Annonsera här - kanin
Din högerventil i Lund. Grundad 1961.
Sök          Sökhjälp
GERONTKRÖNIKA

Förlora inte siktet på den verkliga fienden


Amanda Wollstad 2019-03-30


Gerontkrönika om vikten att inte låta sig distraheras i dessa något infekterade tider från vad vi gemensamt kämpar mot.

Valnatten 2010 var på många sätt historisk. För första gången på många decennier valdes en borgerlig regering om, och moderatledaren Fredrik Reinfeld satt kvar som statsminister. Valvinsten fyra år tidigare var inte en engångsföreteelse.

Valresultatet som helhet var kanske inte exakt vad en Atenare önskade sig, men över en segergammeldansk på Hercules var det ändå inte utan att man kände historiens vingslag i lokalen. Den socialdemokratiska makthegemonin var bruten. För andra gången hade Partiet knappt orkat släpa sig över tretioprocentsstrecket, och plötsligt var Sverige inte längre en demokratisk enpartistat. Borgerligheten var stark, den var samlad, och den kunde inte bara ta makten – utan också behålla den.

Regeringen Reinfeldt var långt ifrån felfri, ett antal klassiskt borgerliga frågor i desperat behov av reform lämnades därhän i hopp om att inte förarga väljarna, eller sköts upp till en tredje mandatperiod som aldrig kom att bli. Klassiska borgerliga kärnområden övergavs i allt mer entusiastiska försök att triangulera till sig både socialdemokratiska och miljöpartiska väljare, och samhällets kärnuppgifter utfördes plötsligt av särintressen.

Men man drev också landet i en frihetligare riktning, sänkte skatten och stärkte Sveriges relationer med omvärlden. Framförallt satte man effektivt stopp för socialdemokraternas tillsvidareprenumeration på styret av Sverige, och betydelsen av det ska inte underskattas.

Vi vet alla vad som hände sedan, och våren 2019 känns en samlad, borgerlig utmanare som en utopi. Sossarna står åter vid maktens grytor, uppbackade av en ohelig allians som alla försöker dra makten åt var sitt håll men vinner föga för sina ansträngningar. Vare sig säkerhetsskandaler, högerprassel eller nedmonteringarna av välfärdssektorn tycks bita på regeringen.

Som frihetsvän är det svårt att inte känna sig bitter. Inte minst på varandra, och i förekommande fall våra partier. Som efter vilket uppbrott som helst är det i stor sett omöjligt att se den andra partens syn på saken, och de är i sin tur lika övertygade om att de omöjligt kunde agerat annorlunda.  

Någon form av haveriutredning kommer att krävas, och här är föreningens roll uppenbar. Som samlandes representanter från hela det borgerliga spektret och fristående men närstående till det borgerliga etablissemanget kan man med opartisk välvilja diskutera vad som egentligen gick snett – och vad vi gör nu.

Samtidigt går livet vidare – och för varje dag blir Sverige åter lite rödare, lite ofriare, lite fattigare. Det är knappast någonting en Atenare med självaktning stillatigande kan acceptera.

I ett socialdemokratiskt styrt Sverige är varje talarkväll  en motståndhandling, varje dammig lunta författad av en död vit man ammunition och varje ny borgerlig kontakt en allierad mot den verkliga fienden: socialismen.

Kampen för ett friare Sverige kommer inte vara utan bakslag, men den går ständigt vidare

Tipsa en vän     Skriv ut



Mest lästa
« Föreg. Nästa »


Nye Atenaren
Ansvarig utgivare:   Adam Davidsson
Webmaster:   Nye Atenaren
Redaktion:   Lovisa