Fotografens negativa klick

Mark Edwards är en världsberömd fotograf och grundare av Still Pictures - en fotobyrå som fokuserar på naturen, miljön samt tredje världen. 1969, sittandes vid en lägereld och lyssnandes till Bob Dylans "A Hard Rain's A-Gonna Fall", fick Mark idén att ge varje rad som herr Dylan sjunger i sin sång en bild. Idén blev till ett projekt med namnet "Hard Rain" som skulle protestera mot människans frontalkrock med miljön och den fara vi sätter planeten i.
- Innebörden av global uppvärmning lurar precis utanför vår fantasis räckvidd. Bob Dylans genomträngande låttext, och fotografier som frammanar en framtid som är för hemsk att ens tänka på, väcker liv i problem som är vår uppgift att lösa, säger Mark på projektets hemsida.
I projektets bok med samma namn skriver Mark att det först inte var tänkt att bli någonting mer än en fritidsgrej. Ett antal turliga händelser gjorde dock att Mark kom i kontakt med Bob Dylans manager. Mark frågade denne om han kunde få använda sig av Dylans text och utveckla projektet. Till sin förvåning fick han grönt ljus.
- Jag lärde mig att om man inte frågar, är svaret alltid "nej", kommenterar han den händelsen.

Corrente blev av Mark själv lovade en telefonintervju, men när tillfället dök upp gjorde inte Mark det. 40 minuter efter utsatt tid fick vi tag på honom, bara för att få höra hans krav för intervjun. Dessa var inte möjliga att uppfylla, och trots ihärdiga försök att nå en kompromiss slutade samtalet med att Mark plötsligt la på luren. Vi kunde heller inte få något tillstånd att använda några av Mark Edwards bilder från projektet. Efter att ha kontaktat kontoret vid Hard Rain Project och efterfrågat tillstånd replikerades frågan med ett mail. Svaret: "I am afraid that I cannot send you any images as it is more than my job is worth." Uppenbarligen kan svaret bli "nej" även om man frågar.

Vid detta tillfälle kände sig undertecknad relativt låg till mods. Ingen intervju och inga bilder, vilket otroligt tafatt försök att skriva en artikel. Jag begav mig till vår textlärare Mats, som fann detta utomordentligt roligt. Kramforsskrattet ekade i korridoren innan han tog sig till sans. Det tog mig några sekunder att inse att han inte skrattade åt mitt misslyckande utan snarare åt Marks märkliga beteende. Hur denna artikel skulle arta sig visste jag då inte alls, men att jag skulle behöva ändra på konceptet var helt klart.

Den stora frågan var varför många väljer att inte säga någonting till journalister. Vi bestämde oss att ta reda på det och det bästa svaret får man från någon med erfarenhet. Susanne Helsing är nyhetschef på Sundsvalls Tidning och har tidigare arbetat som detta på Radio Västernorrland, men säger tydligt att hon också varit reporter. Hon berättar att de sällan behöver handskas med sådana problem på tidningen, men att det helt klart inträffar.
- Vi stöter på det mycket sällan. Det som dock kan hända är att intervjupersonen vill hänvisa till någon ovan, chefen till exempel. Detta brukar bero på att man är medieovan eller osäker och därför säger vad någon annan sagt. Det är väldigt tråkig, tyvärr. Om det handlar om ett konkret problem har de som jobbar med det dagligen oftast mer kunskap och kan bättre berätta om det, säger Susanne.

Hon beskriver journalistyrket som omväxlande, spännande och utsatt. Med detta menar hon att man på en kort tid ska kunna ta beslut och sedan rycka ut. Hon tycker även att en journalist bör vara nyfiken och orädd, samt en bra lyssnare. Susanne säger att de gånger folk väljer att inte svara är ofta då det kan vara känsligt att stå för en åsikt och även när en journalist fått reda på någonting för tidigt. Hon berättar att det kan vara ett företag eller myndighet som tänker gå ut med någonting men ännu inte har gjort det. I dessa fall låter man alla inblandade få reda på informationen innan man går ut offentligt med den. Det är dock inte vid vanliga intervjuer som tystnaden oftast råder, utan inom enkätområdet.
- När det kommer till enkäter är det många som inte vill vara med. De vill inte stå med sin åsikt och det är många som inte vill vara med på bild. De som inte har räknat med det använder ofta detta som ursäkt, berättar Susanne.

Vad kan du säga till folk som väljer att inte svara på journalisters frågor?
De kan ta reda på mer! Hur det som skrivs kommer att användas och se ut. Kräva att få insyn och kontroll på detta sätt. Det är inte farligt att vara med i tidningen. Vi måste visa att vi behandlar folk på ett bra sätt och får förtroende. Man kan aldrig tvinga någon och vi är beroende av att de vill vara med.

Mark Edwards projekt har blivit en dundersuccé, turnerar runt världen för att alla ska få del av vad som egentligen händer med jorden och all vinst som dras in skänks till välgörenhet. En till synes helyllegrabb som la på luren då vi inte hade resurserna att intervjua honom. Jag hoppas inte att fler hoppar på det tåget.