En helt ny värld

Chennai
Vår resa började i miljonstaden Chennai. Det var en stad som aldrig sov då trafik och människor ständigt var i rörelse. I fyra dygn befann vi oss i detta, som vi här hemma skulle kalla för ett enda stort kaos och det var alldeles lagom för att hinna suga in den indiska storstadskulturen.

Vi hann upplevda så otroligt mycket på så väldigt kort tid i denna stad. Det var här vi fick våra första intryck under en oförglömlig resa och redan här började vi fundera på om det verkligen var möjligt att få så många nya intryck på en och samma gång. Men då visste vi inte vad vi hade att vänta oss under de kommande två veckorna.

Mycket tid tillbringade vi i en trafik som till synes inte hade något som helst system. Trafikfordon av alla dess slag befann sig på vägen och körde jämsides i något som för mig var ett enda stort virrvarr av trafikanter, men som för det indiska folket måste har varit en del av vardagen. En omkörning med så kallad ”sicksackmetod” eller att man helt plötsligt stannade upp, vevade ner rutan och pratade lite med trafikanten bredvid ansågs visst som något helt naturligt för indierna. Varje tillfälle i trafiken var ett äventyr för sig.

Från storstad till landsbygd
Från storstadslivet i Chennai reste vi vidare till Katchur för att leva utifrån en mer primitiv levnadsstandard och enligt mig ett steg djupare in i den indiska kulturen.

Ifrån att tidigare ha bott granne med en stor trafikerad väg så sov vi nu sida vid sida med en lågkastby. Här levde människorna i något som mer liknade hyddor än hus.

På den här platsen kändes allt så levande. Tillvaron skapade harmoni inombords och jag skulle vilja säga att det blev som en form av terapi. Allt var så naturligt och äkta att jag stortrivdes här från första stund.

I soluppgången utövade vi yoga med yogamannen, en vithårig farbror på 86 år och på dagarna åkte vi runt på studiebesök i smågrupper med våra tolkar. Tack vare dessa besök kom vi nära det indiska folket och fick en  tydligare bild av hur det indiska samhället var uppbyggt.

De dagar som var fria från skolarbete åkte vi på gemensamma utflykter. Vart vi än kom så hade Indien nya äventyr att bjuda på. Vid ett tillfälle åkte vi till ett vattenfall där vi blev välkomnade av många apor. Det var ett vackert naturområde som bjöd på åtskilliga minnen att ta med sig hem.

Tillbakablickar
På en högre nivå än tidigare har jag lärt känna mig själv, då man i Indien dagligen ställdes inför nya utmaningar. Resan kommer jag att bära med mig resten av mitt liv på många olika sätt.

Tanken på Indien väcker starka känslor inombords. Än i dag kan jag känna smaken av den indiska maten som verkligen satte smaklökarna på prov. Jag minns alla glada barn och alla vackra kvinnor i tjusiga, feminina kläder i regnbågens alla färger.

Att leva så som vi gjorde, inslingrade i den indiska kulturen, fick mig att inse hur bra vi har det här hemma i Sverige, med rent vatten, elektricitet och ett bra system för hantering av avfall. Jag har lärt mig att uppskatta det vi har tillgång till och antagligen kommer jag att kunna möta nya platser med nya människor och deras kultur på ett bättre och klokare sätt i framtiden.