Auschwitz då. En berättelse.

Ett barn hålls fast av två SS män för att inte kunna fly, fly undan transporten till auschwitz som hon vet betyder en säker död. Hon skriker efter sin mamma som inte längre kan skymtas bland allt folk som ska med transporten till förintelse lägret där dom ska få arbeta ihjäl sig eller bara gasas ihjäl med en gång. Detta är enbart en av flera tusen gånger detta scenario kommer utspelas, människor sorteras ut från sina familjer ges hopp om att träffa dom igen enbart för att utplånas om enbart några dagar. Om man har tur. Men om du inte har turen på din sida så blir du tvungen att jobba i månader med alldeles för lite mat per dag för att du ska förbli frisk. Du sover och bor trångt under dom få timmarna du är ledig från arbete. Du får inte tvätta dig så även på detta sätt sprids smittor. Du blir oerhört svag och dör antagligen av svaghet istället. Allt detta på grund av en enda sak, Du föddes som jude och inte som en arier.
Bara några år innan allt detta levde jag som vilken tysk medborgare som helst jag kunde gå ut på gatan och handla mjölk utan att det kom en SS man och misshandlade mig för att visa vilka som var de bättre folket. Jag behövde inte ha ett band som visade att jag var jude så de visste vilka de skulle gå på, jag behöver inte vara rädd för att någon ska storma in i mitt hus. Ingen tysk behöver bestraffas för att dom har gömt mig i deras källare. Jag kan säga vad jag tycker till vem jag än pratar med jag behöver inte oroa mig för att den person ska tjalla till någon tysk överman eller att han är en SS man och skickar iväg mig eller om han har lust skjuter mig utan att tveka.
Men detta är förstås bara drömmar i detta mörka land som nu skapats av Hitler. Jag är en jude på blott 25 år men har redan nu innan jag ens kommit fram till ett förintelse läger. Jag har klarat mig länge men nu ska även jag bli skickad till birkenau. Jag har sett fler mord på gatan än vad en seriemördare ser under sin livstid jag har sett fler övergrepp än någon annan man i din tid någonsin kommer se. Jag kommer bli bokförd som ännu en av råttorna kallade judar som blivit gasad ihjäl efter att han arbetat ihjäl sig i hopp om att bli fri. Men jag är inte dum utan jag förstår att frihet aldrig varit ett alternativ utan vi judar ska bara utnyttjas.
Nu när jag står på perrongen och ska fraktas iväg som det djur nazisterna tycker jag är så känner jag att kanske men bara kanske om jag gör uppror nu så kommer resten av judarna göra uppror dom med och om dom inte gör det så kommer jag bli skjuten och slippa se helvetet eller än värre uppleva det. Men både mitt förnuft och min överlevnads instinkt intalar mig att inte göra det så jag tillåter dem att behandla mig som djur innan vi åker iväg packade trängre än boskap blir under transport för att sedan bara bli mördade. Gasade, dödade på grund av sjukdom, utmattning eller nöje. Så slutade de flesta judars liv under några få hemska år.