänner och firade jul tillsammans 1978.
Thea nämnde att hon var uppvuxen i Bussum och hade en farbror där som ramade in tavlor. Den holländska kvinnan berättade då att hon hade varit förlovad med sonen i den judiska familjen som bodde granne med affären.
Det hade varit en av familjerna som farbrodern gömt konst åt. Just den familjen hade blivit bortförda till Auschwitz.

Theodora Everdina Bontes dog natten till annandag jul 2004. Hon berättade inget om hennes förhållande med Jos förrän ett halvår innan hon dog.