Allt började som en idé. Viktoria hade länge tänkt på att skaffa sig ett fadderbarn och Johan nappade på idén. Det var inte riktigt planerat att de verkligen skulle åka till Riga för att träffa henne men när den drömmen kom fanns det ingenting som kunde stoppa dem.

- Vi skaffade Sanita som fadderbarn i augusti men då var det inte alls planerat att vi skulle åka dit. Men när vi insåg att Lettland faktiskt inte var så långt borta tänkte vi om. Det hade varit mycket mer lärorikt att åka dit och se barnbyn i verkligheten än att bara läsa om den. Vi kollade upp priser för att ta oss till byn och när vi såg att det var inom rimliga gränser tog vi beslutet att åka dit.

Det har varit allt annat än lätt att kunna ta sig till Lettland. Viktoria och Johan har stött på många svårigheter och motgångar men det kunde aldrig stoppa dem. Bakom resan till Riga låg det mycket förberedelser och planering som har tagit dem båda lång tid.

- Vi har lagt ner mycket tid och energi på vårt projektarbete. Inte bara på resan utan även den vetenskapliga delen om världens fattiga barn. Det hade tagit mycket längre tid om vi skulle skriva allt tillsammans så vi delade arbetet mellan oss båda.

Vilka motgångar har ni stött på?
- Vi stötte på motgångar direkt. Rent skriftligt har det varit en stor tidspress och när vi sa att vi ville resa till Riga var vår projektledare skeptisk. Han tyckte först att vi hade tagit oss vatten över huvudet och påminde oss ständigt om hur farligt det var för oss att åka till Lettland för att träffa Sanita. Så då blev vi ju givetvis rädda, vi hade inte sett resan ur den synvinkeln förut. Alla möten som vi bokat har också varit svårt, med skolledningen och så vidare, men de har varit väldigt hjälpsamma och snälla mot oss speciellt på barnbyn.

SOS-barnby
En barnby är ett ställe där många barn med en traumatisk bakgrund samlas. I barnbyarna får föräldralösa och övergivna barn en ny familj, en barnbymamma och syskon. Biologiska syskon hålls ihop och får växa upp tillsammans i en familj.

Barnen bor i barnbyn under hela sin uppväxt och förbereds för att så småningom kunna klara sig själva - precis som i vilken familj som helst. SOS-Barnbyar är världens största organisation som tar hand om föräldralösa och övergivna barn och ger dem ett hem, en familj och utbildning.

Att vara 18 med studentbudget är inte det lättaste
 - Den absolut jobbigaste delen var att boka själva resan. Vi ville ju givetvis ha det så billigt som möjligt men alla vi pratade med på SJ och på båten sa olika priser till oss. Vi sökte stipendium men fick inget och från Färs & Frosta ansökte vi för sent så vi har bekostat allt själv. Dessutom fick vi inte åka över helgen om vi var 18 år så vi fick planera om datumen helt.

Men Viktoria och Johan träffade inte bara Sanita, deras fadderbarn och var i byn. De var även på massor av möten med uppsatta personer i Lettland för att få ut det mesta av resan och för att lättare förstå situationen i Lettland.

De hade även med sig leksaker till barnen som de skänkte till dem på plats. "Ingen kan göra allt men alla kan göra något" är ett motto som följt Johan och Viktoria under hela projektets gång. Från idé till resa. De började med att skänka 100 kronor i månaden till sitt fadderbarn Sanita och insåg att deras budget klarade det.

- Klarar vi av som studenter att skänka 100 kronor i månaden, fixar alla det, tycker Viktoria.

Hon har också fått en helt annan syn på fattigdom och kläder som hon vuxit ur slängde hon förut. Nu skänker hon dem hellre till en förening och inser att det inte tar mycket längre tid och ger ett mycket godare samvete.

- Jag har aldrig förstått att vi i Sverige har det så bra. Vi har jättebra skolor och fin skolmat. Vi borde vara mer tacksamma och det har jag förstått nu när jag varit iväg och sett hur andra förhållanden kan se ut.

Trots att det har varit allt annat än lätt att utföra deras projekt har det varit värt allt möda säger hon.

- Jag har lärt mig massor och blivit en erfarenhet rikare. Jag kommer alltid att ta med mig den upplevelsen och de tankar som den väckt hos mig.