Första dagen på sjukhuset

Jag ville verkligen se Krakow, men tyvärr fick jag inte se så mycket. Jag låg på ett sjukhus i två nätter och nästan två dagar. Till min tur hade jag förstås SUPERANNA (Anna Lindelöf) med mig. Hon vakade över mig natt och dag. Väl på sjukhuset fick jag gå till en doktor som skulle se om allt var okej. Jag var trött. Jag var inte ens uppmärksampå det som hände. Doktorn tryckte, vad jag först trodde var en nål, i handen på mig. Det var tydligen ingen nål utan ett plaströr. Superanna fick förklarade en massa saker för mig. Jag hade ju aldrig varit på ett sjukhus förut. Jag slutade aldrig att tänka på mina vänner. Men hur kunde jag tänka på klassen i en stund som den här? Borde jag inte vara orolig för mig själv. Efter allt dramatisk klassen har gått igenom. Det känns som om min närvaro behövs eller behöver jag de.

Första natten

Vara på ett sjukhus var inte illa även om man kände sig lite slö. Det var svårt att sova. Kylan trängde sig igenom det tunna täcket. Jag tittade runt i det mörka rummet. Anna hade lagt sig på en utav sängarna. Det luktade ingenting, inte ens om jag skulle vilja det. Min mage kurrade. Gud låt mig få lite mat! Det går bara inte att sova hungrig. Jag fick bita ihop och vänta på frukost. På väggen framför mig var det en bild på en känguru. Visste inte vad jag skulle tycka. Var den ful eller fin? Vet bara en sak. Gud vad jag störde mig på den. Den såg ut som en idiot som glodde på mig. Desto mer jag glodde desto läskigare blev den. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att sova.

Morgonen

Solen hade gått upp. Orkar inte gå upp. Jag vill sova mer. Jag ber till gubben i himlen om att få någon god pizza bit. Något med fett ska det vara. Jag ska rulla ut ur sjukhuset. medan jag satt där och dagdrömde vaknade Anna. Hon tittade på mig och jag tittade på henne. EYE CONNECTION! En sjuksköterska kom in i rummet med min frukost. Jag såg missnöjd ut. Det var torra tråkiga mackor. Jag som ville ha en omelett eller fattiga riddare, men det här var fattigt. Jag tvingade i mig själv en macka. Gud hade svikit mig. Anna bestämde sig för att gå och köpa lite frukt och yoghurt till mig och sig själv. Jag satt och väntade. Hade en konstig känsla inombords. Som en hund satt jag där och väntade på matte. Jag hade ett plast rör som hindrade mig från den frihet som jag ville ha. Jag kollade ut igenom fönstret. Jag var på en ganska hög våning. Runt alla fönster var det taggtråd. Precis som ett fängelse. Jag kunde bara inte sluta tänka på de i klassen. Vad gjorde de? Undrar hur det är utan mig. Anna kom upp med fyra påsar. Hade hon köpt hela affären? Jag kunde inte sluta tänka på mina klasskamrater.

Eftermiddag

Två doktorer kom in i rummet. Den ena var en kvinna med kort svart hår och den andra var en man med kort blont hår. Mannen berättade att han kommer från ett universitet i närheten och är här för att översätta för oss. Det var en lättnad för både mig och Anna. Doktorerna rekommenderade ytterligare en natt på sjukhuset. Jag skulle även ta lite blodprov. Anna gick till lägret för att hämta lite kläder till båda. Det tog kanske en timme eller två när en innan en sjuksköterska kom. Jag skulle följa med henne. Det var dags för en CT röntgen. Jag var lite rädd för att göra det utan Anna. Det gick fort och sedan var jag klar. Jag gick till rummet. Anna hade ännu inte kommit. Jag fick vänta ett tag tills hon kom. Hon hade tagit med sig allt jag behövde. Hon hade även köpt en minipizza till mig. Jag var verkligen hungrig. Jag åt upp pizzan på mindre än en minut.

Något

Det började bli mörkt och det var snart dags att sova. Jag gick till badrummet och borstade tänderna. När jag kom tillbaka berättade Anna att vi skulle åka till Auschwitz-Birkenau och träffa klassen där. Med glädje hoppade jag ner i säng och sov som en liten prinsessa. Många konstiga drömmar om klassen simmade runt i huvudet på mig. När det väl var morgon var jag nästan helt otålig. Jag ville träffa de andra nu!