Första gången jag kom upp till 16 b visste jag inte vad jag skulle tro. Man känner sig alltid vilsen när man kommer till en ny arbetsplats. När jag tillslut kom fram ditt fick jag träffa några i personalen.
Dem 5 veckor som jag tillbringade där gick sedan väldigt fort. Det kändes som att mycket hann hända men samtidigt inte. Även fast det inte hände några akuta saker så var det ändå spännande att jobba där. Det som jag tyckte var mest spännadnde var att få träffa barnen som låg inlagda på avdelningen. Ingen var lik den andre även om de båda hade cancer. Ibland när man träffade dem så glömde man bort att de hade en livshotande sjukdom. Jag lärde mycket av att träffa dessa barn, de hade nästan alltid en mycket positiv syn på livet. När man tänker efter själv undrar man om man själv skulle ha en såndan positiv syn på livet om man blev allvarligt sjuk.Den korta tiden som jag ändå tillbringade med barnen, lärde jag mig ändå otroligt mycket. Jag är väldigt glad över att ha fått tillfället att få jobba med barn under dessa fem veckor.
Lärde mig mycket
Personalen på avdelningen lärde mig mycket också, inte bara om barnens sjukdom utan om hur jag kan vara som person. Det intressanta med att vara på en barnavdeling är att man lär sig så mycket bara genom att träffa ett barn, man behöver inte ens prata med dem, det räcker att lyssna på dem. De vet mera än vad man tror, de förstår mera än vad man tror. Barnet kan vara 5 år och förstå nästan lika mycket som jag, den enda skillnaden är att när man frågar dem om deras sjukdom så förklarar de på ett annat sätt, på ett roligare sätt. Det är därför jag älskar att jobba med barn, deras personligheter är underbara.
