När jag gick in i 8: ans klassrum hittade jag en jätte fin bild av Susanne Öster som föreställer 3 hjärtan som är brutna. Det finns olika hjälpmedel som plåster och tråd för att läka men det enda som kan läka hjärtat är tiden. "Vad tänkte du när du gjorde denna bild?" Frågar jag henne. "Jag såg en liknande bild på Internet förut så det var det jag blev inspirerad av." och hon blev nöjd med bilden.

Jag tänkte att jag skulle jämföra 1: ornas 4: ornas och 9: ornas bilder och se vad det var för skillnader så jag började gå till ettans klassrum. När jag kom in såg jag massor av färgglada bilder och man dras direkt till en bild av Nikki Hamseblad som föreställde 3 olika bilder på ett papper. En ros, en guldig figur med blått runtomkring och en splashad bild i rött svart och silver. När jag ser Nikkis bild tänker jag på kärlek och kraft. Hon utstrålar sin passion i att måla.
När jag sen kommer in i 4:ans klassrum ser jag också många färgglada bilder fast inte lika mycket färg som i ettan.
9: an har nästan inga färger alls men de hade många uttrycksfulla bilder som mest föreställde människor. 1:an 4:an och 9:an hade ganska olika bilder och man ser att man använder mindre färger ju äldre man blir.
Det sista jag gör är att jag intervjuar en besökare.
"Har du varit här innan?" Och om du har det, vad är speciellt för iår?" "Ja, jag har varit här förut och det var många fler skulpturer detta år."
"Varför kommer du hit?" " för att jag gillar att möta alla och se hur ni jobbar i skolan."
det har varit väldigt inspirerande att vara på denna vernissagen, jag kommer definitivt komma tillbaka nästa år.