APU - Neonatal IVA

Förtidigt födda barn, är inte det läskigt?
Avdelningen jag var på hette neonatal IVA, IVA står för intensiv vårdavdelning. Där tog man hand om barn som var födda eller barn som kanske är lite förstora. Till en början så kände jag mig väldigt osäker. Hur skulle jag kunna ta hand om dessa små, små barn? Tänk om jag gör dem illa? Första gången jag skulle hålla i ett av barnen kände jag mig väldigt osäker och lite rädd, de var ju så små. Som tur var gick allting jättebra och jag kom snart in i avdelningens rutiner. På avdelningen finns det både "stora" och små bebisar. Är man allt för liten så kan man få ligga i kuvös och växa till sig. De barn som ligger i kuvös kan ofta se lite läskiga ut, de är väldigt små och sköra. Den minsta bebisen jag såg vägde cirka 600 gram men många av barnen vägde omkring 1500-2000 gram. När man väl har vant sig med små bebisar så kändes det lite konstig att se "normalstora" barn, det är en väldigt stor skillnad att hålla en bebis på två kilo och en på 4 kilo.

Natten är kortare än dagen.
Det här var första gången jag provade att jobba natt och att börja klockan 21.00 var för mig en ganska så konstig känsla. Att börja på kvällen när man annars är van att få gå hem och sova. Till en början trodde jag att jag skulle ha problem med att vara vaken under hela natten men till min stora förvåning var det inga problem att hålla huvudet och humöret uppe under de tio timmar som jag jobbade. När man jobbade på natten så blev allting mycket lugnare och stressen kändes inte lika ihärdig som den annars kan göra när det finns mycket att göra. I och med att det är en intensivvårdsavdelning så finns det ungefär lika mycket att göra på dagen som på natten, men den lugna stämningen var verkligen guld värd. Man skulle kunna tänka sig att jobba tio timmar i streck skulle vara jobbigt men natten kändes kortare än dagen. När klockan började närma sig 06-07.00 så visste man att man snart skulle få komma hem och lägga sig. Att se allas miner och ansikten när man mötte dem i hissen var underbar, att bara veta att de nyss gick upp för at jobba en tidig morgon och jag, jag skulle få komma hem för att äntligen få lägga huvudet mot kudden.