Praktiken i Rumänien, en upplevelse för livet

Caminul Felix
I Rumänien finns det många övergivna barn och barn som kommer från svåra familjeförhållanden. Istället för att skapa ett barnhem som är kanske det vanligaste sättet att hjälpa de övergivna barnen i Rumänien, har Caminul Felix en vision att skapa familjer. Familjer ger trygghet och kärlek som är nödvändiga faktorer för att de här barnen ska kunna leva ett normalt liv i framtiden.
Caminul Felix har idag räddat ungefär 250 barn sedan 1992. Man har byggt upp två byar, by nummer 1 med sex hus och by nummer 2 med tio hus.
Varje familj har föräldrar som är ”anställda” på livstid och de tar hand om cirka femton barn var. Organisationen finansieras enbart med hjälp av sponsorer.
Jag tycker att Caminul Felix gör ett jättebra och välbehövligt arbete. De barnen som jag träffade när jag var där var underbara och man såg verkligen vad en familj gör för skillnad med tanke på hur de hade det innan de kom till organisationen.

Kontakt med människor
Jag åkte med en annan tjej som heter Anna. Vi bodde i by nummer 2 och fick väldigt bra kontakt med människorna där. Jag tycke det bästa med praktiken var alla människor som man träffade och blev vän med. Alla var verkligen jättetrevliga och vi kände oss väldigt välkomna. Vi umgicks mest med en familj. De hade barn i åldrarna 5 – 19 år, så vi lekte och passade de yngre barnen och blev vän med de äldre. Vi hade så mycket roligt tillsammans och träffades så ofta som möjligt, vi blev som en del i deras familj. Jag saknar verkligen alla som man lärde känna och vi håller kontakt med dem och hoppas på att vi kommer träffa dem igen.

Barnhemmet
Vi hade inte bara vår praktik på Caminul Felix. Vi åkte runt och hjälpte till i olika organisationer i Oradea och i en annan stad, Marghita.
I Marghita så var vi på ett barnhem. Det var väldigt annorlunda om man jämför med Caminul Felix. Det var mer som ett dagis på heltid.
När vi kom dit så fast än ingen av barnen hade sett oss innan så kom de och kramade oss och ville inte släppa taget, de nästan slogs om vem som skulle få vara i våran famn. De betedde sig inte som vanliga barn som vanligtvis är lite blyga inför nya människor.
De som har levt hela sitt liv på ett barnhem har väldigt svårt att anpassa sig i samhället när de är så stora att de ska flytta ut och kanske bilda egna familjer. De vet inte hur man gör helt enkelt. Men den organisationen vi var på hade något kallat transit hem som de äldre barnen fick bo i innan de skulle flytta och bo på egen hand. Transit hemmet är en slags träning på hur det är att bo i en familj och hur man sköter ett hushåll.

Barnsjukhuset
Vi åkte även till ett barnsjukhus. Egentligen fick man inte som västerlänning besöka barnsjukhuset men vi låtsades att vi var volontärer i organisationen som jobbade på barnsjukhuset och på så sätt kom vi in. Organisationens uppgift var att ge blöjor, yoghurt och bananer till barnen och hjälpa till att mata dem.
Det var en ganska jobbig upplevelse att besöka barnsjukhuset. Vi fick se barn som hade blivit lämnade av sina mammor när de föddes och har fått leva sina liv i en sjukhussäng fast än de är fullt friska. Några av barnen hade varit där över ett år och nästan aldrig fått gå ut eller kanske ens lämnat rummet.
Man jobbar med att försöka adoptera bort de barnen som bli övergivna men med de nya EU-reglerna har det blivit svårare och många barn blir kvar.
På sjukhuset fanns det även barn med olika handikapp och missbildningar. En flicka hade sju fingrar på varje hand tår. Jag lämnade inte barnsjukhuset oberörd. Jag ville ta hem alla söta barn som fanns där och man blev verkligen ledsen när man tänkte på att de inte hade några föräldrar som tog hand om dem och älskade dem.


Ta möjligheten!
Det är svårt att förklara vad man varit med om, för om man inte har varit där själv så är det svårt att föreställa sig hur det är. Rumänien är ett väldigt fattigt land och det finns stora skillnader bland befolkningen. Vi har sett mycket fattigdom och fått höra många hemska berättelser om hur många barn har haft det. Det har verkligen varit en upplevelse för livet och om man får möjligheten att åka dit så ska man ta den.