Jag har varit och lyssnat på en väldigt inspirerande föreläsning med den berömda modedesignern Bea Szenfeld. Bea har bland annat designat en klänning till Björk som hon bar när hon tog emot Polarpriset. Man kan också se henne i en reklamfilm för Åhléns där hon har en egen badkollektion.

Hon berättade hur saker och ting fungerar i mode- och mediebranschen. Bea är född i Polen och bodde där tills hon var tio. Hon växte upp på åttiotalet. Polen var inte riktigt som åttiotalet i Sverige, här gick ungdomarna klädda i märkeskläder, hockeyfrilla och solariebränna. Medan åttiotalets Polen präglades av kommunistiskt styre. Vilket innebar att det inte fanns det allra senast modet att köpa i affärerna. Allt var ransonerat precis som det var i Sverige på trettio och fyrtiotalet. Det tog ett tag för Bea att förstå att man kunde gå till affären och köpa sina kläder. Hon tog för givet att alla sydde sina kläder hemma för hand. När hon skulle göra entré på skolgården i Sverige för första gången bar hon en hemmasydd klänning, ett par yllestrumpbyxor och en kappa. De neonfärgade människorna måste ha undrat vad detta var för en typ?

Nu är det år 2012 och det flesta av i-landens befolkning bär oftast jeans. Men tar man en titt på vad Bea har på sig kan man tro att hon rest med tidsmaskin från trettio/fyrtiotalet till 2012.

Tittar man på något av Beas mode fotografier påminner det lite om ”det glada tjugotalet”. Jag fick den känslan när jag såg på det. Det visar en kvinna iklädd en baddräkt, runt halsen bär hon ett stort halsband av flera lager gjort av flirtkulor som är målade i metallicgrön, bakom henne hänger ett skynke i siden. Skynket går inte ända ner till golvet utan man ser ett mellanrum mellan golvet och sidenskynket. Detta ger en känsla av att det är på låtsas. Det är ärligt men de är det som gör det vackert. Vi är så ovana vid att se foton som detta. Jämför man detta med till exempel ett Prada eller Dolce Gabbana mode fotografi som visar snygga ”rika” människor iklädda exklusiva kläder, smycken med diamanter och örhängen fyllda med 20 karats guld. Det sitter vid ett matbord där står makroner, champagne och espresso i fina koppar med guldkant. De sorgliga är att möjligheten att leva ett sådant liv är rätt omöjlig för de flesta, men vi inbillar oss att det finns en möjlighet ifall vi köper kläderna som enligt modetidningarna ”är ett måste, om du vill vara helt rätt i sommar”.

Bea berättade att hon inte tycker om goodiebags. Att muta sina kunder genom att ge bort. Hon vill att folk ska komma fram till henne och tala från hjärtat att de vill köpa hennes kläder för att man verkligen gillar dem och vill bära dem. Istället för att trycka upp sina kläder eller vad det nu är upp i ansiktet på sina kunder.

Jag tycker det är väldigt kul med mode, men jag kan bli så irriterad på folks syn på det. Modeskaparna har otroligt mycket makt och därför kan de lura i oss vad som helst. Modet nu är till exempel nitar, skinn, brittiska och amerikanska flaggan, kors och pentagram. Symboler som många använder utan att ha någon aning om vad det betyder. Detta hänger runt folks halsar eller är tryckta på deras kläder, bara för att det är mode. Någon gång kanske hakkorset blir trendigt? Då kanske H&M lanserar örhängen med hakkors. Och folk köper dem och går runt med hakkors utan att förstå vad det handlar om. Detta visar vilken värld vi lever i. Att det finns så många som inte kan tänka själva. Det ligger i människans natur att göra som alla och ta den säkra vägen. Om man ser tillbaka på olika decennier har det alltid funnits ideal. På femtiotalet skulle alla se ut som Marilyn Monroe med stora bröst till exempel. Men man kan också vänja sig av vid att det ligger i människans natur att göra som alla andra och istället vara kritisk mot vad man ser runt omkring sig. Speciellt i den tid vi lever i nu när vi ständigt har media och reklam upptryckt i ansiktet. Som tur är finns det modedesigners som Bea Szenfeld som inte bryr sig om att tjäna massor med pengar utan faktiskt göra kläder med känsla. Hennes kläder är konst plus att hon har en egen stil. Jag kan känna igen mig i Bea för jag kan känna att jag lever i fel tid. Jag orkar inte med allt media, reklam och Facebook. Allting har blivit så ytligt, visst har det alltid varit ytligt men nu är det ytligt på ett annat sätt. Vi blir fullproppade av saker genom internet och man vet inte riktigt vad man ska tro. Det känns inte som det finns någon sanning i någonting.

Skulle man skämta med en modedesigner om detta då hade man nog fått ögonen spända i sig. Bea berättade att det finns en hel del människor inom modebranschen som tar trender på blodigaste allvar och att man inte får skämta om hur patetiskt det egentligen är med alla dessa trender. Hon beskrev hela modebranschen som lite ”bajsnödig”. Frågan är vad det är vi lever för egentligen? Ena trenden kommer sen kommer nästa… och så fortsätter det. Men frågan är varför det spelar så stor roll? Varför anstränga sig? denna trend kommer ändå vara över snart. Det är inte meningen att kläder ska vara äkta. Kläder är ytligt det sitter ju utanpå kroppen men det finns ändå en koppling mellan kläder och hur man tänker. Kläder är ändå ett sätt att uttrycka sin personlighet. Går en liten fjortis runt med ett pentagram tryckt på tröjan vet man inte riktigt vad man ska tro. Står hon för det hon har på tröjan eller är det någon annan som har bestämt att hon ska ha det där? För att hon läst att detta är ”helt rätt i sommar”?