Annonsera här - kanin
Din högerventil i Lund. Grundad 1961.
Sök          Sökhjälp
Retrospektion

Studentförbundare eller atenare - det var frågan!


Adam Davidsson 2017-12-08

Nye Atenaren blickar tillbaka på forna tiders organisatoriska dragkamper.
Nye Atenaren blickar tillbaka på forna tiders organisatoriska dragkamper.

Den här terminen är det 25 år sedan Ateneum antog sitt nuvarande namn och valde att lämna FMSF. Hur gick det till? Vad var bevekelsegrunderna? Och varför gick man med igen två år senare? Nye Atenaren har än en gång grävt i arkiven.

Året var 1992 - och måttet var rågat. FMS Lund var större än vad den varit på många år, dess lokaler hade utökats och man hade en god egen ekonomi. När Nye Atenaren kom ut på nytt 1991 (genom Hans Stigssons försorg) efter ett flerårigt uppehåll (genom Hans Stigssons försorg) uttryckte ordföranden Fredrik Karlsson dock en uppriktig(?) oro över föreningens utveckling.

Han skrev: "Studentförbundet har alltid legat före i debatten, lett den akademiska diskussionen och sett möjligheterna bakom den socialistiska horisonten. Nu tycks det som om många av föreningens medlemmar istället för att fortsätta gå i bräschen för idéutvecklingen och söka debatt förefaller till att undvika samtiden och fly till svunna tider i orgier av tronföljder för europeiska kungahus..."

Karlsson uttryckte också en farhåga om att föreningens majoritet inte var villig att på ett uppriktigt sätt ta debatten med minoritetsuppfattningar. Han uttryckte det: "Om denna ovilja att ta debatt förutom diktatoriskt på majoritetens villkor blir segrande kan vi lika gärna packa ihop och lägga ned föreningen". Efter att ha målat denna svarta framtidsbild avslutar han dock hoppfullt, och texten skall nog snarare ses som en varning än en verklighetsbeskrivning.

För på det hela taget tycks föreningen haft rejäl medvind. Medlemsantalet steg över 400, alla betalandes en 100-lapp i medlemsavgift. Seniorskollegiet hade vaknat upp och blivit fungerande under ledning av Peter J Olsson (tidigare bl a redaktör för denna tidning) och föreningen hade aktiva utlandskontakter med studentföreningar i Danmark, Tyskland och Estland. Under årets (1991) två sista månader var inbjudna talare bland annat en socialdemokratisk riksdagsman, den amerikanske ambassadören och den svenske marinchefen. I slutet av november anordnade man debattafton med temat "Varför FMS är bättre än MUF".

Den knöksekterism som Karlsson varnade för i Lund hade vid denna tid en inverterad motsvarighet i den stockholmska subversiva utrerade nyliberalismen. Denna gavs ett ansikte hos Christian Gergils som vid slutet av sitt ordförandeskap för Stockholms FMS grundade nätverket Frihetsfronten. Man sände piratradio, sålde sprit på gatan och drev en svartklubb ofta utsatt för polisrazzior.

Personen på förbundsnivå som kom att vara det största röda (nåja...) skynket för Lundaföreningen var viceordförande Carl-Fredrik Jaensson. I Nye Atenaren 1992:2 skrev FMS Lunds ordförande Henrik L Barvå: "Att som viceordförande Jaensson öppet gå ut i massmedia och i hela Studentförbundets namn uttala sig för en legalisering av narkotika, trots att man vet att man i princip har hela Lundaföreningen, och en stor del av övriga FMSF mot sig, är att visa ett totalt och respektlöst förakt för allt som FMSF tidigare stod för."

Vad FMSF stod för och vad dess roll var hade blivit en diskussionsfråga för hela förbundet. Nu när Sverige (äntligen!) fått en moderatledd regering - vad skulle så studentförbundets roll vara? Att driva på regeringen och det parti man var närstående men fristående från? Att vara en opinionsbildande högerröst? Och hur skulle denna högerröst i sådana fall låta? Från lundahåll ville man inte att förbundet blev "ett forum för omogna och anarkistiska spolingar", med Barvås ord.

Lund hotade att ställa sig utanför förbundet och ansåg att Jaensson borde ge upp sin kandidatur att ta över som förbundsordförande efter Cecilia Brinck. Föreningen började tröttna på att sammankopplas med vad Hans Stigsson i en text kallade "Fria Moderata Sprutnarkomaner" och han föreslog att ett namnbyte utreddes, antingen tillbaka till Konservativa Studentföreningen eller till Studentföreningen Ateneum.

Fria Moderata Studentföreningen sammanblandades konstant med Moderata Samlingspartiet, Moderata Ungdomsförbundet och det lundensiska kårpartiet Moderata Studenter. För att markera sitt oberoende gentemot dessa tre samt en önskan om att inte lika starkt förknippas med FMSF i stort bytte man således under 1992 namn till Studentföreningen Ateneum, men kvarstod tillsvidare i förbundet. Ateneum fick ett eget sigill (fortfarande använt) vilket ritades av den färgstarke föreningsprofilen Fredrik Tersmeden, trogen insändare av insändare samt omslagsillustratör i denna tidning när det begav sig. En extra föreningsstämma kallades till den 1:e september för att i en andra läsning definitivt anta det nya namnet.

