Bilden är tagen i medicinrummet dit endast sjuksköterskor och läkare har tillträde. På bilden syns Elin och John.
Inför min tredje och sista APU hade jag många blandade känslor. Äntligen skulle jag få vara på sjukhuset, men skulle jag trivas? Kommer jag att klara av det höga tempot som finns på avdelningen? Hur ska detta gå?
Min dröm har alltid varit att arbeta tillsammans med personer, gärna i en sjukhusrelaterad miljö. Därför blev jag extremt glad då jag fick reda på att jag skulle få ha min sista APU på avdelning 103/KAVA. Jag tyckte att det skulle bli intressant att arbeta med patienter före och efter operationer, eftersom jag har varit fascinerad av kroppen och hur människan ser ut inuti.
Första dagen lär du dig fånga fladdermöss
Första dagen var jag mycket nervös och magen pirrade både av rädsla för det okända och av iver av att arbeta med kirurgpatienter. Min handledare välkomnade mig med ett stort leende och en positiv attityd, och började direkt visa mig runt på avdelningen. En snabb rundtur på avdelningen innan arbetet kom igång. Jag fick bland annat lära mig att den håv som står inne i förrådet är till för att fånga fladdermöss om nätterna.
Under de kommande veckorna fick jag lära mig att ta blodprov, genomföra en CPAP-behandling på egen hand, ta bort agraffer (suturer), lägga om sår, kunna ta alla morgonkontroller och dokumentera all information i Cosmic. Kort sagt, jag har lärt mig något nytt i stort sett varje dag.
- Behöver du gå ut en stund?
Under min nästsista vecka frågade min handledare om jag fortfarande var intresserad av att följa med på en operation, vilket jag klart var! Samma dag vid 7.30 på morgonen följde jag med ner till operationsavdelningen där jag fick byta om till blå kläder. Operationen gick ut på att kirurgerna skulle ta bort mer än halva levern genom en s.k. leverresektion.
Förberedelserna inför själva operationen tog mer än 1,5 timme, vilket jag senare förstod varför. All personal var mycket trevlig och förklarade allting väldigt noggrant för mig både under förberedelserna och under själva operationen.
Kirurgerna kom in omkring kl. 9 och då började operationen på riktigt. Jag, som är intresserad av dessa saker, känner mig väldigt stolt över att kunna säga att jag har sett in i en annan människas kropp - jag har sett en lever! Det enda jag kände som obehagligt var lukten ifrån såret, eftersom operatörerna bränner bort den sjuka delen med små elektroniska instrument.
Allt som allt tog operationen längre tid än som den schemalagts för, utan den tog upp hela min arbetsdag vilket fick min handledare att tro att jag hade svimmat.
Summa summarumNu i efterhand är jag väldigt glad för den tid jag har haft på avd 103 och KAVA på US. Jag kommer att sakna min handledare som har fått mig att mogna under bara fem veckor. Jag har lärt mig mycket om mig själv och även lärt mig att hantera och arbeta med människor som inte alltid har de bästa förutsättningarna för att klara sig. Att bara komma in och ge dessa människor en bra tillvaro för stunden har kanske inte gett de lika mycket som det har gett mig.
Summa summarum, min praktik har varit fantastisk på sitt sätt. Underbar handledare som man kan skämta med (och även dansa tillsammans till Michael Jacksons låtar i förrådet), en fin avdelning med mycket trevlig personal och inte minst alla förstående patienter som har låtit mig pröva mina teoretiska kunskaper på dem. Ett stort tack och en stor kram!
