Detta säger en 31-årig kvinna med sjukdomen NF (Neurofibromatos) till media. Kvinnan vädjar i ett brev till Socialstyrelsen om att få slippa lida, att få avsluta sitt liv på ett så värdigt vis som möjligt.

Vid sex års ålder genomgick kvinnan en operation för sin sjukdom, och det resulterade i att hon blev förlamad och rullstolsbunden resten av sitt liv. Sen den dagen har hon oavbrutet varit bunden till en respirator för att kunna andas. Hennes tillstånd försämras med tiden, och det enda hon väntas är lidande följt av döden.

Kvinnan vill avsluta sin behandling; alltså koppla bort respiratorn under nedsövt tillstånd och få dö i lugn och ro istället för att räkna sina dagar under smärtsamma förhållanden.

Detta fall är aktuellt och väldigt uppmärksammat just nu. Men det är bara ett av flera tusentals olika, men lika, fall.

Olika syn
I Sverige är såväl aktiv dödshjälp som läkarassisterat självmord förbjudet. Regeringen tog ställning i frågan 1997 då man i en skrivelse klargjorde att läkarnas uppgift är att rädda liv.

Holland var det första landet i världen som legaliserade aktiv dödshjälp 2002. I Belgien legaliserades aktiv dödshjälp 2003. I delstaten Oregon i USA är läkarassisterat självmord lagligt sedan 1987.

Borde dödsjälp accepteras i Sverige? Bör det förbli illegalt? Är det humant? Att neka denna sorts önskan, vore det att tvångsvårda patienten mot dennes vilja eller hjälpa person i fråga? Ska det räknas som dödsjälp - eller är det upp till den patient som vårdas att välja om han/hon vill följa den behandling som rekommenderats?

Vad anser du?
- Utifrån kvinnans perspektiv är det ju tvångsvård, vilket jag tycker är fel. Hon bör ju själv få välja. Men samtidigt ska läkare rädda liv och inte ta liv, så jag tycker inte att dödshjälp ska bli legalt om det inte är under väldigt begränsade former. Om man, som denna kvinna, inte mer än väntar på att dö borde man få slippa lida. Då borde det vara okej med dödshjälp, säger Tina Palmé, 18 år.

- Jag anser att man bör följa gällande svensk lagstiftning. Om denna ska förändras får man propagera för att en sådan ska ske. Detta för att en förändring ska ske från toppen, och inte genom att bryta mot lagen i enskilda fall, säger Magnus Book, 25 år. Jag är dock personligen emot dödshjälp och anser att vi får ett problem om vi inte med säkerhet kan fastställa om det är personens önskan eller ej. Man får då se till individens psykiska tillstånd. Är denna kapabel att fatta beslutet?

-Tolkar sjuksköterskor eller läkare det olika beroende på ekonomiska skäl? Kan det med all säkerhet bevisas i efterhand vad personens egentliga önskan var? Den allt för höga graden av osäkerhet i de flesta fall gör att jag inte kan ställa mig bakom en förändring av lagen, även om detta tyvärr kommer drabba vissa enskilda individer negativt, fortsätter Magnus.

Personen nedan vill vara anonym.
- Jag studerar just nu till sjuksköterska. Ur det perspektivet skulle det inte låta särskilt bra om jag var för dödshjälp. I yrket skulle jag alltså inte känna att det är okej. Men å andra sidan så lär vi oss att vi ska vårda utifrån ett "patientperspektiv", vilket innebär att varje patientfall vårdas individuellt. Att inte ta vara på hur patienten ser på livet, hälsa och vårdande vore att försumma en del av den "goda vården", så att säga.

-Rent personligt, utan att vi drar in hur man som sjuksyster borde tänka, så skulle jag säga att dödshjälp är något som skulle behöva övervägas. Jag vill egentligen inte hålla med om att aktiv dödshjälp är något bra, men jag tycker samtidigt att döden i enstaka fall också kan ses som lika heligt som livet.

-Om aktiv dödshjälp skulle accepteras anser jag att det nog bör vara hårt reglerat. Att varje enskilt fall ska diskuteras och utredas individuellt. Mycket på grund av att jag tycker att människans fria vilja ska mötas med värdighet i en så känslig fråga som önskan om att få en värdig död, då personen i fråga anser att döden vore honom/henne mer värdig än hennes liv i lidande. Då vill jag betona lidande utifrån flera aspekter. Det här känner jag åtminstone rent personligt när jag läser om den 31-åriga kvinnans fall.

-Jag tror tyvärr att det finns en gräns då livet blir mer ett lidande än ett liv. Men som sagt, som sjuksköterskestudent skulle jag aldrig kunna medge att dödshjälp är en "lösning", och det kommer alltid att vara ett etiskt dilemma.

Finns det rätt eller fel när det kommer till dödshjälp? Vem ska i så fall avgöra vilket som är vad? Ska man se till enskilda individer eller folk i allmänhet? Vems liv ligger i vems händer? Vad ska definieras som humant? Vad skulle du vilja?
Källor:
http://svt.se/2.22620/1.1931632/31-arig_kvinna_ber_om_hjalp_att_fa_do?lid=puff_1932080&;lpos=extra_0
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fakta-och-argument-om-dodshjalp_379482.svd