Hejdlös bollhivning i huvudstaden

Det är en solig dag på Södermalm i Stockholm och bara minuter före den inofficiella SM-turneringen i dodgeball ska gå av stapeln. Tre månader tidigare hade jag spelat dodgeball för första gången. Från Härnösand är vi ett gäng på åtta personer som kallar oss för Härnösand Dodgeball Association, det enda laget av ytterligare tio som kommer från södra Norrland. Någon rivalitet mellan lagen finns dock inte och det hela är lika mycket folkfest som tävling. Både tävlande och åskådare umgås, skrattar, släcker törsten och äter korv.

Matcherna pågår sällan längre än några minuter och ett antal välriktade kast eller säkra lyror är oftast det som avgör. Det rasslar ständigt i stängslet runt banan när bollarna viner förbi spelarna. Ett fåtal gånger blir det irriterat inne i dodgeburen men överlag sprudlar området av en positiv energi med mycket spelglädje. Spelare som blir brända lämnar oftast planen med ett leende på läpparna och övergår till att heja på kvarvarande lagkamrater. Spelet här är mycket mer strukturerat än vad vi i HDA är vana vid och vi tvingas lägga upp en taktik. Vi överraskade dock både oss själva och alla andra genom att sluta på andra plats i vår grupp och därmed kvalificera oss för slutspel.

Efter att ha vunnit mot basketkillarna i Gladan Syd i kvartsfinalen är det dags att spela semifinal mot Red Striped Warriors. Trots en minnesvärd insats slog hemmalaget oss för att sedan gå till final och vinna även där. I matchen om bronset spelar vi mot ett Uppsala-lag och det blir en tät kamp. Vid ett tillfälle är motståndarlaget i ledningen men det dröjer inte länge innan jag och min lagkamrat Kim är kvar mot en ensam tjej. Efter ett kraftigt bombardemang träffar vi till slut henne på foten och hela HDA rusar in på planen för att delta i bronsfirandet.

Beslutet att delta i Stockholm Dodgeball Open kommer jag aldrig att ångra. Sällan tidigare har jag upplevt sådan energi och entusiasm för en sport som var relativt främmande för lejonparten av deltagarna. Nu kan jag inte annat än att se fram emot vintern då HDA än en gång samlas för att hiva bollar på varandra.