Den första dagen.
Prao, Praktisk-arbetsplats orientering, är något som vi har haft på Freinetskolan Bild och form sen första klass. Jag går nu i klass 8, och praotiden är två veckor, och jag ska tillbringa dessa på Elektrotekniska Byrån, en liten affär som säljer exklusiva lampor. Det var kallt, blåsigt och regnigt när jag gick den korta biten mellan Andra långgatan 8 och Linnegatan 7 den första måndagen. När jag kom fram till butiken hade den ännu inte öppnat. Jag var där fem i tio, butiken öppnar 10.00, men det var någon vid disken där inne som såg mig och kom för att öppna. Jag hade varit i affären innan, men då hade jag varit mycket liten, och allt. Den första känslan jag fick när jag steg in var värme. Jag var helt klädd i svart, och butiken hade inte haft dörren öppen på grund av regnet. Det luktade lite som en blandning mellan en verkstad och ett antikvariat där, och överallt hängde eller stod lampor. Taket var helt fullt, varje ledig punkt var täckt av lampskärmar och armaturer av olika slag, alla med en grå gammaldags prislapp hängande från dem. På väggarna satt olika väggarmaturer och det fanns skrivbordslampor och sänglampor på hyllor i hela butiken. Det fanns även en lång skänk med lösa lampskärmar, ljusslingor lite varstans och vid disken hänge de mer tekniska sakerna, som lösa lamphållare, kablar och lösa stickkontakter - redo att monteras.
 
Hela butiken kändes gul-orange, och som en blandning mellan retro, antikt och det nyaste inom lampor. Personen som hade släppt in mig var en blond, moderiktigt klädd kvinna, som såg ut att vara i 35 års åldern. Hon pratade med en halvtydlig dialekt. Jag blev invisad på kontoret, där alla de som arbetade den dagen satt, vi presenterade oss för varandra. Sen fick jag hänga av min jacka och min väska i en liten skrubb som hade en tung dörr med autolås (en nyckel hängde på väggen bredvid den, så man behövde bara använda den varje gång man ville komma in). Efter att jag hade lämnat min jacka stod jag lite handfallen i butiken. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag var inte säker på att de anställda visste det riktigt heller. Men det verkade som de hade tänkt lite, och den blonda kvinnan, som jag nu fått veta hette Ulrika, sa att jag kunde börja med att fylla på vanliga glödlampor i butiken, och att detta en uppgift som jag kunde göra varje dag på grund av att glödlampor blev sålda hela tiden. I ena sidan av butiken fanns två lamplager, och en stege vid två hyllor med de utgående vanliga glödlamporna, och sen fanns det en trappa ner till en liten källare som också tjänade som lager för de varor som inte fick plats i butiken just nu, men skulle behövas snart, och de saker som inte skulle vara i butiken längre, utan skulle flyttas till någon av de 3 lagren utanför (en av dem låg i en av de andra källarrummen i huset, ett i huset bredvid, och ett i ett grönt förråd på innergården utanför). Men tillbaka till lamporna. En av de första sakerna jag lärde mig var att det praktiskt taget inte tillverkades några matta vanliga glödlampor längre, men att vissa affärer (som denna) köpte upp de sista från restlager och liknande.
Efter att jag ställt ut glödlamporna i butiken var jag lite svettig, det var jättevarmt där inne, och  visste inte vad jag skulle göra igen. Det var lite pinsamt att fråga om det fanns något jag kunde hjälpa till med. Någon kom på idén med att jag kunde följa med och sätta upp en vit glasglob till lampskärm i visningsrummet  som låg på andra hörnet av gatan. Det var där de tog emot personer som ville ha seriös konsultation om belysning. Där inne fann olika golvlampor och taklampor lite här och där, några tavlor förställande glödlampor, några broschyrer om lampor och några stora gröna krukväxter. Mitt i rummet stod en fåtöljgrupp och ett soffbord i glas på en röd matta. Det fanns ett större bord med höga stolar tillhörande bredvid. Nästan alla lampor där inne var vita, eller svartvita, väggarna var vita, men det röda i möblerna och det brokiga i tavlorna gav platsen lite färg. Efter att ha monterat den stora vita glasbollen på en svart golvarmatur kunde vi lika gärna damma och städa lite där inne. Jag plockade bort vissna löv på krukväxterna, men råkade stöta huvudet i en lågt hängande taklampa flera gånger. Samma sak hände när jag dammade vid fönsterbrädena till skyltfönstren och anledningen till detta var troligen att det inte var meningen att man skulle vistas mitt bland alla lampor i kanterna av rummet, utan vara i den ganska tomma mitten av rummet, i en stol. Efter detta gick jag på lunchrast, och när jag kom tillbaka var det enda jag gjorde till dagen var slut att vika ihop kartonger och sortera skräp, kartonger och skräp från leveranser av belysningsprodukter.