Annonsera här - kanin
Din högerventil i Lund. Grundad 1961.
Sök          Sökhjälp
Ordförandekrönika

Den lätta vägen ut


Christina Anzén 2018-05-04


Den 30 Mars sändes det fjärde avsnittet av SVT:s humorsatsning Svenska Nyheter. Avsnittet som behandlar segregation har kommit att bli mycket omdiskuterat. Med utgångspunkt i Skolverkets studie ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor”, studie 467, kastar Jesper Rönndahl ljus på en av rapportens slutsatser. Nämligen att skolsegregationen ökat efter friskolereformen och införandet av det fria skolvalet.


Detta avsnitt av Svenska Nyheter avslutades med att lansera den nationella plattformen Skolko som kom att överbelasta skolors administrativa system och orsaka en het debatt om SVT:s opartiskhet. Det finns flera problem med att presentera innehållet i studie 467 enligt Rönndahls manér. Det stämmer att skolsegregationen, hur skolornas sammansättning är uppdelad efter elevernas familjebakgrund, har ökat sedan 1990-talet. Det stämmer också att det fria skolvalet varit bidragande till detta. Men förklaringsmodellen i programmet till vad det är som orsakat skolsegregationen stämmer inte. 

 

I programmet ställs tre skålar med olikt färgade godis i varje skål fram. Bruna godis representerade socioekonomiskt missgynnande barn med lågutbildade föräldrar. Gula godisbitar representerade socioekonomiskt välställda barn med högutbildade föräldrar. Gröna godisbitar representerade socioekonomiskt välställda barn i bostadsområden vilka klassas som landsbygd. Denna grupp finns inte representerad i studien då varken typ av bostadsområde eller geografisk placering av bostadsområde fanns som variabler i studien. Det är ur detta perspektiv svårt att se funktionen av denna skål i sammanhanget, utöver att det fungerade fint som politisk sporre för medelklassens rödgröna anhängare. Det är alltså redan från början lätt att direkt hitta fel i Rönndahls framläggning av rapporten.

 

Godisbitarna i skålarna tillskrevs sedan preferenser, politiska åsikter och grundläggande värderingar, enligt de fördomar produktionen verkar ha om respektive grupp.

 

Förklaringen till den ökade skolsegregationen var att det fria skolvalet orsakat att de gula godisbitarna flyttat sina barn från skolor med bruna godisbitar. Detta blir dock ett aningen underligt resonemang, givet att man redan innan det fria skolvalet tilldelades skola utifrån bostadsområde. De gula och bruna godisbitarna var alltså redan dåligt blandade. Då det fria skolvalet infördes tillät det en annan variabel än enbart den geografiska att påverka koncentrationen av godis. Föräldrar kunde nu flytta sina barn till andra skolor vilket ur ett socioekonomiskt perspektiv tillät en uppluckring av segregationen. Bruna godisbitar kunde flytta till de gula godisbitarnas skolor, om föräldrarna så ville.

 

I programmet framställs det som att skolsegregationen utvecklades närmast exponentiellt till följd av det fria skolvalet. I studien menar man att reformerna under 90-talet haft som störst effekt under 00-talet. Därför är det värt att notera att skolsegregationen hölls relativt konstant runt 16 procentenheter mellan 1998 och 2006. Mellan 2006 och 2010 ökade skolsegregationen med 2 procentenheter, vilket i sammanhanget är en signifikant ökning men långt ifrån värd Rönndahls adjektiv ”radikal”. Det som programmet inte väljer att ta med är de bakomliggande faktorerna till ökningen efter 2010. Studie 467 uttrycker att en ökad migration i kombination med socioekonomiskt index är avgörande för den ökning som skett efter 2010. Detta indikerar att staten misslyckats med en fundamental uppgift: att tillhandahålla ett system likvärdigt i individers tillgång valfrihet.

 

I ett system som eftersträvar att individer ska ha största möjliga frihet med hänsyn till skadeprincipen är valfrihet inom detta system av yttersta vikt. Ska valfrihet uppnås måste grundpremissen av att kunna välja givetvis vara uppfylld.  Skolplikten är tvingande i sin natur. I ett system där inkludering är tvingande måste utformningen av systemet vara tydlig för individerna i det. Reell valfrihet kan annars inte existera. Den reella valfriheten är en nödvändig förutsättning för att jämlikhet ska uppnås. Icke-reell valfrihet är inget annat än en byråkratisk illusion.

 

I dagens system har alla rätta att välja skola till sina barn. Men för att bibehålla denna rättighet måste friheten att avstå från att välja diskuteras. Det studie 467 indikerar är att friheten att avstå från val av skola inte utnyttjas genom ett aktivt val, utan som ett resultat av bristande kunskap om sin rätt att välja. Informationen är asymmetrisk fördelad enligt det socioekonomiska indexets skala.   Den jämlikhet som eftersträvas finns i realiteten inte då det saknas en likvärdig plattform för val av skola på nationell nivå, samt bristande kunskap om valets betydelse för individens framtida förutsättningar hos grupper i samhället. Den sociala rörligheten, det socioekonomiska resultatet av individens samlade val, äventyras. Detta är problematiskt då en urholkning av den sociala rörligheten bäddar för en upplevd maktlöshet och frustration hos de grupper vilka inte är införstådda med systemets struktur och därav inte kan nyttja det fullt ut. Med detta följer risken att dessa grupper på ett radikalt sätt eftersträvar omvälvande förändringar, beredda att offra valfriheten om så behövs.

 

Segregationen är delvis en produkt av den informationsasymmetri som råder till följd av socioekonomiska förutsättningar. Staten har här ett ansvar. Det bör vara en målsättning att valfriheten aktivt nyttjas. Att förbättra informationen, förmedlingen av denna, samt processen för valfrihet är en nationell fråga och inte en lokal. Det är därför av största vikt att staten tar sitt ansvar i frågan och undersöker huruvida en nationell plattform för det fria skolvalet kan vara en lösning på detta problem. Redan nu finns en liknande plattform för högre utbildning i form av Antagning.se. Kan denna teknik ligga till grund för en inbromsning av den utveckling vi ser?

 

Skolko må vara en oseriös PR-kupp från en samhällsinstitution som förbiser sitt ansvar till förmån för höga nöjes skull. Men idén om en nationell plattform för det fria skolvalet är värd att ta tillvara på.


Tipsa en vän     Skriv ut



Mest lästa
« Föreg. Nästa »


Nye Atenaren
Ansvarig utgivare:   Adam Davidsson
Webmaster:   Nye Atenaren
Redaktion:   Lovisa