Alla har oftast ett favoritställe som de har när de vill vara ensam och gå undan lite, eller när de bara vill njuta och slappna av. Ett ställe att vara sig själv på. Andas, ventilera, skratta, gråta, eller bara vara. Jag har också ett sådant ställe, och det är bilen.
I bilen är det bara jag, musiken och farten. Dock är farten något som man ska tänka på, men det är lätt att tankarna glider iväg åt annat håll. Det bästa jag vet är när jag har en nybränd cd
-skiva fullmatad med musik, vrider upp på högsta volym, och tar ifrån tårna och sjunger med i låtarna. Det är frihet. Att kunna skrika hur högt man vill utan att någon hör, det är känsla som inte går att beskriva.
När det är mörkt ute är det nog allra bäst att köra bil. Ingen annan kan se dig, gatlyktorna svischar förbi och bildar ett otydligt mönster när du ligger i 120 på E4
:an. Det är mörkt i bilen, det enda som lyser är instrumentbrädan och radion, ingen kan se det du ser, dig själv.
Jag behöver inte vara ensam i bilen för att älska att köra den. Det gör mig absolut ingenting om jag har en vän bredvid mig som sjunger med i låtarna, eller en hjärtevän som lägger sin hand ovanpå min när jag vilar den på växelspaken.
Även om bilen är mitt smultronställe där jag känner att jag kan andas och bara vara för en stund så gör det mig ingenting att dela det med någon annan. Bara det är någon jag tycker om eller någon jag kan slappna av med. Ett smultronställe är ett ställe du ska må bra på, och i bilen finns inga problem.
