Ni vet när man får syn på en gammal vän, antingen på stan eller på ett gammalt foto, så dyker det upp ett minne i huvudet? Oftast är det ett bra minne, och så står man helt plötsligt där och ler och tänker: Fan vad kul vi hade det.

Det är konstigt att en person som man en gång känt, känner man inte längre. Ens gamla bästa vän har nu blivit en främling. Att allt man visste om varandra förut vet man inte längre och ett hej är allt som sägs, om ens det.

Visst är det konstigt att det blir så här? Vad är det som får oss att glida ifrån varandra? Har vi växt ifrån varandra? Var det ett gräl som slutade i att vi sade upp vänskapen? Eller har vi helt enkelt inte tid?

Oftast kommer vi med någon ursäkt som är i stil med att vi inte har tid och att vi inte räcker till. Skitsnack, det handlar om att prioritera. Men vi prioriterar inte vänskap. Eller gör vi det? För vi umgås ju med vänner, oftast har man sitt lilla gäng som man alltid umgås med t.ex de från skolan. Man träffar dem varje dag, så man behöver inte höra av sig på samma sätt, för man vet att de kommer fortfarande komma till skolan imorgon.

Men när vi slutar skolan då? Då måste man ju helt plötsligt höra av sig och bestämma tid och plats för att kunna ses. Nu blev ju allting genast mycket jobbigare. Och vad händer när man väljer att flytta någon annanstans? Eller om man väljer att studera vidare i ett annat län, eller kanske åker på roadtrip i Europa. Hur ska man då hålla kontakten?

Vi människor är ibland alldeles för upptagna med oss själva och tänker alltid på oss själva i första hand. Men ett " hej hur är det?" är så himla lätt att slänga iväg och kan betyda så mycket. Om vi bara hade stannat upp i vår vardag och sett oss omkring, tittat, känt och ägnat en minut till att se till att våra nära och kära mår bra.

Jag tror att man tappar kontakten för att man väljer att bry sig lite mindre, att det finns någonting viktigare i ens liv just då. Och det är väl fullkomligt naturligt, men man måste tänka efter innan om detta kommer att påverka ens relation till ens vän. För man förväntar sig att dem alltid ska finnas kvar, men om de inte gör det då?

Dagens samhälle består av ett enda stort socialt nätverk, men ändå tycks människor glida ifrån varandra. Du har Facebook, en av världens största communities som är till för att hålla kontakten med dina vänner, men gör du det? Jag menar, du har dina 200 vänner samlade där, men hur många skriver du faktiskt till?

Tänk, vem skulle DU vara om du inte hade haft dina vänner? Vem skulle du varit om människorna omkring dig inte hade påverkat dig? Vem skulle vi varit utan varandra?

Så nästa gång du går förbi någon du en gång känt, och som du saknar, säg hej, och fråga hur personen mår. Ta upp kontakten igen. Gå inte och undra vad personen gör nuförtiden, ta reda på det istället! Och kom inte med någon lam ursäkt som " Jag tror inte hon/han känner igen mig längre" eller " Hon/han bryr sig inte längre".

Och om nu personen nobbar dig, så fine, du försökte iallafall. Men förhoppningsvis gör inte personen det, kanske tar man upp kontakten igen.