Såväl de stockholmska "anarkistiska spolingarna" som de lundensiska reaktionärerna med sina "orgier av tronföljder för europeiska kungahus" grävde sig allt djupare ned i sina skyttegravar. Jaensson kandiderade till förbundsordförande - och blev vald. Lagom till förbundets 50-årsjubileum valde så Ateneum att helt lämna FMSF. Utträdet och anklagelserna om sekterism i förbundsledningen föranledde ett TT-telgeram där föreningsordförande Barvå bland annat meddelade telegrambyrån att: "Det är synd att det måste komma till det här. Det behövs ett bra borgerligt studentförbund i Sverige men nu ser vi inga möjligheter att FMSF kan fylla den funktionen.

Föreningen beskrev sig nu som en "allmänborgerlig sammanslutning för studenter med konservativa och klassiskt liberala åsikter." Fokuset låg på (från staten) fria universitet, stärkt marknadsekonomi, ökad rättssäkerhet, ett svenskt EG-medlemskap, ett starkt försvar, bekämpa världsfattigdom genom marknadsekonomi och frihandel samt en minskad offentlig sektor. 

Ateneum fortsatte ha en livaktig verksamhet där många tidigare föreningsaktiva gästade föreningen som talare, bland annat dåvarande skatteminister Bo Lundgren (som också kom att väljas till seniorskollegiets ordförande) och dåvarande politiskt sakkunnige i finansdepartementet Sven-Otto Littorin. Ordförandeklubban lämnades 1993 över till Henrik Stache för att 1994 övertas av Hans Melin (dåv. Andersson). I Nye Atenaren handlade artiklarna bland annat om hur man klär sig korrekt i frack, när och hur man inmundigar fastlagsbullar på korrekt sätt och om hur Karl XII-firandet borde återtas från de mörka krafter som kapat det.

Stämningen förefaller varit god och studentikos under denna "frihetstid". Bland annat fann denna tidnings dåvarande redaktör sig utsatt för en kupp där man på föreningslokalen kunde finna "konkurrenter" till Nye Atenaren liggandes med namn såsom "Den Gamle Spartianen", "Framtidens Mykenare" och "Den summerande sumeren". I dessa blad anklagades Nye Atenaren för att vara "en blandning av Svensk Damtidning, Fib-Aktuellt och Ellos postorderkatalog." Denna tidning kontrade med att publicera en lista över de misstänkta, bland annat innehållandes "Henrik le Barveaux" och Fredrik Tersmeden (som dock dementerade!).

Men Ateneum var inte ensamma om att uppleva toppstyrning och ideologisk sekterism i förbundsledningen. Dåvarande ordförande med det dåvarande namnet Hans Andersson, numera känd (samt omsjungen) som Herr Melin, skrev i sin första tidningsledare 1994 att han "precis fått beskedet att Heimdal kommer att ha en extrastämma och ta upp förbundsfrågan. Det är bara att gratulera, ljuset verkar [...] nu nått Uppsala"

Föreningen upplevde nu också myckna påtryckningar med förhoppningar om (eller kanske snarare krav på?) att man blev sams med och återinträdde i FMSF. Hans Melin skrev i Ateneums 80-årsjublieumsskrift 2014 om sina minnen av händelserna: "Alla före detta aktiva i såväl föreningen som andra delar av förbundet, finansiärer, moderata partistyrelseledamöter, redaktörer, debattörer, och allmänna tyckare gav sig hänfört in i striden - Ja det var en strid på blodigt allvar precis som allt annat som engagerar under denna tid i livet."

På sin extrastämma klubbade Heimdal sedan ett villkorat utträde ur FMSF. Man satte sig i förhandlingar med FMSF centralt och Ateneum om att få till stånd en ny, mindre toppstyrd, och politiskt bredare organisation. Varken Heimdal eller Ateneum ville backa och gå med respektive kvarstå i förbundet utan att rejäla förändringar genomfördes. Återigen till Hans Melins redogörelse i jubileumsskriften från 2014:

"Till slut lyckades förbundets finansiärer i alla fall samla en grupp som skulle förhandla fram en lösning. Vi kördes ut till Yxtaholms slott, dåvarande SAF:s konferensgård där vi mer eller mindre låstes in tills vi kom fram till en lösning. Det blev mycket förhandlingar, mycket av annat också och jag minns hur en förskräckt husmor ringde till SAF och frågade om vi verkligen skulle ha så mycket snaps till maten. Svaret lär har varit - ge dom vad dom vill ha bara, dom måste komma överens."

Resultatet blev Fria Högerstudenters Förbund som styrdes av ett ordföranderåd där föreningarnas ordförande blev högsta beslutande organ i fråga om verksamhet och budget. Det skulle inte drivas några frågor i förbundets namn utan att alla föreningar var överens därom. Ändringarna antogs på Gimo våren 1994 och Ateneum återupptogs som medlem. Heimdal kvarstod, tillsvidare. Och Ateneum kunde hösten 1994 fira sitt 60-årsjubileum som medlem av det förbund man en gång varit med och grundlagt.

 

 

(Förbundet kom sedan att efter endast några år ändra sitt namn tillbaka till Fria Moderata Studentförbundet. Efter Gimo 1999 valde dessutom Heimdal att, på grund av såväl organisatoriska som politiska meningsskiljaktigheter, lämna förbundet och har ännu inte återinträtt.)

 


Tipsa en vän     Skriv ut



Mest lästa
« Föreg. Nästa »


Nye Atenaren
Ansvarig utgivare:   Adam Davidsson
Webmaster:   Nye Atenaren
Redaktion:   Lovisa