Mitt smultronställe. "Lätt" tänkte jag när Mats gick igenom uppgiften. Självklart är Stockholm mitt smultronställe. En fin stad med mycket sevärdheter, mycket trevligt folk trots sitt dåliga rykte och större än den lilla skitort där jag bor nu. Det är där jag vill bo i framtiden och det är den staden jag gillar mest. Kan det finnas något bättre ställe?
Efter en stunds tänkande började jag tveka på att Stockholm verkligen var mitt absoluta favoritställe på jorden. Visst, jag vill bo där i framtiden, men är det verkligen mitt favoritställe? Mitt smultronställe? Efter en lång tids tänkande kom jag fram till svaret. Stockholm är inte mitt smultronställe. Mitt smultronställe är egentligen raka motsatsen till vad Stockholm är.
Ungefär 2 mil öster om Njurundabommen, vid havet, ligger Storgrundsviken. En liten stilla vik som en gång i tiden var ett litet fiskarsamhälle. Det som idag finns kvar av det lilla samhället är 6 stugor som endast är bebodda på sommaren. Min familjs sommarstuga ligger längst ut på ena udden av viken och vi har ägt den i tre generationer. Från stugan har vi utsikt mot havet.
För att komma till Storgrundsviken kan man antingen åka båt eller åka bil. Jag rekommenderar att åka bil, för viken heter inte Storgrundsviken utan orsak. Det är väldigt grunt och väldigt stenigt så därför är det svårt att ta sig in med båt om man inte vet exakt vart man kan köra utan att gå på grund.
Viken ligger väldigt avskilt. Faktum är att nästan inga vet om att den finns. För att ta sig dit med bil måste man först åka från Njurundabommen till Junibodsand och därifrån åka 5 kilometer längs en grusväg. Från bilparkeringen får man sedan gå 400 meter för att komma ner till själva byn. Att det ligger så avlägset gör viken till en perfekt kurort. Efter ett långt, stressigt och jobbigt läsår finns det inget bättre ställe att återhämta sig på.
I Storgrundsviken finns ingen elektricitet. Det kan låta väldigt tråkigt, men det är faktiskt riktigt skönt. När man inte har tillgång till TV och dator inser man vad mycket annat man kan göra på dagarna istället. T.ex. fiska, något som jag har älskat ända sedan jag var liten. När det blåser kan man också vindsurfa eller segla optimistjolle.
Jag har många minnen från Storgrundsviken. Jag kommer t.ex. aldrig att glömma första gången som jag kämpade med att få upp en gädda. Kampen pågick i kanske 5 minuter men fick sedan ett tvärt slut när gäddan släppte några meter från båten. Jag kommer ihåg hur sur jag blev på mig själv, men så här i efterhand kan jag inte göra annat än att skratta. Jag kommer också ihåg att jag och min kusin, som har sommarstuga i samma vik, byggde en träkoja i skogen.
Storgrundsviken är ett paradis. Det finns inget bättre än att vakna tidigt på morgonen av att måsarna skriker och höra hur vågorna slår mot stenarna utanför. Att kliva upp på morgonen och veta att man har en hel dag framför sig utan någonting planerat. Att bara kunna ta det lugnt och göra allt i sitt eget tempo. Det finns många ställen jag gillar i världen, men min sommarstuga betyder mer för mig än något annat ställe.
