När jag arbetade som skolchef i Mora på 90-talet fick jag vara med om en angelägen historielektion. Eleverna hade studerat häxprocesserna i Sverige på 1600-talet. De hade läst protokollen från rättegången för den sista häxprocessen i Dalarna som utspelades just i Mora. För allmänheten spelade man upp sin kunskap inför publik. En föreställning som vi åskådare nog aldrig glömmer och eleverna har säkert kvar sin erövrade kunskap än idag.

Vi samlades i ett hus som var nära nog i ålder med historien som skulle gestaltas. Där genomfördes "rättegången" med autentiska repliker - protokollen från händelsen finns att läsa än idag. Vittnesmål om dessa kvinnors påstådda häxerier framstod som kusligt äkta. Nog fanns det väl fog för att bränna dessa kvinnor?

Domen föll: Skyldiga! Så drog vi iväg till platsen vid älven där bålet var förberett. Ja - vi hade inget bål men platsen finns utmärkt med en skylt och en kortfattad text om att "här brändes de sista häxorna i Dalarna".

Vid platsen fortsatte skådespeleriet. Vi blickade över älven mot Mora kyrka och eleverna berättade: Kvinnorna leddes upp på bålet - alla utom en. Hon var gravid och kyrkans man klarade inte av att döda det oskyldiga barnet så denna kvinna fördes åt sidan. Då hördes en röst från publiken "Och jag finns här - som levande bevis för den kvinnan är min ...". Alla stod som förstenade. Här fanns alltså en ättling till kvinnan som skonats! Historien var plötsligt inte så avlägsen. Tänk - denna kvinna vid älvens strand levde för att förnuftet hann ikapp (till en del) den gången på 1600-talet!

Diskussionen efter skådespelet blev fantastiskt givande. Varför? Jo med exemplet från historien fick vi anledning att reflektera: händer något sådant som detta rum idag? Och hur kunde det hända? Den som pekas ut som ansvarig för processerna i norra Dalarna var prästen i Orsa. Vad kunde få en kyrkans man att så fullständigt förblindad pressa fram "vittnesmål" mot kvinnorna? Idag säger man att det inte alls handlade om fruktan för djävulen utan en fråga om makt. Kvinnor i norra Dalarna har alltid ansetts ha en stark position.

I närmre tid kan man studera hur de gav sig ut i världen och klarade av att ta sig ända fram till tsaren av Rysslands hov såväl som kungahuset i England för att sälja sina hårarbeten (smycken gjorda av människohår). Detta utan formell utbildning och särskilda språkkunskaper! Klart att kyrkans man kände sig hotad! Men han klarade inte att förgöra kvinnorna med vanliga medel utan med hungriga barn som åt svampar som framkallade hallucinationer (en teori) eller med vittnesmål från avogt inställda grannar (en annan teori) spreds rykten som växte och växte....

Vi i publiken gick därifrån med en känsla av lättnad. Tur att vi föddes på 1900-talet! Inte kan något sådant hända oss bland upplysta och förnuftiga människor? Bara för att en osanning sägs flera gånger så blir den idag inte betraktad som sann. Eller?

Så jag ser fram emot att morgondagens elever ska få lära sig ännu mer av sin historia så att de förstår att alltid vara kritiska granskare av så kallade sanningar. Jag hoppas att morgondagens undervisning i ämnet historia inte blir rabblande av kungalängder utan - precis som för eleverna i Mora - en möjlighet att förstå dagens och morgondagens utmaningar. Att människor förr och nu inte är så annorlunda. Att de som vill ha makt idag kanske har samma dolda agenda som prästen i Orsa hade?