Sommar

Solen är varm mot mitt skinn. Nästan för varm, den bränner stadigt. Jag kan nästan känna hur huden drar ihop sig, blir röd och öm. Är det värt att rulla över? Kanske ändå...

Just då andas vinden ut, smeker min bara rygg. Känslan av värme och tillfredställelse är kvar men den brännande känslan försvinner. Skönt, nu slipper jag röra på mig. Fast jag kanske skulle iallafall, hur länge har jag legat här egentligen? Jag funderar på det ett tag – kommer upp blankt. Ouch, borde nog kolla tiden, är inte värt och bli helt sönderbänd. Eller, just nu kunde jag inte bry mig mindre... men kommer ha ändrat mig ikväll. Dags att ta sig bort från solen, eller åtmistonde lägga mig på rygg istället. Men det är så jävla skönt och ligga här... bara fem minuter till. Vinden vilar igen och värmen stiger, det känns som om hela ryggen brinner - inte bara ryggen. Baksidan på armar och ben med. Fast inte obehagligt brinner... utan skönt. Värmen går liksom genom både hud och muskler ner i själva benen.

Det ljudliga knattrandet av en båtmotor bryter tystnaden. Meh. Försvinn. Det är som om dom hör min tanke. Ljudet tonar bort när de lämnar mig bakom sig. Jag lyssnar på tystnaden. Okey, det är inte helt tyst, några fiskmåsar tjattrar på en bit bort, vattnet kluckar sakta mot klipporna. Men det är inga ljud som stör, dom ”ska” vara där. Vänder på huvudet och borstar slött bort håret ur ansiktet. Klippan är hård under mig en samtidigt väldigt skön. Behaglig. Just det – jag skulle ju upp. Min hand rör sig över stenen, den är väldigt varm där solen har stekt hela dagen. Hur gör man när man reser på sig igen? Försöker koncentrera mig men min trötta och solvarma hjärna samarbetar inte. Vattnet ändrar ton, från det mjuka och nästan obefintliga skavlpandet till en mer aggresiv ton. Vågorna kastar sig upp mot klipporna, några vilsekommna stänk landar på mina ben. Sakta sjunker dom undan och ljudet går tillbaka in i bakgrunden.

Det går några minuter, vad var det jag skulle göra nu igen? Right, ta mig bort från solen. Mina händer rör sig upp brevid mitt huvud och ner lite. Jag vinklar upp armarna och häver mig upp. Okey, det är rätt skönt att röra på mig. Huden stramar lite, men det är inget som stör. Några fiskmåsar pratar, när jag öppnar ögonen ser jag två av dom segla över vattnet. Vattnet reflekterar solen i en glittarande gata under en klarblå himmel. Vinden vaknar till för en sekund och för med sig doften av sommarblommor som blandas med klippan och havets dofter. Världen är vacker. Underbar. Här kan jag stanna för alltid.